Japans informationskris

En bankakut värd namnet är på väg att börja verka, rejälaskattesänkningar ersätter de stora, dyra och verkningslösakrispaketen och det politiska åtagandet om total budgetbalanshar förpassats till papperskorgen. Men det räcker dessvärre inte.Hur lång och hur djup Japans och övriga Asiens kris ska blihänger också på makthavarnas politiska psykologi ochfingerfärdighet. Och ingendera är precis någon överskottsvara iområdet. Tvärtom har krisen i Asien blivit längre och djupare änvad den borde behöva vara eftersom så många av de inblandadeaktörerna sköter sina kort så illa.

SKRÄMMANDEJapans nya ledning inledde med formuleringar som lyckades, i denmån nu det är möjligt, ytterligare skrämma upp både småsparare,företag och internationella placerare.

Den nye finansministern (f.d. premiärministern) Kiichi Miyazawaslog fast att det nu är slut med gigantiska stödpaket avtraditionellt slag. Men genom att inte tydligt förklaranackdelarna med den typen av paket och inte tydligt nog slå fastvad som görs i stället i form av avregleringar, skattesänkningarmm gav han signalen att det nu väntar bara nya åtstramningar ochtuffa tag. Och det samtidigt som nästan alla japanska ochinternationella ekonomer är överens om att om Japan ska ta sigur krisen så är en av de avgörande faktorerna en ökad tillväxtpå hemmamarknaden.

Och den kan ske först när konsumtionen tar fart. Och det kan skeförst när de japanska hemmafruarna (som har hand omsparpengarna) bestämmer sig för att krisen snart är över och attdet är dags att sätta sprätt på en del av familjens,internationellt sett höga sparande.

Som om detta inte var nog valde den nye premiärministern KeizoObuchi att i sitt första linjetal varna för att det kan taytterligare två år innan krisen är över. Sådant lockar knappastjapanen i allmänhet, som har en faibless för att beskriva sigsjälv som fattig och ständigt krisdrabbad, att dra på sigspenderbyxorna.

RIMLIG STYRKAObuchi kunde i stället ha valt att peka på de underliggandestyrkefaktorer som gör att Japan nu rimligen borde kunna kravlasig upp ur krisens djup. Den svaga yenen, som drabbar omvärlden,gynnar japansk exportindustri, bankakuten är på väg,finansmarknaden avregleras, näringslivets regelverk anpassastill omvärldens. Och han kunde inte minst påpekat att Japanfortfarande är världens störste långivare. Till skillnad frånSverige har Japan ingen utlandsskuld att oroa sig för utan ärmest bekymrad över hur snabbt utlandstillgångar nu växer när detgår allt fler yen på en dollar.

Hade för övrigt Obuchi velat jämföra sig med Sverige kunde hanha påpekat att medan den svenska arbetslösheten under krisårensexfaldigades (och ligger kvar på den nivån) har den japanskaandelen arbetslösa visserligen blivit rekordhög men är ännu baraknappt dubbelt så stor som under 80-talet.

Medias sätt att framställa krisen har också en tendens attförvärra just den kris den försöker beskriva. Enligtrubriksökande journalister kan krisen endast lösas med storaspektakulära beslut. Eftersom sådana inte kommer förstärkskriskänslan och konsumenters och investerares oro och ovilja atthandla och placera – och krisen fördjupas.

TRIST KLIMATDen rad av många små, för framtiden mycket viktigaförändringsbeslut som tagits i Japan de senaste åren, förmårdäremot inte att tränga igenom det överlag negativa mediebrusetoch skapar alltså inte det psykologiska klimat som krävs för attskapa den nödvändiga tilltron.

Och med fortsatta krissignaler i Japan, fortsatt yen-försvagning,minskad japansk import ökar problemen för Kina och Hongkong ochdärmed rädslan för en ny kinesisk devalvering. Men det politiskapriset för en sådan skulle bli mycket högt och krisen i Asien iövrigt skulle förvärras än mer. Och med en icke-konvertibelvaluta och Beijings diktatoriska befogenheter kan Kina kanskemotstå trycket, men osvuret är bäst. Krisen i Indonesien ochMalaysia kan förvärras av sättet på vilket regimerna försökerrädda sitt eget skinn och illa skötta ekonomier leder där lätttill svår, kanske katastrofal, social och politisk oro.

INTE VÅRT FELDe båda ländernas regimer har, som diktatorer har för vana,försökt skylla allt elände på andra och då dessvärre inte barapå internationella kapitalister och judar (sic!). I Indonesienhar skulden lagts på etniska kineser och försommarens upploppkan komma att upprepas. I Malaysia har regimen valt att blåsaliv i den latenta konflikten med Singapore och hotar nu attstänga av vattenförsörjningen till stadstaten.

Trots våldsamma strejker och galopperande industri- och bankkrisutgör Sydkorea och Thailand ljuspunkter i den meningen attpolitikerna där, mer än på många andra håll, tar ansvar ochfattar obehagliga beslut.

SVARTMÅLNINGMedias roll i krisen är av stor betydelse. Bilden av dendagsaktuella krisen målas i långt mörkare färger än vad som ärrimligt och hela fokus ligger på ekonomin. De långsiktigt långtstörre problemen i Asien gäller sociala förhållanden, politiskstabilitet och, inte minst, miljömässiga konsekvenser av enexploderande ekonomisk utveckling.

Översvämningskatastrofernaj i Kina är inte blott följden avtillfälliga väderfenomen.