Gong-gongen klämtar för jävmästare Selin

Jäv eller risk för jäv är vardagsmat i ett litet land där nätverken är täta och “alla känner alla” i många branscher. Det är en realitet vare sig man gillar det eller inte.

Inte minst inom ekonomijournalistiken är jävsfrågor ständigt aktuella. Vi på Afv måste alltid utgå från att alla som hör av sig till redaktionen med information eller uppslag har en agenda. Att främja sin sak är så klart helt legitimt och i sig inte det minsta diskvalificerande. Men som mottagare får man inte vara naiv om den aspekten. Andra återkommande jävsförhållanden som vi på Afv har att hantera är privata relationer, kommersiella avtal eller eget aktieägande.

Det sistnämnda är en ständigt viktig fråga där alla ekonomimedier har en värdepapperspolicy. I höstas skrev vi på Afv om vår värdepapperspolicy. Den nya syftar till att vara tydligare runt diverse gränsdragnings- och principfrågor. Den är också medvetet bredare för att täcka in även andra typer av intressekonflikter än aktieägande. Så här skriver vi bland annat:

1. Alla situationer där det finns en intressekonflikt i förhållande till läsarnas bästa innebär en risk för jäv. Jäv kan uppstå på grund av släkt/vänskap, konsultuppdrag, aktieägande eller andra ekonomiska intressen. Jäv kan även uppstå på andra sätt.
2. Varje medarbetare har ett ansvar att på ett öppet och transparent sätt lyfta etiska och praktiska överväganden som kan medföra frågor om jäv, trovärdighet och dylikt.

Läsaren dömer

En sådan jävsituation är att AFV Media hyr kontorslokaler av Balder, som vi nu granskar för de anmärkningsvärda turerna i BRF Caprea på Östermalm i Stockholm. En annan sådan jävsituation är att jag sedan länge är aktieägare i Erik Selins nischbank Norion. Jävsfrågor hanteras olika från fall till fall. Men vi på Afv inspireras inte sällan av hertigen av Wellington (1769-1852) som i en publiceringsfråga yttrade de bevingade orden:

“Publish and be damned.”

Alltså att man publicerar alla relevanta sakförhållanden, inklusive eventuell partiskhet, och sedan låter läsaren fälla sin egen dom.

En gång eller gong-gong

En annan person som haft sin beskärda del av mediastormar är finansmannen Mats Qviberg. Han brukar i sin tur säga något som förtjänar att bli bevingade ord:

“En gång är ingen gång, två gånger är en gong-gong.”

Innebörden är att alla kan göra fel ibland men om mönstret upprepas så ska man se upp. När det gäller Erik Selin och förtroendefrågor så låter det ungefär så här:

Gong-gong-gong-gong-gong-gong-gong-gong-gong.

NorionFastighet

Krönika: Erik Selin är fel person, i fel stol, vid fel tid

Ungefär så många gånger har det nämligen varit kontroverser runt Erik Selins bolagssfär på senare år. (Afv har många gånger varit väldigt kritiska.) Armlängds avstånd har ifrågasatts runt aktie- och fastighetsaffärer mellan bland andra Selin, Balder, K-Fast, Doxa, Brinova med flera.

Erik SelinFastighet

Ska man lita på en lögnare?

Särskilt stora frågetecken har det varit runt Oscar Properties där det allmänt förmodas att Selin och Balder har gjort affärer för att rädda Norion Bank från kreditförluster. DI:s Magnus Dagel har visat att liknande frågor finns runt bilhandlaren Hedin Bil där privat Selin-ägande blandas med Balder-affärer och förmodat stora lån från Norion.

Norion har därtill haft “oturen” att drabbas av en insiderhärva och ett märkligt upplägg där externa konsulter tjänar tiotals miljoner på låneaffärer åt Norion. Med mera med mera. Och nu senast har Balder alltså fyllt en lyxfastighet på Östermalm med närstående och diverse höjdare i finansbranschen.

Testa ditt snedsteg

BolagsstyrningKrönika

Vi borde förlåtit Sernekes snedsteg

Var och en för sig är det här kanske inga gigantiska klavertramp men många små snedsteg blir sammantaget till en vådligt vinglig dans på hal is.

När är snedsteg så många eller allvarliga att en beslutsfattare gör mer skada än nytta för sin organisation? Alla kan så klart ha sin egen åsikt om detta men när byggföretagaren Ola Serneke var i blåsväder 2021 så gjorde jag följande generella checklista:

Ibland har lynchmobben rätt som ropar på livstids avrättning (bildligt talat) så fort något förkastligt har avslöjats. I andra situationer kan även bevisad kriminalitet vara något som styrelse och ägare bör ha överseende med. Några olika överväganden gör hela skillnaden.

1. Har snedsteget gjorts med gott syfte, ont syfte eller helt ogenomtänkt?
2. Har den utpekade tjänat på snedsteget på bekostnad av bolagets övriga intressenter?
3. Finns det skäl att tro att den utpekade har lärt sig en läxa? Eller verkar hen vilja köra på i gamla hjulspår?
4. Vilken skada lider bolaget om den utpekade slutar respektive sitter kvar på sin post?

Den sista punkten är den viktigaste. En modig och klok styrelse ska här tänka långsiktigt på bolagets bästa. För på kort sikt är det nästan alltid opportunt att sparka den som ligger. Inte minst för styrelseledamöter med en ryggrad av klenare modell.

Gult, rött och grönt ljus

Med ett trafikljussystem skulle jag gradera Erik Selins snedsteg så här:

1. Ont uppsåt? Vi har inga tecken på att det är rött ljus så vi får anta grönt eller gult.
2. På andras bekostnad? Samma som ovan. Inga tydliga tecken på rött ljus.
3. Prognos om bättring? Med ständigt nya “selinare” och inga löften om bot och bättring så är det rött ljus här.
4. En belastning för bolaget? Nej, Erik Selin är fortfarande en tillgång. Grönt ljus alltså. Men nog flimrar lampan lite?

Oavsett färg på trafikljus så kan ingen styrelse så klart sparka en huvudägare som Erik Selin. Men han borde för sin egen skull reflektera över kostnaden han själv (och övriga aktieägare) betalar för alla självförvållade märkligheter. Oron för intressekonflikter höjer ju helt klart finansieringskostnaderna för Balder och Norion.

Mycket skulle vara vunnet om Erik Selin uppvisade lite självrannsakan och lovade ett slut på dessa ständiga “selinare”. Till dess är vi nog många som känner oss väldigt kluvna till frågan om Erik Selins omdöme. Å ena sidan ser vi en imponerande företagargärning. Å andra sidan hör vi gong-gongen.