”Corona påskyndar digitaliseringen”

Rester av två tårtor står kvarlämnade i köket när man kommer in på Epirocs huvudkontor i Sickla, strax utanför Stockholm. Idag är det exakt två år sedan som gruvutrustningsbolaget knoppades av från verkstadsjätten Atlas Copco och noterades på Stockholmsbörsen. Det finns flera anledningar att fira. Första tiden på egna ben gick bra: omsättningen växte, rörelsemarginalen stärktes och på två år har aktiekursen stigit med drygt 30 procent. Men under våren har viruset covid-19 spridit sig över världen vilket har drabbat Epiroc, bolagets kunder och hela den globala gruvindustrin. Denna soliga torsdag, dagen före midsommarafton, är det bara ett tiotal personer på kontoret i Sickla som har firat Epirocs självständighetsdag tillsammans med den nytillträdde vd:n Helena Hedblom.

”Under de här två åren har vi försökt att öka hastigheten, bli mer snabbfotade. Jag försöker skapa en kultur där vi agerar som att vi vore ett litet bolag fast vi är ett stort. Långsiktigt måste stora bolag hänga med i den hastighetsökning som sker i världen, framförallt vad gäller innovation som är en av grundbultarna hos oss”, säger hon nu, en timme efter hon skar upp en tårtbit i köket.

Helena Hedblom tillträdde som vd 1 mars 2020, tio dagar senare deklarerade WHO att covid-19 är en pandemi. Det blev alltså inte direkt någon mjukstart i rollen som chef för det globala gruvutrustningsbolaget med 14 000 anställda och verksamhet i 150 länder.
Tur då att 46-åriga Helena Hedblom är allt annat än en nykomling: förutom fyra år på stålbolaget Avesta Polarit har hon spenderat hela sin karriär inom gruvdelen på Atlas Copco, sedermera Epiroc. Hon tillbringar fortsatt helgerna med familjen i Avesta och veckopendlar till jobbet i Sickla utanför Stockholm.

Med nästan två decennier i ryggen undrade såväl investerare som journalister inför Atlas-avknoppningen varför inte hon, som ju var chef för gruvdelen på Atlas Copco, utsågs till vd för Epiroc med en gång. Svaret till att valet istället föll på den tidigare Billerud Korsnäs-vd:n Per Lindberg var att han hade lång erfarenhet från att leda börsbolag. Per Lindbergs uppdrag på Epiroc gick ut på att etablera det nya bolaget, notera det på börsen, rusta det för framtiden och, som han uttryckte sig i den senaste årsredovisningen ”med detta fullbordat”, lämnade Lindberg över till Helena Hedblom.

“En 147-årig startup”

Själv kallar hon Epiroc för ”en 147-årig gammal startup”. Bolaget har styrkan av att vara ett gammalt anrikt bolag med välfungerande processer, egna fabriker och säljavdelningar samt upparbetade logistikkedjor över hela världen. Hon betonar samtidigt att den nyvunna autonomin och den mindre storleken gör bolaget mer snabbfotat. Det är en avgörande fråga då gruvbrytning står inför stora teknikskiften i form av elektrifiering, automation och digitalisering.

Arbetet med att göra Epiroc mer snabbfotat och effektivt är inte bara vd-snack, utan verkstad, som Helena Hedblom redan har initierat i stor skala. Som tidigare gruv- och infrastrukturchef på Epiroc påbörjade hon ett omfattande effektivisering- och kostnadsbesparingsprogram under 2019 som hon nu, under brinnande coronakris, har accelererat.

Det handlar om besparingar om cirka 500 miljoner kronor om året och någon bortre gräns för när denna översyn ska ta slut finns inte. Besparingarna är heller inte enbart relaterade till en covid-19-effekt på den globala ekonomin utan även en uppgörelse med ett arv av strukturer och kostnader från Atlas Copco-tiden. Under året ska en rad administrativa och marknadsföringsrelaterade tjänster skalas bort över hela världen. På den största Epiroc-anläggningen, i Örebro, är nu 350 personer varslade om uppsägning, i Fagersta handlar det om 75 personer. Totalen på 425 tjänster är en ganska stor andel av Epirocs svenska personalstyrka på 3 100 personer.

Samtidigt har Helena Hedblom påbörjat konsolidering av verksamheter ute i världen, exempelvis samlar Epiroc tillverkningen av utrustning för blockstensindustri (som utvinns från stenbrott med slutprodukter som köksbänkar och gravstenar). I praktiken innebär det att tillverkningen i Bagnolo, Italien stängs och flyttas till Nashik i västra Indien. Även på andra kontinenter är översynen i full gång. I Kanada läggs en fabrik ner i North Bay (som tillverkar utrustning och förbrukningsvaror för prospektering och bergförstärkning) och istället slås verksamheten ihop med en fabrik i Montreal.

”Gruvindustrin är också beroende av hur resten av ekonomin går. Osäkerheten kring pandemin har gjort att de stora gruvbolagen kommunicerat att de drar ner på sina investeringar. För oss handlar det därför om att sänka den totala kostnadsmassan”, säger Helena Hedblom.

Inga borriggar repareras, inga borriggar slits 
Ungefär hälften av Epirocs försäljning är utrustning och eftermarknadsprodukter samt service till ovanjordsborrning. Resterande del är underjordsverksamhet där Epiroc är starkast med en full palett av produkter samt en stor serviceverksamhet. Bolagets utrustning kan göra det mesta av och i berg, förutom att spränga. Och utrustningen används främst i hårda formationer som guld, koppar, järn, nickel, zink och silver.

På Epiroc är man van vid cykliska svängningar: man vet att ett osäkert ekonomiskt läge kan leda till att gruvbolagen avvaktar med kapitalintensiva investeringar som ny utrustning. I sämre tider brukar därför eftermarknaden fungera som en krockkudde. Gruvbolagens generella logik skiljer sig inte från någon annans; i en ekonomisk nedgång vårdar man det man har: gruvbolagen reparerar, upprustar och uppgraderar befintlig flotta vilket gynnar Epirocs så kallade eftermarknad.

”Vad gäller eftermarknaden är en del service, som är timmar, sedan är det reservdelar och det stål som går in förbrukas och behöver bytas ut. När utrustningarna går ner kan servicedelarna gå upp; om vi kan lösa kundens problem snabbt, det är då vi kan göra skillnad. Det är också relationsskapande om gruvbolaget ska expandera någon annanstans”.

Men våren 2020 var något helt nytt. Gruvbolagen fick stänga sin produktion helt i länder som införde ”lockdowns”. När produktionen står still slår det direkt mot den lönsamma eftermarknaden, som står för hela två tredjedelar av Epirocs intäkter.
I ett stillastående läge behöver inga borragregat eller borriggar repareras, inga borrkronor slits ut, inte heller behöver – eller får – tekniker åka till en sajt och sälja konsulttimmar, vilket slår mot Epirocs servicedel. Effekterna av epidemin började synas i årets första kvartalsrapport där intäkterna minskade med sju procent och orderingången backade med tre procent men exakt hur hårt slaget blir återstår att se i den kvartalsrapport som presenteras den 23 juli.

”Vi såg ju det här ske de sista veckorna i mars så vi flaggade för konsekvenserna i vår rapport. Restriktionen inom rörlighet har också påverkat teknikers möjlighet att komma ut på sajt (gruvanläggning) och göra sista möjliga testet till de maskiner vi har levererat. Och stänger man ner driften och maskinerna inte körs så får det en effekt på vår eftermarknad. I länder där det har varit fullt nedstängt har vi också tvingats stänga ner våra fabriker. Det är därför vi har accelererat våra besparingsåtgärder”, säger Hedblom och tillägger man är van vid svängningar och därför alltid har en viss mängd visstidsanställningar.

Eftersom gruvnäringen är central för många länders ekonomier bestämde sig stora gruvnationer för att öppna gruvorna relativt snabbt igen, dock med en rad försiktighetsåtgärder.

”Även om social distansering kan hållas lättare under arbetsdagen i en gruva än på en fabrik så är sajterna ofta ensligt belägna: personal flygs dit, man äter i gemensamma matsalar, man bor och lever tillsammans vilket gör platserna extra sårbara för smittspridning”, säger Helena Hedblom.

Som tidigare gruvchef har hon förstås besökt flera platser där Epirocs maskiner går varma, däribland en koppar- och guldgruva i Mongoliet där det, runt gruvan, hade vuxit fram ett stort samhälle av baracker, utslängda mitt i Gobiöknen.

Corona driver på digitalisering och automation
Trots coronakrisen utstrålar Hedblom ett lugn. Hon ser relativt ljust på framtiden. Det finns flera långsiktiga trender som talar för Epiroc och gruvutrustning på sikt. Till exempel leder urbanisering och elektrifiering inom bilindustrin till ökat behov av metaller, inte minst koppar.
”Investeringar styrs framförallt av metallpriserna, som ju har hållit uppe hyfsat väl. När vi har kommit ur den här hälsokrisen borde det innebära att produktionen kan hållas på en vettig nivå igen”, säger Helena Hedblom.

Under coronakrisen har det också blivit tydligt hur sårbart det är med mänsklig arbetskraft. Detta är ”old news” för gruvindustrin som dels dras med farliga arbetsvillkor, dels med historiskt återkommande konflikter mellan lokala arbetstagare och gruvbolag. Dessa strukturer är något som kan skynda på digitalisering och automation av gruvindustrin och därmed i förlängningen gynna Epiroc.
”Digitalisering och automation handlar om hur kan man ha så få personer som möjligt på sajten. Där ser jag att krisen kan accelerera den typen av teknologi. Jag brukar jämföra med leanproduktion: för gruvbolagen handlar det om flödesoptimering. Det handlar inte om en maskin ska borra snabbare utan snarare om att minska tidsförlusten mellan olika moment.”

Med system bestående av gruvgångar som inte sällan har lika lång sträcka som avståndet mellan Göteborg och Stockholm är digitalisering centralt för att gruvbolagen ska få överblick över produktionen.
”Allt fler gruvbolag gör den typen av investeringar, antalet uppkopplade maskiner som vi har sålt idag är cirka 3 800 stycken. De börjar bli så många att det tillsammans skapar ett statistiskt underlag, så vi kan se varför går en maskin bättre hos en kund än hos en annan, eller varför bränsleförbrukningen är högre hos en kund än andra. Dessutom kan man göra service innan någonting fallerar”.

Finns det då en risk att digitalisering och automation påverkar hela eftermarknadsaffären eftersom utrustningen inte slits i samma utsträckning?
”Nej, förhoppningsvis kommer det snarare att innebära fler timmar för oss, vår eftermarknad är kopplad till hur många timmar som maskinerna går. Och har vi mer data kan vi erbjuda mervärde för våra kunder”.

Automation är det ett ganska brett begrepp som handlar om att plocka bort operatören – ända till att man har en maskin som går helt autonomt. En paradox inom branschen är att personalen inte alltid lockas av att köra eller styra automatiserade riggar eller fordon. Stoltheten över att ensam behärska en stor borrigg är tydlig.

”Mycket av yrkeskunskapen handlar om att kunna köra och hantera stora maskiner men vad gäller automation handlar det om att lita på tekniken. Det gäller att förstå att tekniken gör det bättre än en människa, borrstålet slits mindre till exempel. Vi har autonoma flottor som går på alla kontinenter i världen. Det är inte bara borriggar utan även truckar från andra maskinleverantörer”.

Djupare gruvor gynnar Epiroc 

Det tredje stora teknikskiftet, elektrifiering, handlar både om ökad hållbarhet, bättre arbetsmiljö och högre kostnadseffektivitet jämfört med en dieselmotor. Ett problem har tidigare varit att batteriernas kapacitet. Den har visserligen förbättrats och fungerar bra för mindre och medelstora maskiner. Men man har ännu inte löst batteridriften för de allra största maskinerna.

”När vi började se över detta för tio år sedan var cellutvecklingen i batterierna inte alls där den är idag. När vi gick ut på marknaden 2013–2014 började vi med de minsta produkterna, exempelvis sju tons-lastare. För ett år sedan började vi med generation två och nu är vi uppe på mellanstora maskiner. Tittar på hur länge batterierna räcker så håller de ungefär fyra timmar men vi ser ju att cellteknologin ständigt förbättras. Vi har också byggt ett flexibelt koncept med Northvolt där vi äger batterierna och hyr ut dem till våra kunder”.

En strukturell trend som gynnar Epiroc och ökar behovet av elektrifiering är att gruvorna generellt sett blir djupare. Det beror bland annat på att det blir allt svårare att få tillstånd för dagbrott. Att nuvarande underjordsgruvor fördjupas i snitt med cirka 30 meter per år gynnar Epirocs underjordsutrustningsdel. Det kräver också mer energi för att ventilera bort dieselavgaserna från större djup.

”Man brukar säga att inom gruvbrytning förflyttar man mer luft än berg, och där går det åt mycket energi. Det är fortfarande i sin linda med elektrifiering och de flesta bolagen beställer en eller två maskiner, eftersom det fortfarande finns säkerhetsrisker med batterier”.
Helena Hedblom har ett tydligt mandat att öka Epirocs tillväxt, och för att hålla jämna steg med den pågående teknikutvecklingen har hon skruvat på organisationsstrukturen.

”Vi har implementerat agil systemutveckling. Man satsar på att släppa en produkt fortare genom att lösa ett problem snabbt. Istället för klassisk produktutveckling, där man gör en tidsplan på tre år, så planerar man bara de kommande tre veckorna och har väldigt hög snurr under den korta tiden. Det skiftet har gjort att vi har ökat takten rejält”, säger hon.

Epiroc har också etablerat en rad partnerskap, för att ”få in hastighet” utifrån, att inte sluka bolag helt och hållet är en strategi för att just bli mer snabbfotade. Epiroc har gjort två investeringar i teknologibolag där de har tagit minoritetsandelar. Det är realtidspositionering under jord (Luleåbaserade Mobilaris) som krävs för att ha helt autonoma maskiner, samt amerikanska ASI Mining för att kunna automatisera en flotta med olika maskintillverkare. De har också ingått samarbeten med stora aktörer som Ericsson för att utveckla 5G under jord och med Saab Combitech för avancerad trafikledning. Men även partnerskap med kunder för att kunna gå in och utveckla tillsammans med dem.

”Vi behöver inte uppfinna allt själva, vi kan ta innovation från andra industrier och lyfta in dem i gruv- och infrastruktursidan”.