”Regler kan aldrig täppa till alla hål”

Konsultföretaget har tittat på 12 stora banker spridda över 32 olika länder och slutsatsen blir att de behöver öka sitt kärnkapital med 15 till 40 procent, det vill säga 280-650 miljarder dollar, om de ska behålla en primärkapitalrelation, tier 1 ratio, på 6-8 procent. Det betyder att bankerna behöver göra nyemissioner och konvertera hybridkapital till aktiekapital för att inte tvingas krympa sina balansräkningar.

Men det finns stora regionala skillnader i hur Basel 3 påverkar banksektorn. I Storbritannien har många banker pensionsåtaganden som kommer att minska kapitalbasen och i Frankrike och Österrike är balansposter kopplade till minoritetsandelar ett stort bekymmer. I USA handlar det om att uppskatta värdet på tillgångar. Enligt US Gaap, amerikansk redovisningsstandard, kan till exempel det som kallas för “mortgage servicing rights”, framtida avgifter för administrationen av bolån som ägs av någon annan, diskonteras och räkna med i kapitalbasen. Detta blir inte längre tillåtet.

– När det gäller nordiska banker med stor andel bolån blir leverage ratio (se definition på sidan 30) ett problem, men det gäller även lån till stat och kommun samt till kommersiella fastigheter, säger Peter Neu, specialist på riskhantering hos BCG.

I USA är det vanligt att företagen finansierar sig direkt på kapitalmarknaden medan de i Europa ofta lånar hos bankerna. Det betyder att bankerna har en större betydelse för den europeiska samhällsekonomin. Något som kan ställa till med bekymmer när bankerna, som nu, i större utsträckning måste finansiera sig långsiktigt samtidigt som staten, det vill säga samma stat som i många fall är ägare i krisdrabbade banker, är med och slåss om obligationsköparnas pengar.

– Jag förväntar mig inte att staterna kommer att kunna lämna bankerna lika lätt som de vill om banksektorn ska kunna återhämta sig, säger Peter Neu.

Han varnar för att centralbankernas möjligheter att mildra konjunktursvängningar flyttas till regelmakarna. Hela det nuvarande förslaget – Basel 3 och likviditetsreglerna – leder till att det måste finnas köpare till alla värdepapper som emitteras.

– Slutar det med att banksektorn måste ta in 300 miljarder euro blir frågan vem som ska investera. Klarar inte kapitalmarknaden det tvingas staten kliva in, säger Peter Neu.

Strävan efter att skapa ett stabilt finansiellt system har gjort att regelverken blivit allt mer omfattande och mer detaljerade. Gamla Basel 1 fick rum på ett tjugotal sidor. Basel 2 tog sju år att utforma och utgjorde en lunta på runt 250 sidor, och nu kommer Basel 3 med ytterligare 120 sidor. Peter Neu menar att det finns en risk för överreglering:

– Det påminner mig om diskussionen om flygplatssäkerhet, det blir fler och fler kontroller och nu införs kroppsscanning av passagerarna. Tyvärr kommer kontrollerna aldrig att kunna skydda oss mot alla hot eftersom det krävs att vi lär oss läsa människors tankar och ändra deras beteende, säger han.

– Det gäller för bankerna också. Det kommer aldrig att finnas ett regelverk som täpper igen alla hål och det kommer alltid att finnas människor som gör regelarbitrage. Det behövs ett angreppssätt som ändrar deras inställning. Men det är lättare sagt än gjort. Några sätt är bättre riskmanagement, försiktigare riskkultur, långsiktiga belöningsmodeller och ökat fokus på långsiktigt uthålliga vinster, säger Peter Neu.

I Basel 2 finns det en uppdelning på kraven för marknadsrisk och kreditrisk. I marknadsrisken ingår motpartsrisker för olika typer av obligationer som företagsobligationer eller CDO:er. Historiskt sett har kreditförlusterna toppat på runt 5 procent, medan risken för förluster på obligationer i tradingen är betydligt större. Peter Neu menar därför att regelverket i större utsträckning ska öka kapitalkravet för marknadsrisk och trading, medan det kan minskas för bostads- och företagslån.

– Dagens förslag innebär skärpta regler för vad som kan räknas som tillgångar och högre kapitaltäckningskrav för icke-likvida tillgångar. Det straffar stora universalbanker mer än rena investmentbanker, som till exempel Goldman Sachs, säger Peter Neu.

I en tuffare värld där kapitalkostnaden är högre, likviditeten mindre och innovationsmöjligheterna begränsade blir det också svårare för bankerna att växa.

– Vad bankerna kan göra är att stärka sin konkurrensposition och försöka ta marknadsandelar genom att utnyttja konkurrenternas relativa svagheter. Med ytterligare regleringar och troligen lägre marginaler framöver kommer fokus för bankerna det kommande decenniet bli intern konsolidering. Hur kan vi sänka våra kostnader och blir mer effektiva? säger Peter Neu.

Han menar också att det är dags att göra produkterna mindre komplexa, bokstavspapper som komplicerade strukturerade CDO:er går inte att sälja. Budskapet är att den tid då det var lätt att tjäna pengar nu definitivt är över.