Att tvinga kroppen att fortsätta

2017-05-16 22:00 Gunnar Vrang

Det är ofta mer än dubbelt så långt som maraton och mentalt mycket ­tuffare.Ultralöpningen tänjer på gränserna och växer sig allt starkare.

Det kräver mer – fysiskt och psykiskt – än maraton. Men ultralöpningen vinner terräng rejält. Allt fler långdistanslöpare springer längre distanser som kan sträcka sig från sex­timmarslopp på rundbana till flera dygns kraftmätning i påfrestande terräng.

– Ultralöpningen växer och det har hänt väldigt mycket de senaste åren, numera finns det gott om lopp att välja mellan även i Sverige, säger Stefan Olsson, analytiker på Swedbank och hängiven ultralöpare sedan tretton år tillbaka.

För Stefan Olsson, som just genomfört Trosa Ultra Backyard där han under ett dygn avverkade nästan 17 mil, är ultra­löpningen ett sätt att testa och tänja gränser. Det handlar ofta om mentala gränser där hjärnan säger nej till ytterligare påfrestningar.

– Ultralöpning handlar mycket om det mentala, man måste klara av att fortsätta driva på kroppen och hantera de signaler som hjärnan sänder om att man ska lägga av.

Just den mentala utmaningen, att fortsätta löpa även om man rent fysiskt är utpumpad, är tillsammans med den allmänna löpartrenden en av flera anledningar till att ultralöpningen växer sig allt starkare. Dessutom väljer allt fler rutinerade maratonlöpare att testa ultra­löpningen. Men att bli riktigt bra kräver mycket.

– En bra grundfysik är en förutsättning, men de som är duktiga tränar extremt mycket, ofta upp emot 20 mil i veckan. Är man elitsatsande handlar det om mer än det, säger Stefan Olsson.

Liksom i många andra extremsporter finns det en uppsjö av lika tävlingsformer och distanser. Ultraloppens grundregel är dock att man måste springa längre än maratondistansen (42 195 meter). Oftast handlar det om lopp på rundbana där man springer under 6, 12, 24, 48, 72 eller 144 timmar. Det sistnämnda alternativet innebär ett nätt sexdagarslopp där även bristen på sömn måste hanteras. Dessutom finns det så kallade punkt-till-punkt-lopp där löparna tar sig från punkt A till B, ofta i påfrestande terräng.

Det mest extrema exemplet på rundbana är sannolikt Sri Chinmoy Self-Transcendence 3 100 Mile-loppet i New York där löparna har 52 dagar på sig att avverka 5 649 varv på en 883 meter lång slinga i Queens, en sträcka motsvarade närmare 500 mil.

– Det värsta är att det faktiskt finns löpare som klarat av det och gjort 500 mil, men då är man kanske bortom idrott. Då handlar det om något annat, säger Stefan Olsson.

För den som vill växla upp sitt löpande och ge sig i kast med ultralöpning kanske inte riktmärket ska sättas vid varvlopp över flera dygn. Det gäller att ha tålamod och successivt vänja kroppen – och inte minst hjärnan – vid längre distanser. Logiskt nog tar det också tid att träna upp sin kropp för längre distanser, vilket också kräver uthållighet.

– Man måste ha tålamod med kroppen, ultralöpning är ingenting man kan tokträna sig för. Samtidigt beror det på vilken bakgrund du har, duktiga och erfarna maratonlöpare har givetvis enklare att växla upp till ultra, konstaterar Stefan Olsson.

Efter en relativt lång startsträcka tog ultralöpningen fart i början av 2000-talet och har i dag vuxit till att vara ett av de snabbast växande segmenten inom löpningen. I takt med att allt fler lopp lanseras – i Sverige och utomlands – är det också allt fler löpare som finner utmaningarna i längre och mer påfrestande lopp.

Grundtipset för den som funderar på att utveckla sitt löpande och prova ultra är att, förutom tålamod med den fysiska uppbyggnaden, fundera på vilka gränser man sätter för sig själv mentalt och ifrågasätta dem. Ofta klarar kroppen långt mycket mer än vad hjärnan förmedlar med sina signaler om smärta och uthållighet.

Men det gäller också att ta det varligt till en början och pröva med att mjukstarta med något sextimmarslopp på en rundbana, på så sätt kan man få en känsla för om man har det mentala och fysiska som krävs.

För en rutinerad ultralöpare som Stefan Olsson är dock utmaningarna av en annan dimension. Högt upp på önskelistan står Western States, ett lopp i Kalifornien som sträcker sig över 100 miles, motsvarande cirka 17 mil, i svår terräng med många höjdmeter och som av en del ultrafrälsta ses som en klassiker och ett måste. Samtidigt kräver förberedelserna inför ett sådant lopp något som många har för lite av: tid.

– Det kanske inte är idealiskt att ha ett krävande yrke och samtidigt satsa på ultralöpning, men jag skulle gärna göra ett försök att springa Western States de närmaste åren, säger Stefan Olsson.

500 mil

I Sri Chinmoy Self-Transcendence 3 100 Mile-loppet i New York motsvarar sträckan närmare 500 mil. Loppets sträcka är något längre än avståndet mellan exempelvis Göteborg och Jerusalem.

Gunnar Vrang

Premiumnyheter

Aktuellt inom