En nytändning för vitvarujätten

Köp. Fjolåret var ingen rolig tid att vara aktieägare i Electrolux. Aktien låg länge och harvade kring nollstrecket. Men efter en vältajmad guidning i början av december slutade fjolåret med en uppgång på 10 procent. En hyfsad årsavkastning, men ändå långt ifrån vad andra aktier i den svängiga verkstaden nådde upp till.

Orsakerna till kräftgången är både självförvållade och orsakade av omständigheter som Electrolux inte kan råda över. Resultatet är fallande försäljning, under 2016 med cirka 1 procent, och att lönsamheten är för svag.

Försäljningsminskningen finner sin förklaring i två punkter.

– Latinamerikamarknaden, vilket för Electrolux främst betyder Brasilien, Argentina och Chile, har kollapsat.

– Bolagets försäljning av så kallade private label-produkter, främst under den amerikanska butiksjätten Sears egna varumärke Kenmore, har minskat. I Nordamerika föll därför försäljningen av produkter som inte bär Electrolux egna varumärken med ungefär 30 procent under fjolårets tredje kvartal.

Inledningen av fjolåret präglades av mer självförvållad turbulens, där Electrolux planer på att förvärva amerikanska General Electrics hushållsmaskinsdivision gick i stöpet. Nederlaget medförde att den nuvarande vd:n Jonas Samuelson tog över efter företrädaren Keith McLoughlin, som investerat all sin prestige i den nordamerikanska storaffären.

Efter haveriet kunde var och en själv konstatera vilken godbit som Electrolux hade satt tänderna i. När den kinesiska konkurrenten Haier håvade in det övergivna GE Appliances gav kinesernas köpesumma en vink om vilken nivå på samordningsfördelarna som kineserna såg framför sig. Kineserna betalade 5,4 miljarder dollar, nästan två tredjedelar mer än vad Electrolux hade tänkt sig ett knappt år dessförinnan. Köparna värdesatte amerikanernas finmaskiga distributionsnät som förmodas ge skjuts åt det kinesiska moderbolagets försäljning i Nordamerika.

Några nya storaffärer är inte att vänta från Electrolux. Nästa förvärv kan i stället bli en komplettering inom det minsta affärsområdet, Professionell­a produkter, som står för drygt 5 procent av koncernens försäljning. Närmast till hands är ett uppköp av en nordamerikansk till- verkare av utrustning till professionella storkök. Vilken eller vilka aktörer som är aktuella vill Samuelson inte berätta.

Samtidigt backar Electrolux tillbaka ett par steg och siktar åter på de marknader som bolaget sköt in sig på innan GE-affären blev aktuell, inriktningen mot snabbväxande ekonomier. Nu i november gav bolaget ett exempel på vad som är att vänta framöver. Electrolux köpte då den sydafrikanska tillverkaren av varmvattenberedare och värmepumpar, Kwikot, för cirka 2 miljarder kronor.

Därmed får svenskarna tillgång till distributionsnätverk i södra Afrika och samtidigt kompletteras företagets produktutbud. Tidigare har Electrolux agerat på liknande sätt i bland annat Egypten och Chile. I det nordafrikanska landet köpte vitvarutillverkaren den lokala konkurrenten Olympic för snart sex år sedan, och i Chile övertog det svenska företaget Compañia Tecno Industrial, för drygt 4 miljarder kronor. Också det för sex år sedan.

De många förvärven till trots så prioriterar Electrolux-ledningen, enligt egen utsago, inte i första hand ökad volym. Fjolårets tredje kvartal är ett bra exempel – då minskade den organiska försäljningen tvärtom med 1,6 procent till 30,9 miljarder kronor.

Högst på Jonas Samuelsons agenda ligger i stället, nu precis som under företrädarens tid vid rodret, målet som stipulerar att koncernen ska nå 6 procents rörelse­marginal. Senast bolaget nådde de vinstnivåerna var 2010, då rörelsemarginalen klättrade precis över 6-procentsnivån. Dessförinnan inträffade samma sak under högkonjunkturåren 2000 och 1999, men då drogs lönsamheten upp av att den mer lönsamma trädgårdstuktardivisionen Husqvarna ingick i Electroluxkoncernen.

Fyra av Electrolux-gruppens sex affärsområden levererar en marginal över 6 procent. Sorgebarnen är Latinamerikadivisionen och affärsområdet Dammsugare och småapparater, som håller näsan precis över vattenytan med marginaler på 1,1 procent respektive 1,5 procent under fjolårets första nio månader. Helt avgörande för om målet ska nås är därför om Samuelson lyckas höja marginalen inom de två eftersläntrarna.

Analytikerkollektivet är skeptiskt. Bokslutet för 2016 kommer först 1 februari, men enligt en sammanställning från SME Direkt väntar sig analytikerna att Electrolux under fjolåret nådde en rörelsemarginal på 5,2 procent och att siffran i år når 5,4 procent.

– De tror uppenbarligen på förbättring. Våra mål är att så snabbt som möjligt komma till 6 procent, säger Samuelson.

Affärsvärlden, som haft en avvaktande hållning till Electrolux-aktien, är försiktigt optimistisk. Om bolaget inte når 6-procentsnivån nu, när USA-konjunkturen går på högvarv och Europakonjunkturen ser ut att skjuta fart, går det aldrig. Frågan om hur pass uthållig den högre vinstnivån kan vara hänger i luften. Optimisten kan finna stöd i resonemanget av att bolagets (o)vana att överraska med extraordinära engångsnedskrivningar är förbi, inte minst för att möjligheterna till nedläggning av fabriker i högkostnadsländer numera i praktiken är uttömd.

Beräknat på Affärsvärldens prognos om 5,7 procents rörelsemarginal eller en närapå fördubblad rörelsevinst till 7,5 miljarder kronor nästa år, betalas Electrolux-aktien i p/e-tal på 15 respektive 13 för i år och nästa år.

Det är inga farliga multiplar givet att marginalmålet är inom räckhåll. Affärsvärlden ändrar till köp med riktkurs 255 kronor.