”Bada i guld” – eller dränkas i skuld?

”Vi späker oss inte – vi kommer att bada i guld”, sa Centerledaren i söndagens valdebatt.

Längs hela det politiska spektrumet har partiledare ägnat sig åt att inviga och lovsjunga olika storslagna satsningar på så kallad grön omställning. Löften om bad i guld har dock ofta lett till att mindre orter istället blivit dränkta i skuld.

Figuren visar antalet pressklipp för ”Hybrit”, som är LKAB:s, SSAB:s och Vattenfalls satsning på vad de kallar för fossilfritt stål. Vi ser en fantastisk hajp, Hybrit får ingen uppmärksamhet 2016, på bara fem år ökar den mediala uppståndelsen med 15 670%. Står denna ökning i proportion till teknologiska och ekonomiska landvinningar eller rör det sig om en ny grön bubbla?

Här är fem satsningar på grön omställning som slutat i förskräckelse.

Gröna jobb i Örnsköldsvik – och Tanzania

Varje genomgång av nutida gröna haverier borde nog ta sin utgångspunkt i 2000-talets dödsdömda försök att göra etanol ur trä. Det lilla kommunägda bolaget Sekab i Örnsköldsvik besöktes av dignitärer från när och fjärran. Den karismatiske VD:n Per Carstedt sa i Norrlandsfondens årsredovisning 2005:

”Vi bygger snart de första anläggningarna i tre av orterna Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Storuman och Lycksele.”

Framåt 2010 har Sekabs äventyr urartat i olagligt spenderande av kommunens medel runtom planeten, bland annat i Afrika, Polen och Ungern.

Per Carstedt säger till Dagens Industri den 18 juni 2007:

”Vi öppnar den första fabriken 2010 och avsikten är sedan att bygga en fabrik om året i 15 år framåt”

”Den första fabriken ska vara i gång i Tanzania 2010 och producera 200 000 kubikmeter etanol. Investeringen ligger kring 1,8 miljarder kronor.”

Att ett litet kommunalt kontrollerat bolag ska bygga en fabrik om året i 15 års tid – i Afrika – framstår som kulmen på vanvettet. Vid ett tal på Energitinget 2008 säger Carstedt att:

”Vi räknar med att om 20 år kunna bidra till att Tanzania och Mocambique blir oberoende av olja, kraftfullt ökar sin elproduktion och samtidigt exporterar etanol från de fabriker vi planerar” 

Etanolproduktionen fungerade inte och etanolbilsbubblan sprack. Tre kommuner i Norrland fick sedan över kommande decennier ta notan i form av högre skatter och lägre service. Även Energimyndigheten puttade in mer än en miljard i Sekab.

Bananodlingen i Sveg

Mitt i etanolbubblan skulle Svegs kommun och näringsliv försöka gjuta nytt liv i en nedlagd torvfabrik. Strategin var att ta rygg på ovannämnda Sekab och försöka göra om Norrlands skog till etanol, som i sin tur skulle vara bränsle i framtidens bilar. Kommunalrådet Lennart Olsson (S) var lika entusiastisk över de gröna satsningarna som Demirok:

”Ett mycket intressant projekt. Troligtvis det viktigaste ärendet i kommunens historia.”

29 augusti 2008 skriver Dagens Nyheter om etanolprojektet i Sveg, som nu skiftat fokus till bananodling.

”Skogsavfall – kvistar och bark som blir kvar när man sågat ner träden – skulle kunna driva bilarna miljövänligt och fylla magarna med bananer. Svegbananer.”

Det som i efterhand verkar helt stolligt lovordades dock under flera års tid, bland annat av kandidater till Europaparlamentet, kinesiska staten talade om miljardbelopp och EU-pengar slussades in i projektet. Men det blev ändå inga bananer i Sveg.

Varken gó, bio eller gas i Göteborg

I Göteborg skulle det kommunala Göteborg Energi förgasa grenar och kvistar, som i nästa skede var tänkt att bli biobränsle för regionens bilar. Med obligatoriska honnörsord om ”världsledande” och ”världsunik” fick projektet 550 miljoner kronor från EU och 222 miljoner från Energimyndigheten. Pengar som sedan kombinerades med det kommunägda bolagets olika budgetar.

Tekniken fungerade dock inte, gasprojektet innebar att två miljarder gick upp i rök för Göteborgs kommun. Anläggningen skrevs ner till ett värde på noll kronor. Politikerna i styrelsen för Göteborg Energi skyllde på svag politisk uppbackning och efterfrågade ”tydliga styrmedel”.

”Pitepalt och Champagne” blev falukorv och hembränt

Med sina 179 vindkraftverk är Markbygden Ett Europas största vindkraftsanläggning. Piteå Kommuns Energichef Erik Persson sa år 2012 att Piteåborna borde fira med ”Pitepalt och champagne”.

Förlusterna för Markbygden Ett uppgår totalt till 1,9 miljarder kronor under åren 2017-2022, detta på en total omsättning på 1,5 miljarder. För varje hundralapp av egna medel som investerats i Markbygden Ett har bolaget förlorat 1 200 kronor. Markbygden Ett befinner sig för närvarande i rekonstruktion och det är oklart om ägaren i form av kinesiska staten dricker champagne eller äter falukorv.

Britishvolt: kortslutning av laddade bidragskapitalister

Att posera med spadar i marken har blivit en politisk nationalsport i fler länder än Sverige. Storbritanniens tidigare premiärminister Boris Johnson lovordade i januari 2022 Britishvolt:

Högtravande retorik om “green industrial revolution” och nya arbetstillfällen byttes sedan mot konkurs bara ett år senare. Innan dess hann dock svensken Orral Nadjari ha lite roligt för pengarna. Det var champagne för hela slanten när Britishvolt bjöd på mingel för bankirer och affärspartners vid GoodWood Festival of Speed 2022.

Enligt ”The Guardian” hade bolaget hyrt ett jättegods på 2,8 miljoner pund utanför Blyth där man skulle bygga sin fabrik. Där fanns allt som anstod en entreprenör i den gröna omställningen: jacuzzi, swimmingpool, gym. En fastighetsmäklare kallade Nadjaris svit för ”a luxury appointed modern mansion finished to an exacting standard”.

Otur eller systemfel?

Man kan förstås avfärda ovanstående som isolerade exempel. Den som skärskådar de gröna bubblorna börjar dock se gemensamma faktorer som tillsammans adderar upp till ett enda stort systemfel. Risktänkandet försvinner när politiker ställer fram gratispengar åt bidragskapitalister. Politikerna saknar kunskap och information om de tekniska och ekonomiska detaljerna, men har ett oändligt behov av att kasta skattepengar och superlativ omkring sig. Resultatet blir ekonomiska och miljömässiga haverier.