”Sätter slantarna på Groth”

På söndag marscherar arbetets söner och döttrar sida vid sida med Nya Sällskapet och Bachelors’ Club in i valbåsen. Hjärtat sitter ju rent anatomiskt varken till vänster eller höger, utan i mitten, och Golvets vänner har således inte brytt sig nämnvärt om vem som sitter i hörnrummet på åttonde våningen i Rosenbad sedan löntagarfonderna skrotades, inte med tanke på börsen i alla fall.

Men nu kan det bli oväntade effekter. Inifrån socialdemokratin snackas det om att vänsterfalangen i partiet vässar sina knivar inför söndagen – eller snarare inför måndagens eftervalsdebatt. Ett riktigt lågt resultat för Löfven, Andersson & Co gör partiets framtid till en öppen historia. Och det är inte den omlagda flyktingpolitiken som är i fokus. I stället handlar det om kapitalskatter och vinster i välfärden.

– Får sossarna närmare 30 eller 20 procent? Academedia, Engelska skolan, Capio och de andra välfärdsbolagen på börsen borde paradoxalt nog kanske hoppas på ett starkt valresultat för S. Annars kan vad som helst hända, säger en rigatoni med tärnad oxfilé i tryffelsås på Trattoria Romana i Gamla stan.

Inte bara politiken på Helgeandsholmen oroar Golvets vänner; även den politik som utformas på Brunkebergstorg en rask femminuterspromenad bort får det att gnaga i magen på dem. Den svaga kronan får vännerna att ifrågasätta fundamentala sanningar. En Udon-nudlar med hårdost på Tak tror att fler företag går över till redovisning i euro.

– Det stärker inte precis M&A-caset att redovisa i en skvalpvaluta som far upp och ned som om vi vore en diktatur i tredje världen.

Men när det gäller Ribban är glaset alltid halvtomt. En ravioli med gorgonzola och valnötter på restaurang Eataly varnar för att industrin bromsar in och att Riksbanken ändå signalerar höjda räntor på torsdag. Därmed vankas slutet på de glada dagarna med låga räntor och pengar i överflöd.

– Det svajar på många fronter och i stora delar av världen. Och så handelskrig på det. Jag har alla mina pengar i cash, säger raviolin.

Men om räntefolket är födda pessimister, så är det tvärt om med börsens investerare. ”The only way is up”, tror en förvaltarräv med försmak för friska vita viner från Loire-dalen.

– Folk frågar jämt ”när kommer kraschen?” men den kommer ju aldrig. Stora kriser rensar ut i systemet, och mycket större än finanskrisen är svårt att se, säger sancerren.

– Visst kan det gå ned lite om det blir lågkonjunktur, men någon krasch tror jag inte vi får se under överskådlig tid.

Vännerna har också fortfarande kvar tilltron till starka företagsledare på rätt post. Den ständigt ifrågasatta mobilteknikjätten Ericsson har stigit 50 procent sedan Börje Ekholm tillträdde i januari i fjol och slagit börsen med råge.

– Vem trodde det? Imponerande. Där kan hända mer, säger en av vännerna.

Och en Marstrandsstekare slukar en torskrygg på Salt & Sill på Klädesholmen på andra sidan fjorden och slår samtidigt ett slag för Essity.

– Magnus Groth är en doldis, men han har överlevererat sen han var en liten kid. Jag sätter mina surt förvärvade slantar på honom.

Apropå salta stänk undrar en av de mer landburna vännerna vad som pågår i lilla båtmotortillverkaren Cimco Marine, som gick till First North förra sommaren, och sedan dess har aktien sjunkit som en skiftnyckel i Skälderviken.

– Nu tar de in pengar en tredje gång. Det är två gånger för mycket om du frågar mig, säger landkrabban.

Dags att trycka på säljknappen.