Programledaren

Eva Hamilton har humör. Det påstår i alla fall den som känner henne bäst.

– Jag är alltid arg. Sällan på någon, men alltid på något, säger hon när Affärsvärlden intervjuar henne i egenskap av Årets ledare 2009.

Och det råder aldrig någon brist på skäl för henne att bli arg i hennes roll som chef för Sveriges största tv-företag. SVT är ett extremt publikt bolag som alla – tittare, politiker, anställda, media, konkurrenter – ständigt har åsikter om. Samma dag som Affärsvärlden är på besök har till exempel Robert Aschberg, som ordförande för tv-produktionsbolagens förening, beskyllt SVT för att stjäla programidéer. Fast just det gör inte Eva Hamilton speciellt upprörd. Hon menar att det är en gammal anklagelse som det låg något i för flera år sedan, men att problemen är åtgärdade.

– Det finns alltid oändligt med saker att hetsa upp sig över i det här jobbet. Jag hinner ju inte mer än ned i personalmatsalen förrän någon kommer fram och berättar om en annalkande kvällstidningskatastrof med någon medarbetare som har gjort bort sig eller liknande. Det är alltid något.

Fast utåt verkar hon faktiskt inte speciellt argsint, snarare engagerad och lite allvarlig. Hon har en nyfiken och granskande, nästan genomträngande, blick som man kan tänka sig har tränats både under hennes år som reporter på fältet och i rollen som fyrbarnsförälder. Och hon säger att hon inte skriker på folk, ens när hon blir arg.

Eva Hamilton är grevinna av födseln och uppvuxen i en tämligen vanlig medelklassfamilj i Stockholm. Det något udda i uppväxten var att hon som barn bodde flera år i Etiopien där fadern tjänstgjorde som diplomat. En erfarenhet som skapade både ett samhällsengagemang och en stor kärlek till landet som sitter i än. Men den informationen är hämtad från en läsvärd intervju som Cecilia Hagen gjorde i Expressen för något år sedan och det pratar vi inte om i dag. Nej, nu gäller det den ledarroll som Eva Hamilton har tagit på SVT. Och det var långt ifrån någon självklarhet att hon skulle lägga beslag på hörnrummet. Eller något annat chefsrum heller för den delen.

– Jag skulle göra journalistisk karriär. Jag skulle bli en stor och känd reporter. Men att jag skulle göra chefskarriär fanns inte på kartan, säger hon.

Första gången tanken dök upp i huvudet var när Aftonbladetlegenden Sigurd Glans frågade henne om hon hade funderat över att bli chef och då var hon i fyrtioårsåldern

– Jag trodde inte om mig själv att jag skulle bli en bra chef. Min bild har alltid varit att chefen måste vara cool och jag är inte speciellt cool. Jag blir som sagt ofta arg, men jag kan också bli väldigt glad och gå in till medarbetarna bara för att berätta något bra som har hänt. Och några timmar senare kan jag bli ledsen över något.

Själv har hon haft chefer som Buster von Platen på Svenska Dagbladet, Hasse Olsson på Dagens Industri och Sam Nilsson på SVT. En annan sorts människor än hon själv.

Hon tror att samhället delvis har förändrats och att det har blivit mer tillåtet för en chef att visa känslor, men säger också att känsloyttringarna inte får gå för långt.

– Det är ingen slump att chefer hela tiden jobbar med sin känslosamhet. En av uppgifterna för en chef är att inge trygghet i företaget och känslosamhet inger inte trygghet.

När frågan om att bli chef dök upp 1998 så berodde det egentligen på omvärldstryck. Hon hade varit skrivande reporter, tv-reporter, specialreporter, korrespondent i Bryssel med mera och fick frågan om hon ville bli chef i ett företag utanför SVT. Det ledde till ett samtal med högste tv-chefen Sam Nilsson som frågade om hon inte ville gå en chefsutbildning inom SVT i stället. Därmed inleddes en ny era i hennes liv.

Så blev hon inrikeschef på Aktuellt. Det var trevligt men varade bara i ett år. Sedan utbröt krig i tv-huset. Sam Nilsson hade bestämt att Aktuellt och Rapport skulle samordnas för att spara resurser. Tidigare hade programmen varit som två konkurrerande företag med skilda grafiska verkstäder, olika rutiner, titlar, lönesystem etc. Allt var olika och det fanns en mur mellan redaktionerna. Samtidigt hade TV4 etablerat sig och gjort att behovet av internkonkurrens inte var lika stort. Dessutom skulle arbetet digitaliseras vilket var ett stort och kostsamt tekniksprång. Det behövdes någon som samordnade det hela, som chef för NOS, nyheter och samhälle.

– Då var det svårt att sätta in antingen Aktuellt-chefen eller Rapport-chefen eftersom det skulle skapa sådana spänningar. Så Maria Curman, som hade tagit över som vd, gick ned en nivå och hittade mig. Så jag gick från att vara chef för 20 personer till att bli chef för 600 och fick ett inbördeskrig på halsen.

Under det första halvåret kom det in folk på hennes rum och grät nästan dagligen. Den enda riktiga tillgången var att hon hade trovärdighet hos medarbetarna eftersom hon själv hade jobbat många år på golvet och förstod vad de sysslade med. Den första åtgärden blev att skapa en stark ledningsgrupp. Men i stället för en liten kommandostyrka byggde hon en större ledningsgrupp som gav en plattare organisation och en större representativitet i ledningen.

– Alla viktiga avdelningar var representerade och jag lyckades bygga ett väldigt bra gäng. Vi var övertygade om att vi var Sveriges bästa ledningsgrupp och där tog vi upp alla problem. När det finns den här typen av känslomässiga problem så mår de bra av att luftas, att man sätter ord på dem och diskuterar dem. Alla känner ändå till att de finns.

Under tiden hade SVT skakats av chefsturbulens på den högsta nivån och Christina Jutterström blev vd. Eva Hamiltons framgång med att foga ihop NOS, nyheter och samhälle, gjorde att hon fick frågan om att ta över Fiktion, alltså drama, underhållning och barn. På många sätt var det jobbet det rakt motsatta. Från sekundsnabba nyheter och bevakning dygnet runt till en verksamhet med långa ledtider, ibland flera år, och som formades av en annan sorts människor; konstnärssjälar snarare än ettriga nyhetsreportrar.

– Detta var 2004 och då hade jag börjat få en ny yrkesidentitet som chef, mer än specialist. Jag tyckte att det var intressant att se den andra delen av tv som är så helt annorlunda mot nyheterna, sporten och samhällsprogrammen.

Daniel Alfredson, som var chef för Drama, hjälpte henne till rätta och en ny ledningsgrupp tillsattes, bland annat med SVT:s nuvarande ekonomidirektör Susanne Ekblom som kom från Scania. Hon införde nya metoder för att mäta utfall och måluppfyllelse och sådant som hon hade tagit med sig från industrin och som var nästan okänt inom SVT.

Efter tre år på Fiktion fick Eva Hamilton en ny förfrågan om ett vd-jobb i ett externt företag. Hon var igenom hela processen och hade bara det sista mötet med styrelsen kvar när SVT:s ordförande Lars Engkvist ringde och frågade om hon ville ta över efter Christina Jutterström.

Hennes bror avrådde henne från att ta jobbet och själv hade hon på nära håll kunnat studera hur svårt det var att vara SVT-chef.

– Jag hade sett hur illa det här huset for med först Maria Curman, som var oerhört kompetent men som fick sluta på grund av att hon krockade med kulturen här. Även Christina, som jag jobbade nära och som är väldigt duktig, fick slita hårt.

Ändå tackade hon ja. Ett viktigt skäl var att hon kände verksamheten väl efter att ha varit chef för två stora områden. Det var en stor fördel i SVT där det finns många viljor som ska sammanfogas. Det enda område hon inte behärskade var teknik.

Hur kändes det när du tog det jobbet, roligt eller läskigt?

– Det första om hände var att facken sa att det var fel, och det var väl inte så kul.

Säger inte facken alltid nej när SVT utser ny vd?

– Nej inte alltid, men de ändrade sig efter en vecka och då kändes det härligt.

Redan vid första presskonferensen levererade Eva Hamilton ett program i sju punkter.

Det handlade bland annat om att göra SVT:s olika kanaler tydligare och att bredda målgrupperna och inte bara fokusera på åldersgrupperna 20-44 år som de kommersiella kanalerna riktar in sig på. Sedan genomfördes en genomlysning av kanalstrukturen och programstrukturen där medieomvärlden kartlades med hjälp av medarbetarna. Resultatet blev den omläggning SVT gjorde förra året då Ettan blev en bred familjekanal och Tvåan en smalare, mer intellektuell kanal samtidigt som Bollibompa flyttades till Barnkanalen. Om några månader avslutas det förändringsarbetet när Kunskapskanalen görs om.

Ytterligare en stor satsning var SVT Play. Analysen visade att on demand var den absolut snabbast växande trenden inom tv. På bekostnad av programverksamheten satsade bolaget därför på att bygga SVT Play.

– I och med att det har blivit en sådan succé så tror jag att det finns stor acceptans för SVT Play nu, även om det funnits diskussioner om vi inte borde lägga pengarna på annat.

Innan Eva Hamilton tog jobbet krävde hon också att få vara ensam ansvarig inför styrelsen. Det var en tydlig förändring mot det gamla skicket med en programansvarig som rapporterade direkt till styrelsen vid sidan av vd som skötte ekonomin. Och så gjordes ledningsfunktionerna om. Förstås.

– Det är en viktig signal i organisationen. Om det inte blir helt rätt från början så får man justera. Men de 100 första dagarna är viktiga.

Har hon då formulerat någon chefsfilosofi under sitt decennium som chef med ständigt ökat ansvar? På sätt och vis. Inte uttryckligt formulerat, men när hon fått tänka efter kommer en hel rad visdomsord.

– Jag tror mycket på kommunikation. Underskatta aldrig medarbetarnas önskan att få veta hur det egentligen ligger till och underskatta aldrig deras förmåga att förstå komplexa samband. Berätta hellre för mycket än för litet.

En annan punkt för framgångsrikt ledarskap är att skapa en stark ledningsgrupp med ett öppet klimat där medlemmarna både kan tappa masken och gråta.

Ett tredje råd är att flytta på folk i organisationen.

– Jag har med åren blivit mer orädd för det. Man är oerhört produktiv på ett nytt jobb under de två första åren, därefter är man bra på att förvalta ett par år, men sedan kan det vara dags att flytta vidare. Det är nyttigt för organisationen att man visar att det går att byta jobb.

Hur gör du när folk inte vill flytta på sig?

– Det är det vanligaste. Men det måste få ta tid. Man får börja med att droppa tanken, då börjar de flesta att fundera och efter tre-fyra månader så tror de ofta att de själva har fattat beslutet.

Ett fjärde råd är att vara synlig som chef.

– Jag åker runt i hela landet. Häromdagen var jag i Göteborg och då pratade jag med projektledare och folk som håller på med webben och alla möjliga. Det är otroligt livgivande att göra sådana besök, man lär sig mycket om organisationen och man blir glad av dem.

Det femte rådet är att respektera och ha förtroende för de fackliga organisationerna. De har en svår roll då de ska tillvarata medlemmarnas intressen, samtidigt som det finns förväntningar att de ska ta ett övergripande ansvar för företaget, anser Eva Hamilton.

– Vi har dragit ned 400 tjänster. Facket kunde ju inte stödja det, men de kan ändå komma med kloka synpunkter hur vi ska gå tillväga för att det ska ställa till så litet skada som möjligt.

Här är alltså hemligheterna som har gjort att denna superchef kunde få ett notoriskt svårtstyrt företag att marschera i takt och dessutom sopa banan med konkurrenterna genom att ta hem alla priser utom ett vid branschens stora prisgala, Kristallen, nyligen.

Har hon verkligen inga brister? Egentligen inte enligt alla de referenser som juryn för utmärkelsen Årets ledare har tagit bland styrelsemedlemmar, underlydande chefer, fack och tidigare chefer. Hon beskrivs bland annat som engagerad, empatisk, kommunikativ, insatt i detaljer och med förmåga att delegera. Frågar man pristagaren själv medger hon att brister finns.

– Jag är jättedålig på siffror och diagram. Jag ber mina medarbetare att skriva i klartext till mig och jag är beroende av att ha en bra ekonomichef, säger hon.

– Jag är receptiv och snabb på att sammanställa information och dra slutsatser och jag har inga problem med att förstå sammanhang eller göra prioriteringar. Men be mig inte att göra en konsekvensanalys av hur framtiden blir om sex år ifall x, y och z inträffar.

Visst, det fanns ytterligare en dygd som referenterna nämnde. Hon uppges vara ärlig också, SVT:s superchef.

Journalistik och ekonomi

Ålder: 55 år.

Bor: Gustavsberg.

Utbildning: Statskunskap Dag Hammarskiöld college, Internationell ekonomi Uppsala Universitet och Journalisthögskolan.

Karriär: Journalist på diverse dagstidningar, tv-reporter, programledare, korrespondent, inrikeschef , chef Nyheter & Samhälle, chef Fiktion och vd SVT.

Tjänar: Drygt 2 miljoner kr per år.

Familj: Man och fyra söner.

Motto: Man blir inte större av att förminska andra.

Det här visste du inte: Har matlag med tre andra barnfamiljer en gång i veckan.

Juryns motivering

“Genom ett personligt, engagerat och tydligt ledarskap har pristagaren enat, förnyat och effektiviserat en organisation som har en komplex målbild och som är utsatt för ett hårt omvandlingstryck.”

Juryn

Claes Dahlbäck: Ordförande Stora Enso (juryns ordf)

Agneta Dreber: Vd Livsmedelsföretagen

Christer Karlsson: Professor Handelshögskolan i Köpenhamn

Hars Larsson: Ordförande SHB

Gunnar Rylander: Grundare Catella

Elise Sandström: Partner Korn/Ferry International

Carl-Henric Svanberg: Koncernchef Ericsson

Jon Åsberg: Chefredaktör Affärsvärlden