”Otroligt välskött bank”

I år är det 30 år sedan du började som Asienförvaltare – vilka är de största skillnaderna sedan 1989?

– Då bestod Asien av väldigt små marknader, med Singapore, Malaysia och Hongkong i fokus. I Sverige hade vi en kapitalreglering som påminde om den Kina har i dag. Som förvaltare behövde man switch-rättigheter för att investera i utländska företag, och i praktiken kunde man förlora lika mycket på en rättighet som på själva aktien. Sedan kom lågkonjunkturen 1990–1991, men strax därefter blev Asienbörserna större och mer likvida. Men egentligen började det med Japans industrialisering som tog fart efter olympiaden i Tokyo 1964 och som följdes av 25 framgångsrika år. Sydkorea kom starkt under 1980-talet, och därefter Kina som började öppna sig för omvärlden 1978. Taiwan har bytt skepnad flera gånger, från att ha förknippats med billiga produkter är de nu stora inom avancerad teknik, och störst inom exempelvis halvledarkomponenter med TSMC i spetsen. Länderna i Asien genomgår nu en andra våg av tillväxt: befolkningen blir rikare och den disponibla inkomsten ökar.

TSMC är ett av dina innehav. Är det elbilar som är den huvudsakliga motorn?

– Vad gäller halvledare innehåller alla bilar mer data och elektronik nu för tiden, men det är inte TSMC:s huvudaffär. TSMC är en världsledande tillverkare av kundanpassade halvledare. Kunderna har inte egna fabriker utan tar fram design och specifikationer på de produkter de behöver och outsourcar sedan tillverkningen till TSMC som har storskalig produktion och därför får god lönsamhet, även om halvledarindustrin är mycket kapitalintensiv. TSMC producerar halvledare för många olika applikationer, från datorer till smarta mobiltelefoner. Den delen utgör en stor del av omsättningen, men de har också riktat in sig på servrar för datacenter och för brytning av kryptovalutor som också behöver allt större server-kapacitet. Att TSMC levererar till olika typer av kunder innebär att man som investerare inte behöver lista ut vilken slutprodukt som växer mest i framtiden.

Vietnamesiska Vingroup är ett fastighetsbolag du har i fonden, varför då?

– Vietnam är en mer strikt kommunistisk diktatur än Kina, så avregleringarna har gått långsamt i Vietnam – fram till nu. Vingroup bygger bostäder, kontor, hotell, sjukhus, köpcentrum – hela stadsdelar och infrastruktur – runt om i Vietnam. Bakomliggande drivkraft är den urbanisering som går fort i Vietnam med en befolkning på 93 miljoner där snittåldern är 23 år. Vingroup har fått köpa mark i centrala lägen och växer fort.

Indiska HDFC Bank står för 5,5 procent av Asienfonden, varför denna bank?

– HDFC fokuserar på utlåning till hushåll, framför allt för huslån och konsumentutlåning samt fordonsfinansiering. Moderbolaget HDFC Corp är ett bolåneinstitut med stabil intjäning där en stor del av huslånen genereras av HDFC Bank. Jag har följt Indien sedan 1995 och HDFC Bank har konsekvent haft en lånetillväxt på minst 20 procent per år, räntemarginalerna ligger alltid runt 4 procent och kreditförlusterna under 1 procent. Det är en otroligt välskött bank, men kvalitet kostar – i Indien är de bästa bolagen högt värderade. Huslån i Indien drivs inte främst av nybyggnation, utan det är utlåning till andrahandsmarknaden och förbättringar av hus på landsbygden. Urbaniseringsgraden i landet är låg, cirka 35 procent, varför en stor del av den ekonomiska aktiviteten sker i liten skala på landsbygden. De statliga bankerna lider av kapitalbrist efter höga kreditförluster till följd av investeringar i olönsamma infrastrukturprojekt och de privata bankerna fortsätter därför ta marknadsandelar från det statsägda banksystemet.

Senaste året har fonden backat – varför då?

– De asiatiska marknaderna utvecklades svagt i fjol efter en mycket stark utveckling året innan. Under 2017 steg fonden i värde med drygt 31 procent. Räntehöjningar från den amerikanska centralbanken, en starkare utveckling för dollarn, ett högre oljepris och en inbromsning för Kinas ekonomiska tillväxt, framför allt för privatkonsumtionen, fick börserna på fall i fjol. Ökad protektionism med handelskrig mellan USA och Kina bidrog också till att globala investerare blev mer försiktiga, vilket ledde till att värderingen på de asiatiska marknaderna föll.