Slösa är tillbaka

Under den senaste 2-årsperioden har svenskarna sparat allt mindre och konsumerar allt mer.

Det låter kanske konstigt mot bakgrund av ständig rapportering om växande förmögenheter placerade i fonder och andra sparformer, men faktum är att de aktierelaterade sparformerna växer på bekostnad av de räntebärande. Det rör sig alltså om en omfördelning av befintligt sparande. Samtidigt lånar hushållen allt mer.

Ökade lån

När S-E-Banken presenterade Sparbarometern i förra veckan fick vi ytterligare bekräftelse på utvecklingen. Under andra kvartalet i år var nysparandet negativt. Snittsvensken tullade på sitt sparkapital och tog ut 200 kronor mer än han satte in.

Ändå växte sparkapitalet med 4.300 kronor till 188.300 kronor, vilket helt beror på värdetillväxt till följd av en stark börsvår. Efter avdrag för lånen var nettosparkapitalet 102.900 kronor i snitt (om siffran synes låg beror det på att Sparbarometern inte tar med direktägande i aktier och fastigheter).

De största uttagen skedde ur statliga sparformer. Till ungefär lika delar på grund av avveckling av allemanssparandet och inlösen av premieobligationer.Under samma period ökade snittsvensken sina lån med 1.300 kronor, vilket gjorde att nettosparandet (nysparande plus nyupplåning) landade på minus 1.500 kronor.

I ett något längre perspektiv, under den senaste tolvmånadersperioden satte snittsvensken in 3.500 kronor i någon sparform, men lånade samtidigt 4.600 kronor, vilket ger ett nettosparande på minus 1.100 kronor per svensk. Den totala lånestocken ökade med 5,7 procent under perioden.

Med tanke på att aktiefonderna tar marknadsandelar från räntebärande sparformer är det sannolikt att även direktägande i aktier ökar. En omfördelning från indirekt till direktägande, som inte framgår av Sparbarometern, kan således ha skett med effekten att nettosparandet inte behöver ha minskat fullt så dramatiskt.

Större inkomster

Ett tecken på det är att Konjunkturinstitutets (KI) siffror inte är fullt så pessimistiska. KI:s prognos för sparkvoten (sparande som andel av den disponibla inkomsten) är 1,5 procent i år jämfört med 0,8 procent i fjol.

Att sparandet har sjunkit och konsumtionen ökat har många förklaringar och är inte så förvånande mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under senare år.För det första har räntorna rasat och hushållens tillgångar, i form av villor och aktier, har åter stigit i värde. Dessa faktorer stimulerar den privata konsumtionen på bekostnad av sparandet.

För det andra är hushållen rikare än förr (förmögenheten i förhållande till inkomsterna är högre än de var under hela 1980-talet), vilket talar för att hushållen, trots det låga sparandet, tycker att de har råd att öka sin konsumtion ordentligt. Efter år av högt sparande och låg konsumtion, vilket gällde för första halvan av 1990-talet, finns det ett uppdämt konsumtionsbehov i samhället. Det som är oroväckande i sammanhanget är att både upplåning och konsumtion ökar, vilket indikerar att hushållen lånar för konsumtion.Och för det tredje ökar den disponibla inkomsten kraftigt efter att ha minskat tre år i sträck. Enligt KI ökar den reala disponibla inkomsten med 3,6 procent i år och 3,1 procent nästa år.

Samma faktorer talar för att svenskarna kommer att fortsätta att öka sin konsumtion och spara relativt lite framöver.

Sensommarens börsras och ränteuppgång har sannolikt en mycket liten effekt på hushållens spar- och konsumtionsbeteende. Räntorna är fortfarande mycket låga och börsen har haft en mycket god utveckling i ett lite längre perspektiv, vilket talar för att konsumtionsutrymmet kvarstår hos hushållen trots en dyster augusti.

KI har sedan i våras justerat upp sin konsumtionsprognos med 0,5 procentenheter till 2,8 procent. Den högre disponibla inkomsten gör att KI även tror på en högre sparkvot. Sedan i våras har prognosen för sparkvoten höjts med 0,7 procentenheter till 1,5 procent.

Borde pensionsspara

Samhällsekonomiskt innebär ökad privatkonsumtion att tillväxten tar fart. Högre konsumtion skapar arbetstillfällen. Inflationen är så låg i dagsläget att ökad konsumtion knappast är något hot. På längre sikt skulle det vara mer tillfredsställande med en tillväxt styrd av investeringar och export.

Även för hushållen är utvecklingen olycklig i ett längre perspektiv. I sparande inkluderas privat pensionssparande och ett minskat sparande idag innebär därför ett avkall på levnadsstandarden framöver. För att behålla oförändrade inkomster efter pension krävs att var och en kompletterar med ett privat pensionssparande.