Rekordår i fondbranschen

Det senaste decenniet har rekordår blivit något av en stapelvara för den svenska fondbranschen. Låga räntor som eldar på börsen tillsammans med flitigt sparande svenskar har drivit upp volymerna samtidigt som pristrycket varit måttligt.

Förra året, 2020, var inget undantag, visar Affärsvärldens kartläggning av branschen. 39 bolag som primärt ägnar sig åt att förvalta fonder gör tillsammans en rörelsevinst på 9,1 miljarder. I sammanställningen saknas Söderberg & Partners då kapitalförvaltningen inte redovisas separat. Samma gäller för ett par andra bolag inom tjänstepensionssektorn.

Nordeas kapitalförvaltning sköts som en filial och man har inte ett svenskt fondbolag. Samma gäller också för Odin och Danske Bank som båda har förvaltning i Sverige.

Räknar man in de större spelarna som saknas i tabellen utifrån tidigare resultat och jämförbara verksamheter så landar det totala rörelse­resultatet på över 10 miljarder.

Trendmässigt lägre avgifter

Intäkterna växte med drygt 10%, vilket ligger i paritet hur aktiemarknad och flöden såg ut förra året. Över tid finns ett tryck nedåt på intäkter då pengar flyttas från aktivt förvaltade fonder till indexfonder som har rejält lägre avgifter. Även avgifterna minskar trendmässigt.
Likväl är det en mycket lönsam bransch, särskilt för de som lyckas nå volymer eller har den lyckosamma kombinationen av stark utveckling i fonden tillsammans med en delvis resultatbaserad avgift.

En av de förvaltare som lyfte intäkterna mest 2020 var Enter Fonder. Där steg intäkterna 86% till 119 miljoner kronor. En förklaring är att flera fonder som kan ge prestationsavgift, slagit sina jämförelseindex rejält. Typiskt sett ger det förvaltaren 20% av överavkastningen.

”Ökningen är en kombination av prestationsbaserade avgifter och ett starkt inflöde av kapital i våra fonder”, säger Enter Fonders VD Henrik Lindquist.
Ett annat fondbolag hade troligen årets starkaste inflöden, Handelsbanken Fonder. Den förvaltade volymen ökade med 67% till 895 miljarder kronor och trenden håller i sig även i år.

”Vi har sett bra inflöden även i år. Till och med juni var det totala inflödet i fonder på den svenska marknaden 106 miljarder och av det tog Handelsbanken 27%”, säger Handelsbanken Fonders VD Magdalena Wahlqvist Alveskog.

Det är dock inte troligt att de starka flöden som sågs 2020 och som fortsatt in i 2021 fortsätter, då det delvis handlat om pengar som tidigare lagts på konsumtion och som gått till fondsparande.
”Sparandet har nog fått sig en extra skjuts under pandemin men man kan också hoppas att fler fått upp ögonen för vikten av ett långsiktigt, och hållbart, sparande”, säger Magdalena Wahlqvist Alveskog.

Den riktiga raketen på listan är TIN Fonder som i princip hade 2020 som sitt första år. Grundarna och förvaltarna Erik Sprinchorn och Carl Armfelt fick in 19 miljarder i kapital första året och gjorde en rörelsevinst på 52 miljoner kronor. Att jämföra lönsamhet mellan fondbolag och kapitalförvaltare är knepigt. Rörelsemarginal är ett hyggligt mått men i och med att intäkter redovisas på olika sätt, med eller utan provisioner och rabatter och i vissa fall oklart, blir det ett haltande mått. Bättre är då att jämföra rörelseresultat i relation till förvaltat kapital. Där får man genomslag för att förvaltade fonder är mer lönsamma än passivt förvaltade samt för branschens enorma skalfördelar.

Bland de stora bjässarna med bank­anknytning varierar det måttet mellan en och två miljoner per förvaltad miljard, med Länsförsäkringar i botten och Handelsbanken i topp. Ju större andel passiv förvaltning desto lägre siffra förstås. I absoluta tal toppar Swedbank Robur som vanligt med en rörelsevinst på drygt två miljarder eller 1,88 miljoner per förvaltad miljard.

Handelsbanken kommer in som god tvåa på 1,75 miljoner men vinsten är något dopad. Sedan 1 oktober betalar Handelsbanken Fonder inte ut någon distributions­ersättning till de egna kontoren, förutom en viss ersättning för IT-kostnader. Det drar förstås upp lönsamheten i fond­bolaget och innebär att vinsten för 2021 kan landa omkring tre miljarder. Handelsbankens man­över är dock mest sannolikt en förberedelse för en ändring i affärsmodellen mot någon slags plattformsbaserad modell.

Bäst lönsamhet har dock några mindre förvaltare med prestationsbaserade avgifter. Rhenman & Partners som har en aktiefond inriktad på läkemedel och hälsovård hade hela 300 miljoner kronor i rörelsevinst för 2020.

Lancelot i topp

Det syntes också i ersättningen till anställda. Rhenman & Parters personalkostnad per anställd låg på 4,78 miljoner inklusive sociala avgifter, pensioner och bonusar. Det var dock inte högst utan där toppade Lancelot med 5,13 miljoner per anställd. Även Lancelot, där Peggy Bruzelius är ordförande och delägare, hade ett bra år med en rörelsevinst på 133 miljoner kronor eller 18 miljoner per förvaltad miljard.

Carl Bennet har sett sina börsnoterade bolag stiga kraftigt år men han finns även med på förvaltarsidan som delägare i Healthinvest, en aktiefond inriktad på hälsovård. Näst efter Rhenman & Partners var det den mest lönsamma förvaltaren 2020 med 18,8 miljoner i rörelsevinst per förvaltad miljard. Fonden är dock ganska liten med 1,7 miljarder vid årsskiftet 2020/21.

Regelverken är redan komplexa och utgör en betydande tröskel för nya aktörer och det senaste är EU:s omfattande ambitioner inom hållbara investeringar och tillhörande taxonomi. Det är en pågående process men tar och kommer att ta rejält med tid och kraft att applicera på rätt sätt.

”I grunden är det ju positivt eftersom det gäller hållbarhet men visst skapar det kostnader och ökad komplexitet. Vad gäller de aspekterna ligger det nog i paritet med tidigare EU-initiativ som MifidII”, säger Magdalena Wahlqvist Alveskog.

Enter Fonders VD Henrik Lindquist håller med om att det är ett stort arbete för förvaltarna och fondbolagen men vill också understryka att det ska leda till konkreta resultat och åtgärder. ”Det är viktigt att man är noga med att också göra det man säger att man gör, eller ska göra”, säger han.

En annan för branschen brännande fråga som legat och pyrt under året är ersättningsmodellen. Sedan EU införde direktivet MifidII 2018 har ett eventuellt förbud mot provisioner (distributionsersättning) debatterats, och av vissa fruktats. Direktivet öppnar för ett förbud men lämnar åt enskilda medlemsnationer att göra undantag. Finansinspektionen har från första början velat ha ett förbud i samband med all sorts rådgivning, främst på grund av risken att distributörerna styr kunderna mot produkter som genererar höga intäkter för säljaren snarare än att de är de bäst lämpade för kunden. Hade Finansinspektionen tidigare fått som man velat hade det sannolikt varit slut med dagens bankinterna provisionsflöden.

I Finansinspektionens regleringsbrev för 2021 står att de har regeringens uppdrag att ”redovisa de effekter som regelverket hittills bedöms ha haft när det gäller reglerna om provision och oberoende rådgivning och målsättningen att uppnå en mer likartad reglering för de aktörer som tillhandahåller rådgivning på finansmarknadsområdet”. Resultatet ska redovisas senast 31 december i år och Finansinspektionen kan mycket väl skicka med rekommendationer om ändringar, även om det inte uttryckligen bes om det. Det bäddar för en potentiell omvälvning i distributionsledet för fonder.