Tronar på minnen från fornstora dar

KRÖNIKA. För inte så länge sedan var de stora svenska multinationella industriföre­tagen ett dominerande inslag i den svenska ekonomin. Kring dem fanns ett nät av underleverantörer och mindre stödjande företag. De multinationella företagen bidrog till att Sverige hade flera teknik- och forsknings­intensiva kluster i världsklass. Läkemedel, telekom, fordonstillverkning hörde till de viktigaste. Globaliseringen av de internationella finans- och kapitalmarknaderna har bidragit till att de flesta av de stora svenska företagen har övergått i utländsk ägo.

De svenska verksamheterna är nu dotterbolag i utländska koncerner. Det kinesiska köpet av ett maktinnehav i Volvo AB pekar fram emot att hela den svenska fordonsindustrin snart kan vara utlandsägd. Ur ett patriotiskt eller national­romantiskt perspektiv är det givetvis sorgligt. Mera problematiskt är, att när huvudkontoren flyttar, så är sannolikheten stor att andra avancerade verksamheter följer med. Om detta sker, innebär en flytt av storföretagens huvudkontor att den kunskapsintensiva delen av ekonomin utarmas.

Forskningen visar att det finns en stark tendens för att de strategiska delarna i ett multinationellt företag lokaliseras i anslutning till huvudkontoren. Det är här fråga om forskning och utveckling liksom marknadsföring. Det är också dessa delar i företaget som är mest kunskapsintensiva och som har högst lönebetalningsförmåga. Dessa verksamheter har också viktiga spridnings­effekter till övriga delar av ekonomin.

I ett internationellt perspektiv har Sverige i förhållande till BNP legat i en internationell topposition när det gäller forskning och utveckling. Ett viktigt skäl till detta har varit den stora tätheten av stora multinationella företag med huvudkontor i Sverige. Andelen forskning och utveckling är fortfarande hög, men efter millennieskiftet har det skett en nedgång.

Utvecklingen inom den svenska läkemedels­industrin är en god illustration av den fara jag pekat på. Under det svenska läkemedelsklustrets glanstid hade tre världsledande läkemedels­företag sina huvudkontor i Sverige. Astra, Kabi och Pharmacia. I dag finns inget. Endast Astra Zeneca har en viss forskning och utvecklingsverksamhet i Sverige.

Sverige är sålunda på väg att förlora en konkurrensfördel när det gäller lokalisering av internationella företags forskning och utvecklingsverksamhet. Just denna fördel lär heller inte komma tillbaka. Det finns andra betydelsefulla lokaliseringsfaktorer. Desto mera viktigt blir det därför att vårda dessa.

I många avseenden framstår Sverige som attraktivt ur lokaliseringssynpunkt. I internationella undersökningar framkommer framför allt den allmänna livskvaliteten här som en positiv faktor. För de företag som på en internationell marknad vill rekrytera högutbildad arbetskraft framstår dock den svenska skattepolitiken som ett allvarligt hinder. De mycket höga marginalskatterna verkar snarast som en straffbeskattning på den utbildning som är nödvändig i en kunskapsintensiv verksamhet. Nivån på den svenska spetsutbildningen torde också vara ett problem. Det finns gott om rangordningar av högre utbildningsanstalter i ett globalt perspektiv. Svenska universitet och högskolor framstår i dessa genomgående som medelmåttiga.

När det gäller spetsutbildningen behöver den tillhöra de bästa i världen för att Sverige ska vara riktigt konkurrenskraftigt. Marginal­skatterna behöver däremot inte vara lägst i världen, men det är skadligt när de är högst i världen.

Rullar bra

Det bör tilläggas att Geely hittills, som ägare av Volvo Car, varit bra både företaget och för Sverige.