Rymden nästa börsraket?

Skog och järn var naturresurserna vi byggde den svenska industrialiseringen på, men nu är tomrummet vår främsta naturresurs. Det säger Jens Lundström, verksamhetsansvarig för Esa Bic Swedens projekt att hjälpa svenska bolag erövra rymden.

Bakom Esa Bic Sweden står den europeiska rymdorganisationen Esa och svenska staten via Rymdbolaget, numera omdöpt till SSC (”Swedish Space Corporation”).

– Uppskjutningsbasen Esrange utanför Kiruna är helt unik i Europa, den kan bli basen för all europeisk raketuppskjutning. Här finns allt det tomrum som behövs för uppskjutningar och tester, och det kan svårligen byggas upp någon annanstans i Europa, säger Jens Lundström.

Svensk rymdindustri har inte varit någon snabbväxare. I mycket har den utvecklats från den svenska flygindustrin med Volvos flygmotordivision Aero och försvarskoncernen Saab i spetsen. I dag uppskattar Jens Lundström att det kan finnas drygt 200 bolag med direkt rymdkoppling – och några hundra till i gränsområdet. Omsättningssiffror på totalt 2–3 miljarder har nämnts.

Störst är statliga SSC, med 1 miljard kronor i omsättning och drygt 500 anställda i och utanför Sverige. Sedan följer en rad numera utlandsägda svenska bolag. Först i raden är schweiziska statsägda Ruag Space, som år 2008 köpte Saab Space.

Ruag Space är Europas största oberoende leverantör av apparater till världens rymdindustri. Den svenska delen utvecklar datorsystem, antenner och mikrovågselektronik och har nära 500 anställda av Ruags totalt cirka 1 000.

Om Saab är basen i Ruag Space så är Volvo Aero sedan 2012 basen i GKN Aerospace Sweden med drygt 2 000 anställda. Huvudverksamheten är flygmotorer/komponenter, men man levererar också komponenter till Esas Ariane 5-raketer.

Ny svensk rymdindustri

Ytterligare ett svenskt rymdbolag med cirka 100 miljoner kronor i försäljning försvann ur svensk ägo när SSC sålde Space Systems-divisionen. Köpare var den i Frankfurt börsnoterade tyska rymdkoncernen OHB. Den sålda verksamheten omsatte då cirka 100 miljoner kronor på femtiotalet anställda i Kista. OHB Sweden, med nu drygt 70 anställda, har medverkat i ett tiotal satellitprogram.

Sedan i princip hela den svenska rymdindustrin utanför SSC sålts till utlandet håller en ny svensk rymdindustri på att växa upp med en helt annan inriktning än de tidigare stora tunga satellituppskjutningar länder som USA, Ryssland och Kina sysslat med.

Nu handlar det om att industrialisera och kommersialisera den tidigare rymdforskningens resultat, att ta ner rymdteknik för praktisk användning på jorden. Det kan vara allt från självstyrande bilar, till robotar vid löpande band eller trådlös wifi i glesbygd och till uppkopplade prylar.

Det ledande bolaget är dansksvenska Gomspace. Fram till i fjol och förvärvet av Nano Space från SSC var det ett rent danskt bolag. Med köpet av Nano Space och en notering på First North Premier i Stockholm blev det också svenskt.

Gomspace, det första renodlade rymdbolag som noterats i Norden, har blivit en kurssuccé. Noteringen till midsommar i fjol skedde till kursen 12,50 kronor per aktie. I april i år gjordes en riktad nyemission på 95 miljoner kronor till utvalda svenska och internationella investerare till 54,50 kronor per aktie. I dag är kursen 65 kronor, vilket värderar bolaget till 1,7 miljarder kronor.

Gomspace har efter noteringen haft en dramatisk tillväxt. Antalet anställda har trefaldigats till 95, försäljningen ökat med 75 procent och kostnaderna med nära 200 procent. Förlusten första kvartalet i år blev drygt 10 miljoner kronor. Detta efter att ha investerat tungt i serietillverkade nanosatelliter, eller som de också kallas, cubesats. Det är miniatyrsatelliter från några kilo och upp till 15 kg. De kostar en bråkdel att tillverka och skicka upp jämfört med traditionella geostationära satelliter, som väger 8 000 kilo och kostar 1,5 till 2 miljarder kronor.

Ett tiotal traditionella satelliter sänds upp per år, till både hög kostnad och komplexitet. I år beräknas cirka 200 nanosatelliter sändas upp, och inom fem år väntas antalet ha ökat till 500 per år.

Utvecklingen från satellit till nanosatellit kan jämföras med utvecklingen för datorer och hemelektronik som blir billigare, snabbare och kraftfullare för varje år. Som med hemelektronik väntas en nanosatellit bli tekniskt föråldrad inom fem år.

Nanosatelliter har också den stora fördelen av att de kan sändas upp i ett stort antal enheter som samverkar. Med artificiell intelligens och kommunikation kan de gemensamt lösa och hantera komplexa uppgifter. Gemensamt kan de till exempel leverera tillräcklig bandbredd för lokalt wifi på alla passagerarflygplan, ersätta tv-master, hålla rätt på alla lastbilar i en speditionsfirma, alltifrån position till servicebehov.

En del uppgifter kan lösas med några tiotal nanosatelliter, medan mer globala tjänster kan kräva flera tusen satelliter.

”Utifrån dessa tankegångar är jag övertygad om att det inom några decennier kommer att finnas hundratusentals nanosatelliter och att 20 procent av dem kommer att bytas ut varje år som en följd av deras femåriga livslängd”, skriver Gomspace vd Niels Buus i årsrapporten för 2016, där han förutser att ”rymdsektorn kommer att domineras av nanosatellittillverkare som kontinuerligt erbjuder förbättrad prestanda i takt med att nya generationer satelliter tas i drift”.

Stor brittisk order

Gomspace fick nyligen en stor order från brittiska Sky and Space, för att under fyra år utveckla och leverera ett stort antal nano­satelliter. Ordern är värd cirka 100 miljoner kronor per år för Gomspace.

Miniatyrsatelliter kräver att allting i dem också är i miniatyr. ÅAC Microtec, som noterades i december i fjol, är specialiserat på att utveckla och tillverka miniatyriserad elektronik, som omborddatorer, mass­minnen och strömförsörjningssystem för små satelliter. ÅAC har ett samarbetsavtal med amerikanska York, där ÅAC:s produkter ingår i bolagets satellitproduktion.

ÅAC bildades år 2005 under namnet Ångström Aerospace Corp, en avknoppning från Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Inför noteringen på First North nu i december gjordes en nyemission på 120 miljoner kronor. Försäljningspriset på en aktie var 6,80 kronor. Det har inte blivit samma kursframgång som för Gomspace. Aktien rusade under mars till 10 kronor och har sedan dess halverats. Börsvärdet på ÅAC är nu 185 miljoner kronor.

Huvudägare i ÅAC är det svenska stats­ägda riskkapitalbolaget Fouriertransform med 31 procent av aktierna. Näst störst är start up bolaget RP Ventures i Stockholm med knappt 9 procents ägande.

Unibap är det senaste tillskottet bland de noterade rymdbolagen. Bolaget introducerades på First North den 27 mars i år till kursen 20 kronor. Sedan dess är den upp 30 procent till 26 kronor, vilket ger ett börsvärde på 126 miljoner kronor.

– Huvuddelen i Unibaps verksamhet är industriell automatik och robotik, där vi har betalande kunder och därmed egen finansiering, säger Unibaps vd Fredrik Bruhn.

Den senaste stora produkten är ett kamerasystem med tredimensionellt seende och inbyggd artificiell intelligens. Systemet används för att styra robotar.

– Det är inom industriell automation vi ser den stora tillväxten, säger Fredrik Bruhn.

Även om Unibap har betalande kunder, har bolaget det senaste året genom tre olika emissioner tagit in totalt 45 miljoner kronor. Bland dem som satsat mest i bolaget märks John och Erik Fällström, som via sin familjestiftelse Rothesay äger drygt 15 procent i Unibap. Vd Fredrik Bruhn kontrollerar knappt 10 procent.

Ungefär en tredjedel av Unibaps verksamhet är rymdinriktad och koncentrerad på att överföra information mellan nanosatelliter och från dem till jorden. Kunskapen om artificiell intelligens och informationsbearbetning från robotsidan har använts för att skapa rymdprodukten Spacecloud.

Nedladdning av information från stora satelliter till jorden kan kosta 10 miljoner kronor per år och där bara 20–25 procent används när den kommit ner, enligt Fredrik Bruhn.

– Spacecloud är en serverlösning lokalt på satelliten som med olika appar extruderar informationen innan den sänds ner till jorden, så vi är på rymdsidan mer av ett it-bolag som jobbar med informationsflöden än en tillverkare av hårdvara – och det är inom informationsflödet som den stora framtiden finns, säger Fredrik Bruhn.

Krympta produkter

Spacecloud är redan installerat på jordobservationssatelliter, och för några månader sedan fick Unibap i uppdrag av Rymdstyrelsen att utveckla intelligenta datorlösningar för nanosatelliter och större satelliter.

Rymdstyrelsen, som ansvarar för den statliga finansieringen av svensk rymdverksamhet, listar på sin hemsida 35 svenska rymdföretag. Esa Bic Swedens Jens Lundström uppger att man jobbar med ett tjugotal bolag. Så sannolikt får de tre hittills noterade svenska rymdbolagen snart tillökning. Den framtidsbild Jens Lundström målar upp för svensk rymdindustri är att Sverige har en stark teknisk tradition att bygga smått och att det nu pågår en snabb utveckling för att miniatyrisera produkter för anpassning till nanosatelliter.

– Cirkeln kan förhoppningsvis slutas så att vi både producerar nanosatelliter som enkelt kan jackas in i en raket och skjutas upp från Esrange.

Det är en jordnära bild alla inblandade i svensk rymdindustri ger som är långtifrån science fiction även om mer fantasieggande rymdprojekt inte saknas. För ett av dessa står BLB Industries i Värnamo, som utvecklat och bygger världens största 3d-printrar. I fantasin skulle man kunna använda maskinerna till att printa byggdelar för baser på månen och mars.

– Jag har just träffat Esa på ett första möte som utmynnat i att vi ska testprinta en detalj för deras utvärdering, och faller det väl ut kan det bli maskinleveranser, säger vd Tomas Burman, som också för diskussioner med fyra andra rymdorganisationer.

Av: Hans Westerberg