Engcon-Engström: ”En uppväxt utan grävmaskin är ingen uppväxt”

Gatorna ligger öde i den lilla centralorten, där flagnande träpatronsvillor vittnar om en svunnen storhetstid. Gruset dammar mot fasaderna när vi passerar Grand Hotell och pizzeria Hörnet, i det som en gång skulle bli ”Jämtlands andra stad”.

Med en befolkningstäthet i kommunen på en person per kvadratkilometer, är det sällan trångt på gatorna i Strömsund.

Engconhallen bredvid Strömsvallen lyser upp med sin gulsvarta skylt och en taxi med Engcon-dekal kör förbi, precis innan vi anläder till Engcon Estates. Eller industriområdet, som ortsborna fortfarande säger.

Engcon har satt Strömsund på kartan med sina tiltrotatorer till grävmaskiner, som säljs världen över.

Inne i fabriken råder preussisk noggrannhet och ett lugn, trots full verksamhet. Ungefär en och en halv till två tiltrotatorer hinner en person i snitt sätta ihop på en dag, berättar en välkammad kille som ljudlöst glider förbi på en liten truck.

”Mja, en solig dag då kanske”, säger VD Krister Blomgren och skrattar.

STARTADE I GARAGET

Det är en familjär stämning vilket kanske inte är så konstigt. Engcon är från början ett familjeföretag, grundat av storägaren Stig Engström för drygt tre decennier sedan. Hans exfru Monika Engström är näst största ägare.

En engelsktalande besöksgrupp guidas förbi oss genom fabriken.

”Helvete vad mycket löst folk det är här idag!”, utropar grundaren själv när han kliver in genom fabriksdörrarna i gulsvart, fluffig Engcon-dunjacka.

Krister Blomgren förklarar att det är personal från försäljningskontoren utomlands, som anställdes under pandemin och därför inte kunnat göra fabriksbesöket i onboarding-programmet förrän nu.

Förutom fabriken i Strömsund så har Engcon en fabrik i Polen och 14 försäljningskontor – från Korea och Japan till USA och Australien.

På frågan vad de utländska besökarna ska få se mer av i Strömsund förutom fabriken konstaterar Engström krasst:

”Mer? Jaa, det är väl inte så mycket mer att se.”

Kanske är det så. Många kör rakt igenom Strömsund på väg norrut längs E45:an, mot Dorotea och Lappland. Eller så stannar de till på macken för att ta en korv på väg söderut, efter att ha åkt den berömda Vildmarksvägen med sina imponerande snövallar och häckande fåglar.

Och det var sju mil norr om Strömsund, i ett garage i lilla Lidsjöberg, som allt startade i slutet av 80-talet.

Pratade nyligen med första kunden

Unge ingenjör Engström jobbade på Umeåföretaget Noreco där han träffade uppfinnaren Ulf Holmgren, som gjort en prototyp till en vridande och tiltande produkt till grävmaskiner.

Företaget gick dåligt och Stig Engström förstod att det inte skulle bli något av idén där och då, så han sa upp sig och började utveckla produkten själv hemma i garaget. I samma veva gick Noreco i konkurs och köptes upp av Engcons nuvarande konkurrent Rototilt.

Efter två slitsamma år lämnade den första produkten garaget i Lidsjöberg. Och han minns det väl.

”Det var Håkan Franzén vid Krantz Åkeri i Uppsala som köpte den. Jag pratade faktiskt med honom i förra veckan.”

GICK KROKEN RUNT BREVLÅDAN

Engström hade kollat igenom telefonkatalogen och gjort utskick till 350 grävmaskinsägare. Fem hemmabyggda tiltrotatorer lyckades han sälja via telefon – trots att de inte ens var färdigbyggda.

”Men ingen av de jag sen levererade funkade ju, så det var då problemen började”, berättar han och skrattar skakande på huvudet.

Plötsligt stod hemmabyggaren med produkter som ingen ville ha och redan levererade produkter som ingen ville betala för.

”Sommaren 1992 var det nära att det skulle gå åt pipsvängen, då var jag längst ner. Kronofogdebreven var fler och tjockare än någonsin. Jag gick den stora kroken runt brevlådan”, minns han.

Efter ett räddande miljonlån från Norrlandsfonden gick ingenjör Engström tillbaka till ritbordet och gjorde en mindre komplicerad produkt.

”Jag blev lite för djärv där i början och tog i för högt tekniskt sett. När jag gick tillbaka till en mer konventionell tanke så funkade det hyfsat sen.”

”STOR KUGGE I SAMHÄLLET”

EngströmConstruction växte ur garaget och flyttade in till Strömsund.

I dag är Engcon börsnoterade och världsledande på marknaden med 450 anställda och en omsättning på närmare 2 miljarder kronor.

Av de 250 personerna som jobbar i Strömsund så kommer i stort sett alla från orten och det finns absolut en stolthet i att jobba på Engcon, tror grundaren. Men vad företaget betytt för Strömsund har han svårt att svara på.

”Det vet jag inte, det är ingen som har sagt nåt direkt, men nåt lär det väl betyda”, säger Engström på sitt norrländska, lågmälda manér.

Kerstin Engkvist (C), ordförande i kommunstyrelsens näringslivsutskott, har desto mer att säga när hon får frågan vad Engcon betytt.

”Ojoj, hur mycket plats har du i tidningen? Nej, men alltså, det är ju någonting helt fantastiskt. Det engagemang som de har visat för kommunen och våra medborgare. Dels har han väldigt många anställda, men sen har han många underentreprenörer som också tjänar pengar. Han är en så stor kugge i vårt samhälle att jag inte kan sätta ord på det riktigt. Han är väldigt viktig och betydelsefull på alla sätt. Han är en motor i Strömsunds kommun – ett nav.”

TJURIGHET OCH KUNDKONTAKT

Den jämtländska tjurigheten är en stor del i varför Stig Engström slutligen lyckades, enligt honom själv. Tjurigheten och slutkundskontakten.

”Direktkontakt med förarna och maskinägarna, i början sålde vi själva också. Att gömma sig bakom ett återförsäljarnät funkar inte i den här branschen. Vi är i princip alltid först med allting nytt och lägger mycket krut på utveckling. Mycket tack vare att vi är så nära slutkund och vet vad de vill ha.”

Många av komponenterna köps in och tiltrotatorerna monteras sedan i Engcons fabriker. Och trots komponentbristen så ökade produktionen rejält under 2022.

”Det borde nästan ha varit en omöjlighet med tanke på ledtiden, men det är för att folk jobbat som hjältar och för att vi kan vända oss till nya leverantörer. Att vi har en flexibel produktion har hjälpt oss mycket. Vid högtryck kan vi bara köpa in lite mer komponenter och vi står inte med några lager.”

GRÄVMASKINENS HANDLED

De gulsvarta kaffemuggarna matchar köksinredningen i de nybyggda konferenslokalerna, ovanpå fabriken. Vi sitter i rummet ”Gula hjärtat”, som också är namnet på den viktigaste delen i tiltrotatorn.

”Tiltrotatorn är grävmaskinens handled”, säger Stig Engström medan han vrider händerna i luften i olika vinklar för att förklara hur den fungerar.

Engcons vision är ”Change the world of digging” och enligt Engström så kan man förändra sättet att gräva mer än folk tror.

”Att snurra åt höger och vänster med skopan är inte grejen, det kan folk lära sig. Det handlar om vad man använder grävmaskinen till. Med tiltrotatorn behövs färre maskiner, färre förflyttningar och mindre personal. Det är den stora grejen.”

Nära hälften av alla tiltrotatorer som säljs i världen idag kommer från Engcon. Med 45% är de marknadsledande och Norden är den dominerande marknaden.

”Standardfrågan från investerare är om vi kommer att komma i närheten av de siffror vi har i Norden på nya marknader och varför skulle vi inte göra det? Här i Norden har mer än 90% av alla grävmaskiner i våra storleksklasser en tiltrotator. Vi och våra konkurrenter har bara lyckats penetrera 2% av världsmarknaden, så potentialen är ju fantastisk”, säger Krister Blomgren och fortsätter:

”Folk frågar hur vi ska bygga upp hinder mot nya konkurrenter, men då ber jag dem bara kolla på tvåan, trean, fyran och femman vad de tjänar så ser de hindret där. Det är bara vi som tjänar pengar.”

NACKDEL ATT ALLA ÄR SVENSKA

Trots tiltrotatorns fördelar och framgången i Norden, så är det utmanande att övertyga nya marknader – delvis på grund av att alla de fyra största bolagen på marknaden är svenska: Engcon i Strömsund, Rototilt i Vindeln, Steelwrist i Rosersberg och SMP i Ilsbo. Det femte största bolaget Nox ägs av tyska Kinshofer som kontrolleras av Carl Bennets Lifco.

”Det är en nackdel att det bara är svenska aktörer. Hade det varit en amerikan, en japan, en tysk och vi, så hade vi haft olika hemmamarknader som man kunnat bearbeta på ett annat sätt. Nu tror de ju att det är något man bara behöver här i Norden, att vi gräver på ett speciellt sätt, att vi har en speciell jord. Det gör att det är lite svårare att få ut produkten i världen”, säger Blomgren och fortsätter:

”När vi går in på nya marknader så måste vi göra som Stig började: ringa och knacka dörr, visa upp den och få slutkunden intresserad. Vi måste skapa marknaden först och sen kan vi få med återförsäljarledet. Det är det som gör att det tar tid.”

Engström skakar på huvudet och fyller i:

”Det är samma visa överallt på nya marknader. När vi gick in i Norge så behövdes inte tiltrotatorer ’för det är så mycket berg där’. Efter fem år så behövdes jättemånga tiltrotatorer i Norge ’för det är så mycket berg där’. Jag blir fruktansvärt trött på det där”, säger han och otåligheten går nästan att ta på.

Har du fortfarande ett sug efter att utveckla?

”Nej jag har blivit mätt och trött”, säger Engström med glimten i ögat.

”Jag var 30 när jag började med det här och det är klart att jag var lite hungrigare då. Nu är jag realistisk – då var jag överoptimistisk. Sista svängen var på Mählers med de där Flexiwayplogarna, då var jag på hugget riktigt med ett helt nytt tänk, men det gick ju fullständigt åt helvete. Men kul var det. Och sen blev det ju succé!”

Enligt VD:n så är grundaren numera närvarande utifrån årstid:

”Om det är jaktsäsong så är han väl nere på 25%, annars kanske en bit över 50%”, säger Blomgren med ett skratt.

”Ja jag jobbar inte med ledningen av bolaget längre utan jag fokuserar på vissa bitar. Min älsklingsbit är kombinationen mellan kunder och produkt. Ringer jag så brukar de lyssna, men det gäller mest de som är lika gamla som mig och de är ju snart utdöda”, säger Engström som möjligen överdriver sin ålder en aning.

”AKELIUS ÄR HELT VILD!”

I dag uppgår Stig Engströms förmögenhet till mer än 5 miljarder kronor, enligt Affärsvärldens beräkningar. Trots det tycker han inte att livet förändrats så mycket från tiden i garaget i Lidsjöberg.

”Men jag vaknar ofta och tänker att jag har det bra. Har man haft kronofogden flåsandes i nacken så är det ju skönt att slippa den funderingen i alla fall.”

Och materiella ting är inget han lägger pengar på.

”Nej för fasen, såg du inte bilen jag kom med? Det är en Landcruiser från 2002 som jag också har som jaktbil, den luktar död älg. Jag har skitsvårt för att slösa pengar.”

Jag väljer att inte kontroll-lukta, men den ser onekligen välanvänd ut.

Engström har i alla fall rustat upp sin gamla grosshandlarvilla från 1912, för att visa ortsborna att han ska bo kvar i Strömsund och investerat i en hel del skog. Fram till nyligen var han Sveriges största privata skogsägare med sina 22 000 hektar.

”Men inte nu längre, Roger Akelius har kört om mig. Han är helt vild!”

PATENTBOMBEN BRISERADE

Inför börsnoteringen förra året var Engström inte lika vild, utan tvekade och pausade processen. Delvis på grund av Rysslands invasion av Ukraina och för att Sverige skulle ansöka om Natomedlemskap.

”Jag tänkte, är det verkligen just nu som vi ska göra det här? Det kändes som en jätterisk, men det gick ju bra. Bortsett från den där kallduschen då, det var ju verkligen en happening!”

Tre dagar innan noteringen briserade en patentbomb i medierna. Rototilt, som köpte upp resterna av Noreco där Engström en gång jobbade, valde att efter åtta år av diskussioner stämma Engcon på 120 miljoner kronor för patentintrång.

”Den morgonen tänkte jag ’nu kan väl ändå inget gå fel’, men så öppnade jag tidningen”, minns Krister Blomgren som satte morgonkaffet i halsen.

Själva stämningsansökan nådde Engcon först när grundare och VD ringde i börsklockan på fredagsmorgonen den 17 juni.

Patentstriden handlar om huruvida det ska vara en eller två sensorer i snabbfästet. En väldigt liten detalj enligt Stig Engström.

”En är okej, men sätter vi dit en till så är det patentintrång enligt dem. Tekniskt är det inte viktigt för oss och vi skulle kunna ha bara en, det är en detalj i detaljen. Nu handlar det om det vi tidigare levererat och om vi blir skadeståndsskyldiga, men det är inget vi inte skulle överleva.”

”ALLT UTOM NOBELPRISET”

Stig Engström är glad över att motta Affärsvärldens pris för Årets IPO 2022, men det imponerar inte allt för mycket på den redan prisade jämten.

”Vi har tagit i princip alla priser utom Nobelpriset”, summerar Engström, inte utan stolthet i rösten.

Engcon har tre år i rad utsetts till Best Managed Company av Nasdaq och Deloitte och blivit Årets Gasellföretag tio år i rad, vilket är rekord. Stig Engström har också fått HM Konungens medalj av 12:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt näringsliv.

Och det har varit en rejäl kursuppgång sedan börsintroduktionen på 46 kronor i juni förra året. Aktien är upp 76% och står nu i 81 kronor.

I juni 2023 släpper storägarnas lock-up, men Engström har inte för avsikt att sälja.

”Nej fan, jag kommer inte att sälja nåt på lång tid. Nu har jag gjort grundarbetet klart för grabben om han vill ta över, så han får bestämma hur han ska göra sen. Successionsordningen är löst så det känns bra.”

Optionsprogrammet som drygt 200 av de anställda tecknade sig för innebär att de får köpa aktier för 45 kronor hösten 2026.

”Vi ville att alla skulle få chansen att vara med på resan och just nu ser det väldigt bra ut kursmässigt”, konstaterar Krister Blomgren.

INGA LIK I LASTEN

Blomgren är nöjd med de första rapporterna som VD för ett noterat bolag.

”Vi har överträffat analytikernas förväntningar med 20% första året, så det har än så länge varit en honeymoon. De två senaste åren har vi legat på en tillväxt över 35% varje år och vi säger att vi ska växa med 19% i snitt, så vi tål också några sämre år över en konjunkturcykel.”

En kortsiktig utmaning blir att komma igenom en svag byggkonjunktur, spår Engström. I Norden har ungefär 50% av Engcons verksamhet med byggsektorn att göra.

”En halvering av byggandet är teoretiskt 25% ner för oss. Men sen har vi ju andra länder och retro-fitmarknaden, där vi bygger om äldre maskiner som behöver en tiltrotator.”

”BRANDÖVNING VARJE DAG”

Vi går ner i fabriken som nu ligger helt öde, klockan är 16.04.

”Ja det är som en brandövning varje dag. Men det är ju bra, vi vet i alla fall att alla hinner ut om det börjar brinna!”, säger Krister Blomgren skrattande, medan vi går mellan hyllorna med olika gulsvarta komponenter.

Stig Engström visar det gula hjärtat, som är tiltrotatorns kärna. I snabbfästet sitter de två små sensorerna som patenstriden handlar om. Veckan innan vårt besök hölls förhandlingarna i Stockholms tingsrätt, där han demonstrerade en av de allra första prototyperna.

”Jag tyckte det kändes okej, men jag är ju ingen rättegångsexpert. Den 15 maj får vi veta om vi blir skadeståndsskyldiga eller inte.”

Vi går ut i snöblandat regn och vidare mot ett av de stora garagen på Engcon Estates. Sonen och arvtagaren Martin Engström möter upp. Han är produktägare för tiltrotatorn och har arbetat i företaget sedan 2012.

GRÄVMASKINSTRICKET

Han är också en av orsakerna till att Engcon börsnoterades.

”Nu behöver jag inte tvinga honom att ta över, för det kanske han inte vill. Nu kan han välja om han vill vara storägare eller delägare och samtidigt ha folk omkring sig som hjälper honom – eller droppa allt”, säger Stig Engström och nickar mot sonen.

Väl inne i garaget förundras jag över hur stora grävskoporna är nuförtiden.

”Grävmaskin, det är en grävmaskin!”, korrigerar Stig Engström blixtsnabbt.

Han hoppar upp i maskinen för att demonstrera hur tiltrotatorn fungerar och påpekar samtidigt att det verkligen borde ha varit ett trappsteg till.

”En uppväxt utan grävmaskin är ingen uppväxt”, deklarerar Engström och trycker på startknappen.

Han ropar för att överrösta maskinljudet:

”Jag ska avslöja en hemlighet! Det finns massor av tjejer som blir lika galna som killar när de ser en grävmaskin – grävmaskinstricket funkar!”

Martin Engström medger att det kan vara en av anledningarna till att en dag ta över efter pappa Stig.