Ju trängre, desto sämre

Storstäderna växer snabbt och Stockholm växer snabbast. Vare sig man jobbar inom bank och finans, teknik och data, media, med musik, konst eller teater så är det huvudstaden som drar mer än någon annan stad i Sverige. Storstockholm har 2,2 miljoner invånare, räknat på OECD:s vis. Det är inte är så många jämfört med Stor-Berlins 6 miljoner invånare eller Paris-områdets 11 miljoner. Men räknat i inflyttning så är Stockholm en av de fem snabbast växande regionerna i Europa.

Varje dag ökar stadens befolkning med 50 personer. Datumet för när Stockholms kommun passerar miljonstrecket har fått justeras flera gånger. För närvarande är det år 2020 som gäller, men det kan bli tidigare. Tillväxten i länet är ungefär den dubbla, 35 000 personer per år.

På många sätt är det positivt att huvudstadspulsen slår hårdare än någonsin. Men som alla vet leder ett högt blodtryck i värsta fall till infarkt, och det är vad som håller på att hända när det gäller bostadssituationen.

Antalet bostäder är för litet för att klara anstormningen. Svårigheterna att hitta bostad i Stockholm utan att behöva slanta upp stora pengar är visserligen inte något nytt fenomen. Det nya är att den ekonomiska tillväxten hotas. Snabbväxande företag som Spotify pekar ut bostadsbristen som ett av de största hindren för att kunna rekrytera nyckelpersoner med rätt kompetens.

”Vi finns i 58 länder och Stockholm är det överlägset besvärligaste att hitta en bostad i”, sade Spotifys medgrundare Marti­n Lorentzon ett rundabordssamtal med ­finansminister Magdalena Andersson nyligen.

Han får eldunderstöd av Stockholms Handelskammare, som trummar ut samma budskap: Bostadsbristen hindrar framgångsrika företag från att växa.

Regeringens mål är att bygga 250 000 nya bostäder i Sverige till år 2020. Enligt länsstyrelsen behöver Stockholmsregionen, alltså inte enbart innerstaden, ett tillskott på 16 000 bostäder per år. I Stockholm lovar finansborgarrådet Karin Wanngård (S) 4 000–5 000 per år.

Den stora frågan är var bostäderna ska byggas. Att bo i områden med egen kvarterskänsla och nära tunnelbana är eftertraktat. Här och där finns det fortfarande gröna plättar som ännu inte har omvandlats till tomtmark, och som inte har tillräckliga naturvärden för att få ett lagligt skydd mot exploatering.

I jakten på de lägenheter som kommunpolitiker i Stockholm och kranskommuner har lovat att bygga, är det förstås frestande att exploatera mark som ligger och skräpar.

Men verkligheten är inte så enkel. De gröna ytorna kan vara nyttigare än man tror. Att välbefinnandet ökar och stressen minskar i naturen, är väl dokumenterat. Även en liten plätt kan ge lugn och ro. En lunchmacka i grönskan lockar mer för de flesta än på ett trappsteg på Sergels torg. Gröna plättar är en plats som bjuder in till möten, ungefär som ett torg eller en krog, vilket gör en tät bebyggelse mer trivsam. En ny tanke är att anlägga miniparker på drygt 100 kvadratmeter, med dammar, bikupor, stadsodling på höjden och fågelholkar, i stället för att bygga bostäder på oanvända ytor.

The High Line på västra Manhattan är ett exempel på grönskans attraktionskraft. En övergiven 2,4 kilometer lång järnväg skulle rivas, men några eldsjälar som bor i området såg potentialen till en ny attraktion. En park anlades på spåren och vindlar nu längs med kvarteren kring 23:e gatan. Att döma av antalet besökare – över fyra miljoner per år – så är den urbana naturen en magnet.

Rent biologiskt kan en stadspark till och med vara rikare på arter än andra landskap eftersom de är som små oaser för insekter, fåglar och växter i en miljö som består av asfalt och betong.

Små gröna områden ger också service i en stad: Träd ger skugga, dämpar buller, binder luftpartiklar och renar på andra sätt. Gräsbevuxen jord suger upp och renar regnvatten, och jämnar ut vattenflödet, vilket inte en asfalterad yta klarar. Växtklädda tak fångar upp och avdunstar nederbörd, medan ett hårt tak skickar ned allt vatten i dagvattensystemet, som inte sällan svämmar över.

Ny forskning visar att det kan vara billigare och bättre att förstärka de här naturliga tjänsterna i en stad, än att anlägga nya tekniska system. Så när man väl har bestämt sig för att bygga är det i själva verket klokt att förstärka naturen på och runtomkring husen. Konsultbolaget WSP menar att det går att minska antalet gröna ytor och samtidigt göra stadsmiljön grönare. Alltså är det bättre att öka mängden natur när byggtrycket är stort, än att minska.