”Nytt regelverk kan slå hårt mot bankerna”

Häromveckan skickade bankerna sina synpunkter på de nya bankreglerna till Baselkommittén. De var inte nådiga. Annika Falkengren, vd för SEB, är milt sagt kritiskt till de föreslagna regeländringarna och deras effekter på de svenska storbankerna.

– Det är inte vissa svenska banker som drabbas. Det är Sverige som missgynnas, säger hon.

De stora länderna i Europa har lobbat väldigt hårt för att de nya reglerna ska anpassas till dem, anser hon. På motsvarande sätt är det nu viktigt att de svenska bankerna får hjälp av regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen i de här frågorna.

Det som skulle slå hårdast mot de svenska bankerna är införandet av en likviditetskvot, Net Stable Funding Ratio, där tillgångar och skulder får olika vikt beroende på hur stabila de anses vara. Om det nu blir så, får väl tilläggas. Förslaget i sig är ganska luddigt utformat och är nu ute på remiss.

– Överlag är de regler som Basel lägger fram strängare än bankernas egna modeller för likviditetshantering. Tidigare har vi inte haft något regelverk, men alla har naturligtvis modeller för att ta hand om sin likviditetshantering, säger hon.

Tanken är i grunden ganska enkel. Långa lån, definitionsmässigt de som har längre löptid än ett år, ska finansieras med långsiktig upplåning. Medan korta lån finansieras kortsiktigt. Men i praktiken är det inte helt lätt att reda ut vad som är vad.

– När SEB, precis som andra svenska banker, lånar ut till rörliga bolån finansierar vi ofta på fem eller tio år. Det är unikt för Sverige att vi lånar ut till kunderna på rörlig ränta, men själva kan vi inte ligga med allt på rörligt, säger SEB-chefen.

– Vi vet att om du lånar till ett hus kommer du att bo där. Vi lånar därför upp på lite längre sikt och swapar om till rörligt.

Att “swapa” är banksvenska och betyder att bankerna byter löptider på olika räntepapper utan att sälja det underliggande värdepapperet. Men Annika Falkengrens konstaterande är intressant, inte minst med tanke på att det är just det motsatta som lyfts fram som ett problem – att bankerna finansierar sig kortsiktigt, trots att bolån ofta löper i många år. Det var en orsak till att det gick utför för exempelvis brittiska Northern Rock, nu i konkurs.

Annika Falkengren hoppas att Baselkommittén inser att svenska banker arbetar med bolån på ett annat sätt än många konkurrenter. Hon lyfter fram låga kreditförluster och sättet att låna pengar i marknaden som argument för den svenska modellen.

– Det finns ingen marknad, så vitt jag vet, som har lägre bolånemarginaler än Sverige i hela Europa. Det är positivt för Sverige att det har varit så transparent och så pass billigt att låna till sin bostad.

Konsekvensen om bankerna måste låna upp mer långsiktigt blir i slutänden högre räntor för kunderna.

– Ja, de kan man säga. Råvaran, pengar, blir dyrare och då blir det även dyrare för kunderna.

Regelmakarnas stora dilemma är att göra finansvärlden 2.0 säkrare än föregångaren. Men utan att det blir för dyrt för bankernas kunder.

– Det är viktigt att hitta en balans med de nya reglerna. Det finns ett behov att förbättra tillsynen av banksektorn, men man vill naturligtvis inte driva upp kostnaderna för kunderna på ett orimligt sätt i en väl fungerande marknad.

För till skillnad mot exempelvis den i USA har den svenska bostadsmarknaden klarat sig bra. Hårdraget har den svenska modellen lyckats med det som den amerikanska misslyckats med – att människor med ganska små finansiella medel har råd att äga sin bostad.

– I vår bolåneportfölj på 250 miljarder kronor hade vi kreditförluster på 10 miljoner förra året. Det säger att det här är en väl beprövad marknad som har fungerat väl, säger Annika Falkengren.

Affärsvärlden är självklart nyfiken på hur det ser ut för SEB om de nya reglerna går igenom.

– Vi har ett bra startläge – SEB har med 140 procent lägst “loan to deposit-ratio”, andel lån i förhållande till inlåning, av alla banker i Norden. Många andra banker har 250 procent och mer därtill, som Handelsbanken och Swedbank som har stora bolåneportföljer.

En annan likviditetsregel handlar om att bankerna måste ha tillräckligt med likvida tillgångar för att klara sig i minst en månad under stressade förhållanden. I dag har SEB en likviditetsbuffert på över 200 miljarder kronor och finansieringen ordnad 18 månader framåt.

– Det är klart, om hela banksystemet stängs ned en gång till, så kan man fråga sig hur länge 200 miljarder och 18 månaders förfinansiering räcker. Det beror på vilka antaganden man gör. Men vi tycker naturligtvis att det här är ultrakonservativt.

Det nya förslaget baseras bland annat på att 7,5 procent av inlåningen försvinner ut banksystemet under en månad och att inlåning från hushåll räknas som säkrare än den från företag.

– Om vi ser tillbaka på våra 154 år i den här banken så har vi en väldigt stabil företagsinlåning versus hushållsinlåning. Det gäller att titta på hur det ser ut i olika banker. I Sverige är det överlag mindre sparande på konton, svenskarna sparar väldigt mycket mer i aktier och fonder än övriga Europa.

Även om mycket återstår innan reglerna är klara är inte Annika Falkengren särskilt orolig när det gäller just likviditetsreglerna.

– Vi får se hur det slutliga förslaget ser ut, men som det ser ut i dag verkar det inte vara någon större fara. Att ha 30 dagar likviditet tycker vi inte är särskilt aggressivt, så lågt har vi aldrig haft. Jag vet inte hur de andra bankerna i Europa ser på det här, men 30 dagar tycker jag låter väldigt tajt. Däremot är 18 månader för långsiktigt – en viss likviditetsrisk måste en bank ha. Det blir för dyrt annars och den kostnaden kan du inte vältra över på kunderna.

Kapitalkraven i Basel 3 siktar in sig på kvaliteten i bankernas kapital, vilket betyder att måttet kärnkapitalrelation får en större betydelse. Detta gynnar banker som SEB och Nordea som har en liten andel hybridkapital.

– Vi har en kärnprimärkapitalrelation på 11,7 procent, jämfört med samtliga europeiska banker som i genomsnitt ligger på knappt över 8 procent. Så jag har svårt att se att vi inte skulle komma en bra bit över kraven.

Däremot drabbas svenska banker hårt om förslaget går igenom om en skuldkvot där ingen hänsyn tas till olika risker. Återigen är det den stora andelen bolån som spökar. I de nuvarande reglerna anses bolån ha en låg risk och de kräver därför lite kapital.

– Vi får se var det landar – men antingen styr man på likviditeten eller på kapitalet. Att lägga till en tredje regel, som blandar dessa båda, är inget bra förslag. I ett system där man inte riskviktar bostadsfinansieringen får alla en hög skuldsättningsgrad. Man måste ta hänsyn till om det är äpplen eller päron i korgen, anser Annika Falkengren.

– Om det läggs för mycket vikt på skuldsättningsgraden kan det slå just på det svenska bostadsfinansieringssystemet. Det är en Sverigefråga, tycker jag. Om man plötsligt inför ett regelverk som ger all utlåning samma höga risk slår det hårt mot bankerna eftersom vi har anpassat oss till riskvägda kapitaltäckningskrav.

Det finns även en diskussion om att låta bankerna bygga upp kapitalbuffertar under goda år som sedan kan användas i dåliga tider.

– Det var lite det vi gjorde i banken under högkonjunkturen 2006-2008. Vi fick en del kritik för det då och man tyckte att vi skulle återköpa kapital (som aktier och fordringar, reds anm.) i stället, och vara mer aggressiva för att visa högre avkastning. Men vi kände hela tiden att vårt kapital kunde behövas i en framtida lågkonjunktur.

Annika Falkengren är inte oväntat kritisk till mekaniska modeller som begränsar bankernas möjligheter till exempelvis utdelning till aktieägarna eller återköp av egna aktier, om inte buffertarna ser ut på ett visst sätt.

– Vi anser att om man bygger upp buffertar under sju bra år för att sedan använda under sju dåliga år måste man få utnyttja dem när det inte går så bra. Annars blir det en fråga om hur många flytvästar du ska ha på dig när du cyklar – utifall det skulle dyka upp en sjö.