Portföljen säkrar upp

I förra veckan steg OMXSGI med 0,8 procent samtidigt som portföljen tappade 0,4 procent. Generellt utvecklades våra större bolag bättre, medan flera av småbolagen tyngde portföljen. Måhända är utvecklingen en återspegling av att investerarna börjat dra ner på risken så smått. Sådana tecken kan också skönjas på andra sidan Atlanten.

Mer spekulativa teknik- och bioteknikaktier har tappat momentum under våren. Utvecklingen illustreras tydligt av att Nasdaq börjat sacka efter S&P 500 och Dow Jones. Denna ökade riskaversion märks också på räntemarknaden där spreadarna på skräpobligationer i USA har börjat röra sig uppåt.

I absoluta tal är den ökade ränteskillnaden med 0,16 procentenheter inte särskilt märkvärdig. Det som oroar är att utvecklingen på räntemarknaden börjat avvika från börsutvecklingen. Det var nämligen precis vad vi såg före finanskrisen. Skräpobligationsspreaden bottnade den 5 juni 2007 på 2,41 procent. När S&P 500 toppade den 9 oktober hade spreaden ökat med hela 1,54 procentenheter till 3,95 procent. Räntemarknaden brukar vara bättre på att sniffa upp sämre tider än den ofta överoptimistiska aktiemarknaden.

Samtidigt är den stigande trenden på börsen stark och ingen tycks våga stiga av innan ”Do whatever it takes”-Draghi har presenterat nästa stora stimulans. Exakt vad han levererar i veckan återstår att se, men givet förväntningarna som byggts upp är vi inte helt övertygande om att det blir en klang- och jubelföreställning. Det kan mycket väl visa sig att ”Buy the rumour – sell the fact” är rätt strategi.

Något skeptiska till börsen i det korta perspektivet, men samtidigt inte direkt negativa, tror vi oss ha funnit en gyllene medelväg i att införa stop-loss på våra innehav. I vissa fall handlar det om att låsa in vins­ter, i andra fall om att begränsa förlusten.