Full rull framåt

Någon som tror att bilhandlare alltid är bra på att skruva i bilar? Dags i så fall att tänka om. Bilhandlarbranschens okrönte konung Per Avander har enligt personer i hans närhet alltid haft tummen mitt i handen. Saken bekräftas av honom själv. Inget bilmekaniskt uppdrag är för litet för att han inte ska lämna över det till någon mer kompetent att sköta.

– Samma sak gäller för bredbandsinstallationer. Det sköter min fru. Däremot sköter jag veckohandlingen och gör gärna mat där hemma, säger läkarsonen från Karlskoga som under de tre senaste åren varit koncernchef vid Sveriges största bilhandlare, Bilia, med en försäljning i år som överstiger 18 miljarder kronor.

Men historien om hur han hamnade där är en om slumpens makt. När Per Avander gjort lumpen i början av 1980-talet började han på bank. Första stopp var ett av bankkontoren i Lindesberg, men senare flyttade han till Handelsbankskontoret i gallerian Fältöversten på Östermalm i Stockholm.

– Jag hade börjat läsa till högre bankexamen och var inställd på att bli bankman, säger han på sin ganska väl dolda värmländska.

Slumpen ville annorlunda.

– Jag var hemma och spelade tennis i Karlskoga, och då var det en karl som kände igen mig.

Det var den lokala Scaniahandlaren. Per Avander hade flera år tidigare frågat denne om hur han skulle göra för att komma in i lastbilsbranschen. Nu fick han svar: ”Sök jobb på Scaniabilar.”

Han nappade på det och flyttade från Stockholm tillbaka Karlskoga igen och började sälja bilar. Efter några år började Per Avander i stället hos den lokala Volvohandlaren och övergick sedan till att sälja personbilar.

Senare gick han tillbaka till Scania-­koncernen och Din Bil (i dag VW-gruppen). Som chef för Göteborgsdistriktet i början av 2000-talet stack han ut.

– Jag var bara 33 år, ogift och ickeakademiker, och inom Scaniavärlden skulle man vara över 40, gift och akademiker. Det vållad­e intern debatt.

Någon karriärplanering har det knappast varit tal om. I stället är det en av Avanders första chefer, Scaniachefen på hemorten och senare Bilia-profilen Tommy Andersson, som ömsom lockat och ömsom knuffat fram honom till nya uppdrag. Andersson är numer förbundsordförande i branschorganisationen MRF.

– Per har efterträtt mig flera gånger och nu har han överträffat mig genom att bli koncernchef. Det är jag stolt över, säger Tommy Andersson i dag.

År 2001, gick flyttlasset till Stockholm och senare började han vid Bilia i huvudstaden. Koncernen ägdes tidigare av Volvo och säljer än i dag en stor del av Torslandas personbilar i Sverige. En del tror fortfarande att Per Avander jobbar på Volvo. Hälften av bilarna som passerar Bilias hallar är från Volvo, och under intervjun med Per Avander passerar fyra biltransporter på andra sidan konferensrummets fönsterruta bakom vd:ns rygg, på väg in till den största Bilia-anläggningen vid Haga Norra i Solna. Tre av de fyra transporterna är lastade med bilar av det numer kinesiskägda bilmärket.

Tiderna tycks goda i bilbranschen just nu. I varje fall om man ska tro Per Avanders magkänsla som lett honom under 31 år i branschen. Företag och privatpersoner förnyar bilflottan efter de svåra finanskrisåren. Fjolåret var Bilias tredje bästa genom tiderna och de finansiella målen som bolaget strävar efter uppnåddes, inte minst rörelsemarginalmålet om 2,2 procent (marginalerna är tunna, men omsättningen är hög i bilsäljarbranschen).

Branschorganisationen Bil Sweden tror att den totala nybilsförsäljningen i Sverige under helåret 2014 uppgår till nära 300 000 fordon, ungefär 10 procent mer än vad branschen säljer under ett normalår.

En sådan utveckling gynnar förstås det enda personbilsexponerade företaget på börsen (efter en konkurs för två år sedan försvann Fordsäljaren Kindwalls från handelsplatsen Aktietorget).

Bilias första kvartalsrapport var också ett trendbrott, försäljningen ökade med nära tio procent efter att under flera år ha stått och stampat.

Börsen har redan tagit höjd för det senaste försäljningslyftet, vilket återspeglar bilbransch­ens normala cykel: Ett eller två goda år brukar följas av ett tredje. Biliakursen har noterats till stadigt nya rekordnivåer under våren och betalas nu i 220 kronor, upp en tredjedel från årsskiftet och en fördubbling jämfört med hur det såg ut för ett år sedan.

– Jag kollar kursen flera gånger per dag. I telefonen. Jag är ju nyfiken, säger Per Avande­r.

Och om han får råda så gör Bilia inte marknaden besviken. Per Avander siktar på fortsatt tillväxt framöver, i första hand genom uppköp av andra bilhandlare, i främst Norge och Sverige.

Bilias senaste strukturaffär har passerat under radarn hos de flesta bilintresserade svenskar, men var inte desto mindre något av en skräll. Så sent som i januari förvärvade bolaget en knippe sydsvenska Toyota-­återförsäljare, efter sju månader av förhandlingar med den japanska jätten. Beskedet att Bilia köper rätten att sälja också världens största bilmärke är en händelse av rang. Det var första gången sedan 2006 som Bilia köpte en återförsäljare av ett helt nytt fabrikat, den gången var det BMW-handlare som skulle smältas.

– Vi köpte direkt från Toyota och vi vill bli större på Toyota, säger han.

Bilia har möjligheter att ta banklån på ­cirka 900 miljoner kronor, som kan användas för att köpa nya bolag. Avander konstaterar att styrelsen på kort varsel kan ändra graden av lånefinansiering, för att på så vis svälja eventuella nya och ännu större förvärv.

Per Avander vill uppnå mellan 10 och 15 procent av ett bilmärkes totala försäljning i landet. De skånska Toyotahandlarna står för bara 6 procent av den svenska marknaden, så redan där finns utrymme för fortsatt expansion.

Nu är ju bilhandeln ur företagsekonomisk horisont inte i stort något annat än en komplicerad metod för att prångla ut en flotta av reservdels- och underhållskrävande teknisk utrustning på marknaden. Själva handeln med nya bilar går normalt plus minus noll, medan service och reparationer brukar nå 10-procentiga marginaler.

Internt i Bilia kallas fenomenet för 80/20-regeln. Service står för 20 procent av omsättningen och 80 procent av vinsten.

Per Avander tror att det är omöjligt att nå ens en marginal på 2 procent på nybilsförsäljningen. Konkurrensen är för tuff. Samtidigt medger han att kunderna tycker verkstadsbesöken är för kostsamma.

– Det är alltid för dyrt. Det är betydligt mycket mer tacksamt att jobba på för­säljningsavdelningen. På reparationsavdelningen betalar man kanske 10 000 kronor och det syns ingen skillnad på hur bilen ser ut.

För att öka inkomstbasen inom de mer lönsamma områdena försöker Bilia nu bredda serviceutbudet till att omfatta helt nya tjänster. Till tidigare självklarheter som serviceabonnemang och bilfinansiering har Bilia på senare år fogat däckhotell, där bolaget på kort tid knutit till sig 40 000 kunder, som nu kan bearbetas två gånger varje år. En annan nyhet är eget glasmästeri, reparations­uppdrag som tidigare lades ut på underleverantörer. Bilia har i dag utbildat 220 glasmästare.

– Det senaste är bromsvätskekontroller, säger han med en röst som inte avslöjar om det handlar om ett skämt eller inte.

Bilia saluför efter förvärvet av Toyota nya bilar av åtta olika fabrikat. På den påfallande glest utnyttjade golvytan vid bilhallen i Solna står en Volvo-suv strax intill en likartad Hyundai-suv, och längre in i butiken trängs Ford-, Renault- och Daciabilar, det senare Renaults lågprismärke. Bilia säljer även BMW och Mini.

Bilia väljer ändå en helt annan väg än exempelvis två av de stora konkurrenterna i Sydsverige. Mölndalsbaserade Hedins och Holmgrens Bil, som hör hemma i Jönköping, säljer båda en lång rad bilmodeller. Hedins är störst och säljer 23 olika fabrikat i ett och samma varuhus.

– Så kommer vi aldrig att göra. En säljare kan inte överblicka marknaden, säger Per Avander.

Han exemplifierar med att enbart BMW lanserar tolv nya modeller i år.

– Det är inte effektivt med den typen av samordning och därför kommer vi också framöver behålla exempelvis BMW och Toyota i egna lokaler.

Vad säger du till dem som menar att ­bilismen inte bär sina egna kostnader?

– Det resonemanget förstår jag inte, säger han och menar att bränsle- och bilskatter och moms och vägtullar mer än väl kompenserar för de kostnader som bilismen orsakar.

En av branschens överlevnadsfrågor är hur försäljningen av mer miljövänliga bilar ska kunna öka igen efter att etanolbils­boomen som pågick i Sverige för tio år sedan har ebbat ut. Andelen bilar som säljs som miljöbilar och som är berättigade till en statlig subvention om 40 000 kronor har fallit markant sedan miljöbilsdefinitionen skärptes för snart 1,5 år sedan.

– Efterfrågan har minskat. Mycket beror det på att det är en plånboksfråga.

Andelen så kallade supermiljöbilar som sålts i Sverige hittills i år ligger på strax över 1 procent. Jämfört med Norge är svenskarnas miljöbilsintresse marginellt. I Norge är skatterna lägre och där tillåts miljöbilarna åka i bussfil och slipper trängselskatter. De parkerar och – i förekommande fall – laddar batterierna gratis. Där står rena elbilar för 13,5 procent av alla registreringar hittills i år. Kurvan pekar rakt uppåt.

– Vi har exempelvis en elbil, BMW i3, som vi har sålt 35–40 av i Göteborg men mellan 300 och 400 i Norge.

Ett alternativ till att höja miljöbilssubventionerna är att höja skatterna på fossilt bränsle. Här ser Per Avander att priset slår i en första smärtgräns vid 15 kronor och nästa smärtgräns vid nivåer kring 18 till 19 kronor per liter. Det hindrar inte att Bilias vd tror att bilarna blir allt fler.

– Antalet bilar i Sverige har ökat från 3,6 miljoner till 4,1 miljoner på tio år. Jag tror den trenden håller i sig. Fast sedan är det ju en helt annan fråga vilka drivmedel som används.

”Det går för fort ibland”

Per Anders Avander.

Född: Umeå, 1961.

Uppvuxen: Karlskoga. Pappa överläkare, mamma sjuksköterska. En yngre bror och två äldre systrar.

Utbildning: Ekonomlinje på Bredgårdsskolan.

Bor: Villa i Åkersberga norr om Stockholm.

Värnplikt: Fältjägare i Östersund.

Karriär: Banktjänsteman i Lindesberg och Stockholm. Från 1983 säljare inom Scania, Din Bil (VW), Volvo. 2001 och framåt ­chefspositioner i Bilia, från 2011 koncernchef.

Lön: Upp 31 procent från 6,4 miljoner kronor 2012 till 8,5 miljoner 2013. ”Alla mina mål föll ut, därav lyftet.”

Familj: Hustrun Katarina, ekonom, och tre barn, 14-18 år.

Personbästa på milen: Drygt 40 minuter.

Kör: BMW, tjänstebil, och en Volvo V40, inköpt lätt begagnad, årsmodell 2013.

Sämsta bilaffär: Flyttade till Stockholm för att jobba på bank. Inbrott i ­Sciroccon efter tre dagar. Bytte till en gammal Mercedes där bromsarna skar på Norra Bantorget. Såld som reservdelsbil.

Hastighetsbegränsningar: ”Det går för fort ibland. Det medger jag.”

Pinsam trafikförseelse: ”När jag smet före bilköerna över heldraget vid Stocksundsbron och polisen stoppade mig. Oerhört pinsamt och det har jag aldrig gjort om.”

Bästa miljöbilen: ”Det skulle vi kunna prata veckor om. I en elbil beror det på v ar elen produceras. Just nu är laddhybrider trenden. Med rena elbilar finns alltid den omtalade räckviddsångesten.”

Bästa prut-tips: ”Förklara att du är beredd att göra affär i dag.”