”Matematiken förde mig hit”

Söndagen den 29 maj 2016. Den direktsända partiledardebatten i SVT:s Agenda slutar i storbråk. Debatten tar avstamp i stundande börsintroduktion av skolkoncernen Academedia och tonläget är högt. Inom loppet av några minuter säger statsminister Stefan Löfven (S) att ”60 000 barn är till salu på börsen”. Centerpartiets Annie Lööf replikerar: ”Det anstår inte en statsminister att uttrycka sig på det sättet.” Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt går till attack mot Jimmie Åkesson för att Sverigedemokraterna har svängt i frågan om vinster i välfärden:

– Ska du inte berätta för svenska folket om hur ni har blivit smorda av de här riskkapitalbolagen? Om alla luncher, middagar och bjudningar ni har varit på? I valrörelsen ville ni ta bort vinster i välfärden men sedan har ni blivit bästa kompisar med Wallenbergarna och de här gängen, gått på whiskybarer…

Jimmie Åkesson himlar med ögonen och säger:

– Ni vet väl att Jonas Sjöstedt är fictionförfattare?

Den 15 juni 2016 sätter private equity-bolaget EQT skolkoncernen Academedia på börsen. Academedia är därmed i aktiemarknadens händer för andra gången och investeraren Rune Andersson går in som storägare via sitt ägarbolag Mellby Gård. Mer än tre år efter tv-debatten har Mellby Gård dubblerat sin andel i Academedia till en dryg femtedel. Det höga politiska tonläget om vinster i välfärden har klingat av. Ilmar Reepalu-utredningen i vinstfrågan ledde varken till ökad politisk samstämmighet eller konkreta förslag för trätande parter. Och de som tidigare var 60 000 är numera 80 000 – barn och ungdomar – som varje morgon går till sin Academedia-ägda skola eller förskola i Sverige, Norge och Tyskland.

Givetvis minns Marcus Strömberg statsministerns löpsedelsvänliga uttalande inför noteringen.

– Vi var många som blev ledsna, men jag har jobbat nära politik så pass länge och har förstått att politik befinner sig i en annan dimension. Det är en åsiktsindustri medan vi jobbar med verkligheten. Men jag tycker att man ska sluta se skolan som en ideologisk stridslinje och i stället enas om viktiga frågor kring skolsystemet. Fristående skolor är ju här för att stanna, så låt oss vara med och bidra till att göra saker bättre, säger han.

Tonläget kring börsnoterade skolbolag har skruvats ner, men kan det vara tillfälligt?

– Jag är ganska positiv till situationen i Sverige just nu. Det som oroar mig är att populism har fått ett så kraftigt genomslag och blivit väldigt framgångsrikt. Jag sätter mitt hopp till stora partier och hoppas att flera parter tillsammans kan forma gemensamma förutsättningar för de viktigaste samhällsfrågorna.

Marcus Strömberg sitter i ett litet avlångt kontorsrum med byråkratisk lysrörsaura inne på Adolf Fredriks kyrkogata i centrala Stockholm. Några souvenirer huserar i bokhyllan: en mössa från en hockeymatch med New York Rangers och ett par tombstones (minnestatyetter efter finansiella transaktioner), bland annat en glaspenna till minne av sammangåendet med förskolekoncernen Pysslingen i juli 2011. Genom organisk tillväxt och förvärv har skolkoncernen, som först enbart fokuserade på vuxenutbildning, jobbat sig neråt i åldrarna.

Överlag ser Marcus Strömberg ljust på framtiden, framför allt baserat på en kraftig demografisk tillväxt i Sverige och en tysk förskoleboom.

– Prio ett just nu är förskola i Tyskland samt svensk gymnasieskola. Om fem år hoppas jag att politiker ska blicka tillbaka och tänka: Academedia hjälpte oss att lösa gymnasieutbildningar ännu en gång!

Men, säger han, det hänger på att kommuner släpper prestigen.

– Det är för mycket ”Kan själv!”, ”Vill själv!”, ”Kan bygga en egen skola!”. Och det är inte rimligt att man gör det och bara skickar räkningen till skattebetalarna när vi kan göra det billigare. Den politiska debatten i dag är bara en västanfläkt mot när vi drev fram Pysslingen, men tyvärr satsar inte alla kommuner tillräckligt med resurser på barnen.

Vad Marcus Strömberg syftar på är den varierande ersättning koncernen får för varje förskolebarn. I ett tiotal ”svåra kommuner” där Academedia anser att ersättningen är för låg – exempelvis kranskommuner runt Stockholm – lägger de ner och i stället får kommuner eller andra aktörer ta över.

Tillbaka till förskolebarnen i Tyskland. Enligt Academedias beräkningar behövs ett tillskott på cirka 350 000 förskoleplatser.

– Hela idén om hur man ska få familjer att fungera, hur man ska få till ett bra arbetsliv, börjar slå rot i flera europeiska länder nu, säger Marcus Strömberg.

I Tyskland har Academedia strax under 40 förskolor. Planen är att starta 12–15 förskolor per år. Traditionellt sett har tyska förskolor ägts och drivits av välgörenhetsorganisationer eller kyrkan, men numer finns flera internationella aktörer på den fragmenterade förskolemarknaden. Några exempel är lokala spelare som tyska Klettgruppe med verksamhet i 16 andra länder, däribland Brasilien, franska Denk mit som också finns i Dubai och Belgien, men också andra konkurrenter som Kim Kinderzimmer, Educare och Giant Leap.

– Om man tittar på hela den här sektorn inom fyra-fem år framåt i tiden finns det nog flera franska och amerikanska aktörer som vill in i andra länder.

Från Academedias sida var första tanken att starta helt själva i Tyskland, men den tanken slopades.

– I stället anslöts några duktiga tyska förskolepersoner. Vi tog dem till Norge och visade den norska modellen, sedan gjorde vi ett plattformsförvärv med fem förskolor och utifrån det växer vi. Jag tror att det är en bra strategi, för kan man inte det lokala så är det svårt att bli framgångsrik.

Så, sker då utlandsexpansionen med svensk skolpeng?

– Nej, det är via lån i Tyskland, och på samma sätt har det skett i Norge, där vi tidigare hade de cirka 70 förskolor men nu är det cirka 100.

Även andra nya marknader diskuteras inom Academedia men hur det blir framöver är ingenting som styrelsen har fattat beslut om ännu. De mest intressanta länderna som har identifierats inifrån är Finland och Nederländerna.

– Men också Polen, även om jag inte delar alla värderingar i Polen. Sedan är Frankrike intressant, säger Marcus Strömberg.

Han gick själv inte i förskola under uppväxten i stadsdelen Råslätt, ett miljonprogramsområde i södra Jönköping. Det var framför allt mamman som tog hand om barnen. Hon var sjuksköterska och arbetade natt på akutmottagning. Väl hemma sov hon fram till lunch. I dag förstår Marcus Strömberg inte riktigt hur hon orkade. Pappan var mellanskolelärare och hade återkommande kontakt med dåtidens myndighet, länsskolnämnd, som slopades i och med kommunaliseringen av skolan år 1990. Pappan blev senare rektor och områdeschef, bland annat över Råslättsskolan där Marcus Strömberg gick.

– Det var en typisk förortsskola. Vi hade en stor andel elever med utländsk bakgrund, cirka 20–30 procent. Men i dag, när man pratar om skolor med stor andel utländsk bakgrund, är det snarare 80–90 procent. Sverige har förändrats mycket och det är som att politiken inte har hängt med.

När Marcus Strömberg minns tillbaka på skoltiden är det inte bara ljusa minnen. Tvärtom. Han vantrivdes och var ofta rädd för att gå till skolan, främst under högstadietiden.

– Det som i dag kallas mobbning, det var någonting som jag hade väldigt svårt med när jag växte upp. Numera är jag lite över medellängd men då var jag kort och sent utvecklad. Jag hade det ganska tufft. Det var många prövningar under den tiden.

Till en början var inte heller skoluppgifter något enkelt. Han minns ännu matematiken under lågstadiet, särskilt ett centralprov där en fråga handlade om hur många ben ett antal djur hade tillsammans. Han kunde inte lösa uppgiften och fick underkänt på provet.

– Men det blev inte misslyckande, för tillsammans med lärare och mina föräldrar hittade jag till matematiken. Och matematiken har blivit mitt främsta arbetsverktyg. Detta är något jag ofta tänker på: bara för att man misslyckas innebär det inte slutet.

Han gick ut med höga betyg från naturvetenskaplig linje under gymnasiet och ville ”gå något som är svårt”. Det blev teknisk fysik.

– Om jag hade spelat om mitt livsband nu hade jag kanske inte valt teknisk fysik men samtidigt är jag glad, eftersom den matematikkunskap jag har haft med mig har gett mig en bra problemlösningsförmåga.

I början av karriären var Marcus Strömberg på väg mot programmering och bildbehandling. Sedan blev han lärare i elektronik och matematik på Lernias vuxenutbildningar. På Lernia blev han senare även direktör.

– Det var någon som sa: ”Du, jag tror du ska bli chef här” och så blev jag det. Och jag tror att jag har viss talang för det.

Från Lernia till Academedia. Det går inte att jämföra dagens verksamhet med den som Marcus Strömberg kom till då. Han minns sin första dag på Academedia 2005. Kontoret i Kista var flott, mer än fyra gånger så stort som det han har nu, och på rummet fanns också eget bibliotek, egen dusch.

– Det fanns bara ett problem: vi hade inte en enda elev. Jag var tvungen att vinstvarna och jag fick hålla luren långt bort från örat när jag pratade med investerar. Men då lärde jag mig att ett problem och ett misslyckande kan bli problem och vändning.

Marcus Strömberg har under sina snart femton år på Acedemedia ridit ut flera politiska stormar men också gått från att driva en verksamhet med nästan inga anställda och inga elever till 170 000 elever och nästan 17 000 anställda.

– Det är en kombination av omständigheter, inte minst att vi har legat rätt i tid, men jag tror också att det som är bra växer. Och det här företaget har vuxit.

Marcus Strömberg om:Marcus Strömberg

… att kursen faller på rapportdag, där vinsten, resultat efter skatt, har ökat till 148 miljoner kronor för kvartalet, jämfört med 111 miljoner kronor för motsvarande period i fjol.

”Rapporten var i linje med vad vi hade förväntat oss men klart att jag inte är nöjd med vuxenutbildningens utveckling. Men jag har lärt mig att skilja mellan det vi kan påverka och det man inte kan påverka. Vi har tappat uppdrag till Arbetsförmedlingen. Precis som skolan har Arbetsförmedlingen drabbats av att bli ett slagträ i den politiska debatten. Vi har jobbat med Arbetsförmedlingen i 25–30 år. Men som det är nu går det inte att hitta ett seriöst samarbete. Arbetsmarknadsutbildningar är all-time-low! Och då kan man tänka: Vad behöver Sverige just nu? Yrkesutbildad arbetskraft! Är det bra att sådana utbildningar är all-time-low? Nej, det är väl inte särskilt bra.”

… Friskolereformen.

”Det var en fin tanke, men en sådan tanke måste vårdas och den har ju inte vårdats på 30 år. Den har fått leva sitt eget liv. Alla reformer måste reformeras, tuktas och anpassas.”

… målstyrd skola.

”Man införde målstyrd skola och tog bort metodperspektivet. Och mål vet vi alla är jättebra så länge de är tydliga, men inför man otydliga mål och tar bort metoderna samtidigt, då blir det inte bra.”

…dåvarande skolminister Göran Perssons kommunalisering av skolan år 1990?

”Jag skulle inte ha gjort det. Det är förstås lätt att säga det i dag. Man flyttade inte bara makten till kommunerna, man tog också bort länsnämnderna, myndigheterna med all samlad kunskap – det var bara godnatt och gå hem. Den reformen var i huvudsak av ekonomiska skäl.”

… det går att förstatliga skolan, tukta friskolereformen och tydliggöra målen?

”Jag tror inte att det går att göra en statlig skola nu, för då skapar man kaos. Inom kommunaliseringen kan man göra förändringar. Nu är det 400 000 elever som går på friskolor men de måste omgärdas av tydliga krav. Vinstdebatten är som en rökridå för att ta tag i de verkliga problemen. När Björklund införde målstyrd skola var inte ambitionen att införa en labyrint som var omöjlig att ta sig ur. Nu är ambitionen att tydliggöra kartan och Skolverket har tagit på sig att tydliggöra och förenkla kursplanerna.”

… lärarens viktigaste uppgift.

”Motivationsbygget med den enskilda eleven. Men lärare behöver friutrymme för att jobba med det. Den stora sorgen i dag är att vi kringskär lärarna det friutrymmet. När man tycker att saker och ting inte går som man har tänkt sig är det lätt att hemfalla åt kontroll. För lärarna har det blivit mycket av kontroll och uppföljningar.”

… att aktiemarknaden inte tycks ha förtroende för Akademedia?

”Självklart har vuxenutbildningens utveckling det senaste året påverkat aktiemarknaden. Vi har ett långsiktigt perspektiv och Academedia står på flera olika verksamhetsben. Utbildningsbranschen är en stor växande sektor där Academedia har en ledande position.”

Gör: vd för Academedia sedan 2005.

Bor: Villa i Jönköping/lägenhet i Stockholm.

Familj: Hustrun Karin sedan 30 år och tre vuxna barn.

intressen: På vintern skidor utför och på längden. På sommaren cyklar han.

Otippad talang: Spelar gärna keyboard.

Tror på: ”Att man alltid kan göra sitt bästa.”