Vinnarna på HQ-haveriet

Klockan var 8.10 på morgonen när det ringde i Harald Mix flotta townhouse i Lärkstan i Stockholm. Natten hade varit klar och ovanligt kall, men morgonsolen hade börjat värma upp luften denna lördag, den 28 augusti. Riskkapitalbolaget Altors grundare sträckte sig yrvaket efter telefonen. Vem ringde vid den tiden? I luren fanns Lars Lenner. Visserligen kände de två varandra väl, men inte så väl att de brukade ringa till varandra i ottan bara för att snacka. Nej, om Lars Lenner ringde gällde det affärer. Stora sådana. Han är stans mest erfarna rådgivare när det gäller att köpa och sälja företag i finanssektorn. Och Lenner hade sensationella uppgifter.

– Finansinspektionen har tagit HQ:s tillstånd.

Mix hade visserligen förväntat sig att HQ skulle få ett strängt straff av FI efter sin tradingsmäll. Helt säkert en varning. Förmodligen dryga böter. Kanske till och med en ännu strängare sanktion, som krav på förändrad ägarbild. Men det här! Att de drog in bankens tillstånd! Otroligt!

Men inte nog med det. HQ:s styrelse hade fått helgen på sig att försöka sälja banken. Lenner var anlitad för uppgiften. Om det misslyckades skulle HQ träda i likvidation redan måndag morgon. Harald Mix är en trygg dalmas med lågmäld och rätt stillsam framtoning. Men han är allt annat än trögtänkt. Innan Harald Mix hade lagt på var han ur sängen och halvvägs påklädd. Här öppnade sig en möjlighet att göra en affär som Harald Mix hade drömt om nästan ända sedan hans Altor tillsammans med investmentbolaget Bure köpte Carnegie tidigt 2009. Men nu var det bråttom! Inom 48 timmar måste affären vara klar.

Om somrarna är det tätt mellan direktörerna på Dalarö, 40 minuter med bil sydost om Stockholm. Öns nordvästra udde tillhör exempelvis Mats Qviberg, tills nyligen HQ:s huvudägare. En av hans närmaste grannar är Henric Falkenberg, aktiechef på Carnegie. Österut, längs öns norra strand, bor finansmatadorer som Carl Palmstierna, Pontus Bonnier och Patrik Brummer. Tar Qviberg i stället båten västerut i två, tre minuter över sundet till fastlandet kommer han till Harald Mix sommarresidens, i vad som kan beskrivas som svensk New England-stil.

Dalarö erbjuder alltså goda möjligheter för den som gillar att tala affärer vid drinkbrickor och på bryggor. Och det var just vad Mats Qviberg gjorde i somras efter att ha gjort den korta båtfärden till Harald Mix.

Tanken att slå ihop Carnegie med HQ var inte ny. Den har funnits till och från genom åren och i våras väcktes tanken till liv på allvar i takt med att HQ:s finansiella situation förrsvagades.

– Det var ju en perfect match egentligen. Det fanns mycket kärlek mellan oss, även om vi inte kom så långt som till att växla ringar. Vi ville snygga till HQ först och gå in i ett eventuellt äktenskap hela och rena, säger Mats Qviberg i dag.

Carnegie-gänget var verkligen sugna och gjorde tillsammans med rådgivaren Morgan Stanley detaljerade skisser på hur en fusion skulle kunna se ut. Innan styrelsen gick på semester i juni bokades till och med ett extra styrelsemöte in i början på augusti där en affär med HQ skulle kunna diskuteras. Vissa kontakter togs under sommaren men HQ var avvisande och ville inte ens börja förhandla om en fusion eftersom firman då skulle bli tvungen att redogöra för planerna i det kommande emissionsprospektet. Carnegies förberedelser innebar ändå att startsträckan var kort när Lars Lenner ringde upp Harald Mix. Och det var inte det enda telefonsamtalet den morgonen.

***

Lördag: Styrkorna formeras

Harald Mix förlorade ingen tid när Lars Lenner hade lagt på. Han ringde omedebart till Patrik Tigerschiöld, vd i Bure som ägde Carnegie tillsammans med Altor, till Carnegies ordförande Arne Liljedahl och firmans vd Frans Lindelöw. Dessutom ringde han Per Hillström, Morgan Stanleys Sverigechef och en annan rutinerad rådgivare vid företagsaffärer. De utgjorde vad Mix kallar en “förtrupp” och begav sig brådstörtat till Lenner & Partners kontor på Jakobsbergsgatan, ett stenkast från Stureplan i Stockholm.

De kom dit cirka 10.30 och fick en första kort orientering om läget. De fick ett utkast till det emissionsprospekt som Lenner & Partners hade i ordningsställt för HQ:s planerade nyemission och tillgång till det virtuella så kallade datarum där all ekonomisk information om HQ fanns samlad.

Klockan 11, ungefär samtidigt som mötet hos Lenner avslutades, offentliggjordes FI:s beslut om HQ vid en presskonferens. I kulisserna var då alltså arbetet med att försöka sälja banken redan i full gång. Och Lenner vilade inte på hanen.

Vid lunchtid på lördagen fick Swedbanks vd Michael Wolf ett telefonsamtal. Ämnet var kanske inte så oväntat med tanke på förmiddagens nyhet. Var Swedbank intresserad av att köpa HQ Bank, inklusive fonderna? Möjligen var det en smula pikant att frågan kom från Swedbanks tidigare ordförande, Carl Eric Stålberg. Han hade nyligen blivit “industrial advisor” på pr-firman JKL och ringde nu för klienten HQ:s räkning.

Tanken var inte ny för Wolf. Mats Qviberg hade redan tidigare under sommaren kontaktat honom. De hade ätit middag tillsammans, och Qviberg hade sonderat Swedbanks intresse. Efter en relativt överskådlig analys gav Swedbank kalla handen. HQ:s kunder hade valt firman för att de ville ha en aktör som var fristående från storbankerna. De skulle knappast följa med till Swedbank, löd resonemanget. Och fonder hade Swedbank redan så det räckte.

FI såg gärna att någon av de fyra storbankerna tog över HQ, det skulle göra inspektionens jobb lättare. För en storbank var HQ:s behov av likviditet och kapital växelpengar. Därför kontaktades även SEB, Handelsbanken och Nordea på olika vägar. Men av dessa var det bara den sistnämnda som visade något vidare intresse.

Även Länsförsäkringar ville enligt uppgift kika på HQ, liksom norska Acta och Ålandsbanken som hade etablerat sig i Sverige genom att ta över krisdrabbade Kaupthing Banks svenska verksamhet under finanskrisen. Troligen var även DnB Nor och Danske Bank framme och nosade.

Nu vidtog ett intensivt arbete för att räkna ut vad HQ Bank kunde vara värt. Carnegies vd Frans Lindelöw satt ihop sitt projektteam. Kodnamnen var klara sedan i somras: HQ var Havanna och Carnegie kallades för Cuba. På lördag eftermiddag fick Carnegie-gänget träffa folk från HQ:s ledning på Lenners kontor och fick en briefing om företaget. Från HQ kom bankens ordförande Mikael Nachemson och vd Stefan Dahlbo. Under det följande dygnet avlöste mötena varandra, både interna och externa.

Samtidigt hade Nordea satt i gång sitt maskineri. En Carnegieanställd hade sett en delegation Nordea-folk på planet från Köpenhamn. Lenner & Partners och HQ var förstås angelägna om att det fanns fler än en budgivare för att rädda så mycket som möjligt åt aktieägarna (och maximera sin egen provision). Dessutom fanns det en annan grupp intressenter som riskerade att åka på en dubbel snyting, HQ:s personal.

Vid åttatiden på lördagsmorgonen började de anställda på HQ ana vilken katastrof som hotade. Då ringde cheferna på banken runt och berättade att FI hade kallat till presskonferens kl 11.00.

– Är det bra eller dåligt? frågade en anställd sin chef.

– Ingen aning. Men jag misstänker att det är dåligt, blev svaret.

Tre timmar efter FI:s besked hade ett hundratal anställda samlats i det nyrenoverade, ljusa handlarrummet på Mäster Samuelsgatan. Stämningen var tryckt när Nachemson och Dahlbo kortfattat berättade vad som hade hänt hos FI på fredagskvällen. De gjorde inga försök att muntra upp de anställda, som naturligtvis var och en funderade mest över sin egen situation. Hur skulle det gå med jobbet? Hur skulle det gå med de konvertibler de hade köpt i banken, till största delen för lånade pengar?

HQ har under 2006, 2007 och 2008 riktat fyra konvertibelprogram till de runt 300 anställda i fondbolaget och banken. Många hade belånat sig hårt. Med bostaden som säkerhet kunde de låna för någon enstaka procent för att sedan låna ut pengarna till sin arbetsgivare för 5-7 procents ränta. Dessutom fanns chans till ett klipp om några år när lånet kunde bytas mot aktier ifall dessa hade stigit i värde. En pengamaskin, helt enkelt! Flera anställda berättar också att det internt fanns en press att teckna sig. Det sågs som ett bevis på lojalitet mot firman. De som lät bli betecknades som fega – och dumma.

Finanschefen Mattias Arnelund hade exempelvis konvertibler för 6,7 miljoner. Jesper Bülow, administrativ chef, för 8,9 miljoner och Mikael Engvall, chef Emerging Markets, för 5 miljoner. Listan kan göras lång.

Inte konstigt att många av de anställda tillbringade i stort sett hela helgen på banken. Det ordnades fram filtar och kuddar, någon gick ut och köpte en sovsäck. Skulle det inte komma ett besked snart? Ett besked om att någon, Carnegie eller någon av storbankerna, hade räddat deras jobb. Och deras privatekonomi.

***

Söndag: Kallduschen

Samtidigt jobbade Carnegiefolket i princip utan uppehåll. På söndag förmiddag hade firmans styrelse ett sammanträde där man gick igenom det bud som skulle presenteras för HQ. Ordföranden Arne Liljedahl, Patrik Tigerschiöld, Harald Mix och Fredrik Strömsten från Altor samt styrelseproffsen Björn Björnsson och Fredrik Cappelen beslöt sig för att erbjuda HQ runt en halv miljard för aktierna i HQ Bank (varav en del skulle gå till att lösa personalens konvertibler). Dessutom skulle fondbolaget, som låg parkerat i Öresund, förvärvas. Grovt värderades HQ till runt en tredjedel av de 1,5 miljarder som HQ hade varit värt på börsen två dygn tidigare, även om jämförelsen haltar av flera skäl.

Carnegie-delegationen med Patrik Tigerschiöld, Harald Mix och Frans Lindelöw var hur som helst nöjda och traskade i väg cirka 300 meter till pr-firman JKL:s kontor i hörnet av Sveavägen och Kungsgatan.

Klockan 14, en timme försenat, fick Carnegies företrädare träffa Nachemson, Dahlbo och Öresunds tillförordnade vd Stefan Charette för att presentera sitt bud. Mötet blev kort, bara en halvtimme. Och Carnegie-delegationen fick känslan av att HQ var tämligen ointresserade av en affär. Kanske för att HQ då hade ett annat, mer attraktivt bud, men mer troligt därför att HQ-trion inte hade något mandat. De var springpojkar åt den duo som har styrt allt i HQ-sfären genom alla år: Sven Hagströmer och Mats Qviberg.

Nu vidtog en lång väntan på besked från HQ. Vid halvsjusnåret började Carnegie-gänget bli hungriga och gick för att äta middag. Men just då ringde Lars Lenner och kallade upp styrkan till sitt kontor. De träkolsgrillade hamburgarna på Zink Grill fick vänta. Hos Lenner mötte Stora Delegationen från HQ/Öresund-sfären upp. H och Q flankerades av Dahlbo, Charette, Nachemson och juristerna Jonas Bergh från Bergh & Co och Christoffer Saidac från Vinge. Det kunde bara innebära en sak: Carnegie var nu ensamt om att förhandla.

HQ var på. Nu krävdes bara en teknikalitet. FI måste välsigna affären och ge tillbaka HQ tillståndet så att banken kunde drivas vidare nästa dag. Ett rakt förvärv var enda möjligheten att genomföra affären, eftersom en regelrätt fusion, där Carnegie så att säga “absorberade” verksamheten och drev den under sin egen oktroj, skulle ta flera veckor. Det var i alla fall de inblandade övertygade om.

Därför kom beskedet från FI som en kalldusch. Nej, inspektionen skulle inte ge HQ tillståndet tillbaka. Även om FI skulle vilja så kunde man ändå inte få ihop en beslutsfähig styrelse med så kort varsel. Ridå.

Det sista Patrik Tigerschiöld hörde innan han gick och lade sig vid ettiden på söndagskvällen var att likvidatorn Biörn Riese tänkte låta banken öppna som vanligt morgonen därpå. Då skulle kunderna ta ut sina pengar och sagan vara all, det var han övertygad om.

***

Måndag: Oväntad vändning

Redan vid 5-tiden på måndagen fick gruppcheferna på HQ via telefon veta att helgens försök att hitta en köpare hade misslyckats. Klockan 7 träffades de på ett möte i den fönsterlösa aulan på plan sex på HQ. Mikael Nachemson berättade kort att det hade funnits ett privat initiativ, att en affär i stort sett hade varit klar. Men att FI hade sagt nej. Efter det kom en kriskonsult och berättade för gruppcheferna hur de skulle bemöta och stötta sina underordnade. För nu var det verkligen kris.

Likvidatorn, den store och lugne Biörn Riese, gjorde skäl för sitt namn och liknande faktiskt just en björn när han på måndagsmorgonen kom uppe till HQ och presenterade sig för personalen. Han skulle flera gånger under processen möta de anställda, som uppfattade honom som neutral och diplomatisk – men svarslös på deras allt mer desperata frågor.

Klockan 9.00 höll Riese en kort presskonferens där han berättade att han tagit över skötseln av banken och – vilket överraskade Carnegies folk – att han ämnade hålla den stängd. Han såg som sin främsta uppgift att försöka hitta någon som ville ta över verksamheten. Nu stod dörren alltså åter på glänt för spekulanter. Efter lunch kontaktades Carnegie av Gustaf Slettengren, chef för bankirfirman Lazard i Sverige, som jobbade på uppdrag av likvidatorn. Han ringde runt till alla som hade visat intresse under helgen och han frågade Carnegie om inte de ville göra den affär som diskuterats under söndagen. Men svaret var nej. Förutsättningarna hade förändrats eftersom banken var i likvidation.

– Det är inte kul att köpa smält glass, som en i Carnegie-kretsen uttrycker det.

Men även smältande glass kan innehålla godbitar. Carnegie hade redan tidigare haft ögonen på flera duktiga medarbetare på HQ:s private banking. Nu när affären hade spruckit satte Frans Lindelöw in alla krafter för att locka över HQ:s stjärnor inom private banking till Carnegie. Han ägnade större delen av måndagen och tisdag förmiddag åt detta.

Ungefär samtidigt fick någon en snilleblixt. En fusion mellan två företag tar normalt veckor eller månader att genomföra. Borgenärer ska kallas och det ena med det andra. Vad ingen hade tänkt på var att för en bank så räcker det med att Finansinspektionen godkänner en fusion. Den kan alltså göras mycket snabbt om alla är överens. Att man inte tänkt på det!? Så samtidigt som Frans Lindelöw var upptagen med att plocka russinen ur HQ-kakan satte resten av gänget i gång att arbeta på ett nytt upplägg.

***

Tisdag: Upploppsstämning

Carnegie lyckades, i konkurrens med i stort sett alla andra spelare runt Kungsträdgården, locka över ett 40-tal private banking-specialister från HQ till Carnegie. Pressmeddelandet om rekryteringen gick ut klockan 16 på tisdagen. Det orsakade tumult på HQ.

– Folk ställde sig upp och skrek. Det var ytterst nära att det blev handgemäng. Till slut kände sig de här personerna tvingade att resa på sig och gå. Då applåderade folk, säger en som var där.

Flera av de anställda som inte fått något erbjudande grät öppet. De såg sina privata ekonomier falla samman. Med stjärnorna borta skulle HQ vara betydligt mindre aptitligt för den köpare de så innerligt hade hoppats på. De anställda hade uppfattningen att en affär bara hade varit några timmar bort. Nu var det plötsligt kört.

Men det var det inte. För ungefär samtidigt med turbulensen på HQ presenterade Carnegie ett nytt förslag för Riese och Öresund. Och då fanns det fortfarande medtävlare.

– Vi hade ett stort antal aktörer som var intresserade av delar av HQ. En knapp handfull ville köpa hela HQ Bank. Mitt spår var hela tiden en strukturaffär. Den slutliga lösningen blev tydligare vartefter, säger Biörn Riese.

Efter Carnegies rekrytering av private banking-gänget svalnade dock intresset från de andra spekulanterna. Pressen på likvidatorn att slutföra en affär hårdnade. Nu låg Carnegie åter i innerspår och den nattmangling som inleddes på tisdagskvällen beskrivs som närmast bisarr av flera av de inblandade. I ett rum på HQ:s kontor satt H och Q. Olika konstellationer gick ut och in. När det var HQ som diskuterades gick Stefan Dahlbo in. När det gällde Öresund ersattes han av Stefan Charette.

Horder av jurister var där och åt färdigbredda smörgåsar och drack baljor med kaffe. På Mannheimer Swartling arbetade nu runt två dussin jurister, inklusive sex delägare, med uppdraget. Dessutom fanns folk från Vinge, Berghs och Gernandt & Danielsson där och stod och pratade eller halvsov där det fanns plats. Där var också pr-konsulter och HQ-människor.

– Det var som en bisarr film av någon svår ryss. Det smög runt en massa jurister som man inte fattade vad de gjorde. Det pågick möten hela tiden, men ändå verkade de flesta sysslolösa och satt och småpratade, säger en som var där.

Biörn Riese var också där. Han vankade av och an. När det inte verkade som det skulle bli någon överenskommelse satte han press på de inblandade genom att deklarera att han skulle träffa Finansinspektionen klockan 6.30 påföljande morgon.

– Om jag inte kan säga till dem att vi har en lösning så måste jag sätta banken i konkurs, förklarade han.

Taktiken fungerade. Med pistolen mot tinningen accepterade Öresunds huvudägare och ordförande Sven Hagströmer motvilligt uppgörelsen i dess grova drag. Det var centralt eftersom Öresundsägda HQ Fonder var en viktig pusselbit. Mats Qviberg var också där men höll låg profil. Det var Hagströmer som höll i spakarna och ställde motkrav. De närvarande säger att Qviberg under hela veckan verkade stukad. Han värnade om bankens kunder och personal och nämnde aldrig med ett ord sin egen privatekonomi, trots att han är den som har drabbats hårdast ekonomiskt av kraschen.

***

Onsdag: Möte i gryningen

I gryningen på onsdagen träffade Biörn Riese FI:s generaldirektör Martin Andersson som flankerades av inte mindre än sju tjänstemän från inspektionen plus representanter från Riksgälden. Likvidatorn kunde berätta att en uppgörelse var nära förestående. Senare samma dag sändes en release ut där han förklarade just det, plus att banken skulle öppna på fredag morgon. Men riktigt så enkelt blev det inte. Det ska inte ha funnits några stora stötestenar, men det tar ändå viss tid att köpa en bank. Balanspost för balanspost måste gås igenom. Vilka säkerheter fanns, hur såg kapitalbasen ut, hur mycket likviditet måste till? Skulle Carnegie klara om HQ:s kunder ville plocka ut varenda krona när HQ öppnade?

– Om man inte har varit med i processen förstår man inte hur många beslut det rör sig om. Praktiskt är det som att starta ett kärnkraftverk. Det tar normalt veckor, vi gjorde det på två dagar, säger Frans Lindelöw.

Samtidigt dök hela tiden nya hot mot affären upp.

– Det var nära att spricka varje timme under onsdagen och torsdagen, säger Lindelöw.

På onsdag eftermiddag gick Mix, Tigershiöld och Lindelöw till FI för en sondering. De beskrev hur de hade tänkt klara kapitaltäckning och likviditet. Inspektionens grundinställning var hela tiden klar: det skulle vara noll risk för kunderna. Annars hotade katastrof. Carnegiefolket fick lomma hem igen och komma tillbaka klockan 22. Men något färdigt förslag hade de inte med sig. Och någon pressrelease blev det inte. I alla fall inte om en affär.

***

Torsdag: Fimpningen

Stefan Dahlbo är långvägare inom HQ-sfären. Den sociale och partyglade Dahlbo var tjänstledig från sin post som vd i Öresund för att vara tillförordnad vd i HQ Bank. Han hade tidigare varit vd på HQ i fem år (1995-2000) och på Öresund i tio år. I våras gick han åter in som vd i HQ för att rensa upp efter tradingsmällen. Men i torsdags fick sagan ett brutalt slut. Några få timmar efter det att han fått veta att hans mamma avlidit skickade Öresund ut en pressrelease som meddelade att Dahlbo skulle lämna vd-posten och styrelsen.

Genast började spekulationerna. Hade Dahlbo dolt FI:s kritik mot HQ Bank, där han satt i styrelsen, för moderbolagets styrelse? Eller var det ett krav från inspektionen för att godkänna en affär? Det blev inte bättre av att Dahlbo hade sålt aktier i Öresund, vars kurs nu hade tappat stort. Dahlbos förklaring till försäljningarna, att han hade frigjort pengar för att köpa i HQ:s planerade nyemission, hjälpte inte.

– Dahlbos avpollettering var nog det smärtsammaste under hela veckan. De släpade ut honom på gården och sköt honom. Han har jobbat troget för Mats och Sven i decennier och de senaste månaderna har han slitit som ett djur för att rädda banken. Men han fimpades på några minuter, säger en anställd i HQ.

Men en annan källa uppger att Öresund redan hade rekryterat en ny vd, att det redan varit klart att Stefan Dahlbo skulle sluta innan han fick ta räddningsuppdraget på HQ Bank.

Oavsett vilken roll Dahlbo hade i slutskedet så kom Carnegie, Öresund och likvidatorn överens under torsdagen. Ett färdigt förslag om att Carnegie skulle förvärva HQ Bank och HQ Fonder nådde Finansinspektionen på Brunnsgatan klockan 20.15 på torsdagskvällen.

Harald Mix, som hade arbetat nästan oavbrutet sedan telefonen ringde på lördagsmorgonen, var då så övertygad om att affären var klar att han checkade ut. Han gick till en bättre restaurang och delade en god flaska vin med två kompisar. Denna hektiska arbetsvecka hade givit utdelning, och god sådan dessutom.

***

Fredag: Finalen

På fredag morgon fick Harald Mix ett nytt telefonsamtal. Det var klart. FI hade godkänt Carnegies köp av HQ Bank och HQ Fonder. Uppgörelsen innebar att Öresund skulle få aktier motsvarande 9,9 procent av rösterna i Carnegie plus en konvertibel på ytterligare 7,6 procent. De anställda togs över av Carnegie och får tillbaka pengarna de har stoppat in i personalkonvertibler. Värdet på affären var cirka 1,1 miljarder kronor. Dessutom måste Öresund ta en förlust i sina böcker på 350 miljoner, pengar som redan hade stoppats in för att rädda HQ.

Vid en välbesökt presskonferens tryckte slipsklädda, hålögda män i dubbla rader längs väggarna. Flera var vid det här laget helt groggy. Vilken dag var det egentligen? De senaste dygnen flöt ihop. Men man hade lyckats genomföra en affär som i vanliga fall tar veckor eller månader på bara sju dagar.

De nya och gamla ägarna tackade personalen på HQ Bank och HQ Fonder för att de hållit ut och försökt bevara kunderna. Och man vädjade till de anställda, som nu ska samarbeta på Carnegie, att glömma allt groll.

Men allt groll l��r inte gå att glömma. HQ:s aktieägares pengar är borta. En vecka tidigare hade deras företag varit värt 1,5 miljarder. Redan i början av veckan överklagades FI:s beslut att rycka HQ Banks tillstånd. Men eftersom FI:s beslut så att säga vinner laga kraft i samma stund som det meddelas, och HQ i det här fallet likviderades omedelbart på måndagsmorgonen, var överklagan på sitt sätt redan överspelad när den skickades in.

– Då var tåget redan på andra sidan jordklotet. Aktieägarna kan få skadestånd på några hundratusen. Men de har förlorat flera miljarder, säger en aktieägare.

Dessutom lär det kunna blir rättsprocesser mot HQ:s tidigare styrelse. Aktiespararna har redan hotat med det. Fast på den kanten finns ändå bara förlorare. Vinnarna finns på helt annat håll. Igen.

***

Epilog: Inspektionens bästa vänner

Den 10 november 2008 drog Finansinspektionen in Carnegies bankoktroj. Tre månader senare köpte Altor och Bure banken för cirka 1,7 miljarder kronor. Den 28 augusti 2010 drog Finansinspektionen in HQ Banks tillstånd. En vecka senare köpte Altor och Bure via Carnegie upp resterna för 1,1 miljarder kronor. Båda gångerna var det Björn Riese som avgjorde vem som skulle få köpa banken. Båda gångerna tog han hjälp av investmentbanken Lazard och Gustaf Slettengren.

HQ-affären ger en implicit värdering av det “nya” Carnegie på nära 5 miljarder kronor. Av dessa tillhör runt 3 miljarder Altor och Bure (personalen och Öresund äger resten). Dessutom äger Altor och Bure, tillsammans med personal, Carnegies tidigare fondverksamhet, CAM, som är inriktad mot den institutionella marknaden. Altors och Bures ägarandel kan uppskattas vara värd cirka 1,5 miljarder. På ett och ett halvt år har Altors och Bures investering därmed nästan trefaldigats i värde. Harald Mix och Patrik Tigerschiöld måste älska Finansinspektionen.

—

Dramat dag för dag

Tisdag 24 augusti

Eftermiddag: FI:s styrelse får beslutsunderlag med bud och post.

Onsdag 25 augusti

FI kontaktar Biörn Riese för att höra hur hans kalender ser ut framöver.

Torsdag 26 augusti

Eftermiddag: FI:s styrelse får kompletterande utskick med bud.

Fredag 27 augusti

11.00-13.30: FI:s styrelse fattar beslutet. Hela styrelsen där.

15.30: Mikael Nachemson kallas till ett möte hos FI kl 19.00, Martin Anderssons sekreterare ringer.

19.00: Möte med HQ:s ledning hos FI.

23.00: Möte med HQ Banks ledning och rådgivare (Lars Lenner) hos FI.

Lördag 28 augusti

7.00: FI skickar ut inbjudan till presskonferens.

8.00: Cheferna på HQ börjar ringa runt för att informera personalen om att FI ska hålla pressträff.

8.10: Lars Lenner ringer Harald Mix, som ringer till Frans Lindelöw, Patrik Tigerschiöld med flera.

Förmiddag: Carnegie formerar team.

10.30: Första mötet mellan Carnegie och HQ:s rådgivare Lars Lenner.

10.50: Per Håkansson på FI ringer Catharina Lagerstam.

11.00: FI publicerar beslutet, presskonferens.

14.00: Nachemson och Dahlbo informerar HQ Banks personal.

14.00: Biörn Riese träffar Martin Andersson med flera hos FI.

16.00: HQ Banks styrelse hos FI.

17.15: Möte Biörn Riese hos FI.

Söndag 29 augusti

13.00: Biörn Riese hos FI.

Måndag 30 augusti

05.00: Chefer på HQ ringer runt: försöken har misslyckats.

07.00: Nachemson har möte med gruppchefer på HQ. En kriskonsult informerar.

08.15: Likvidationsansökan lämnas in. Biörn Riese tar över HQ Bank.

Morgonen: Biörn Riese träffar anställda på HQ Bank.

Tisdag 31 augusti

08.58: Handeln i HQ-aktien stoppas.

16.00: Carnegie har värvat ett 40-tal anställda från HQ Bank. De som gått till Carnegie tvingas lämna kontoret på grund av uppretade kollegor.

Onsdag 1 september

14.00: Harald Mix, Patrik Tigerschiöld, Frans Lindelöw har möte på FI med Martin Andersson och Biörn Riese med flera.

22.00: Carnegies representanter träffar åter FI.

Torsdag 2 september

14.00: Riksgälden och Thomas Pettersson (för likvidatorn) träffar FI:s chefsjurist Per Håkansson.

20.15: Carnegies ansökan om ägarprövning når FI.

Fredag 3 september

09.35: Pressmeddelande: Carnegie köper HQ Bank och HQ Fonder.

09.45: HQ:s personal informeras i handlarrummet.

10.30: Presskonferens hos HQ med Biörn Riese och Frans Lindelöw.