Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Gör plats för tredje generationen

2017-08-15 22:00

Familjen Lundin berättar om företagandet, makten och nästa generation. Och Lukas Lundin kommer med en rejäl överraskning.

Eva Lundin sitter i soffan på glasverandan med utsikt över Nämdö kyrka i Stockholms skärgård. Det är en stilla juliförmiddag, långt borta hörs en båt. Will Lundin, något omtöcknad, kommer ner från övervåningen till prästgården. Säger att han mår okej när farmor Eva frågar.

– Jag kan inte se några ärr på ditt huvud, säger hon.

– Det blev några stygn, säger han, och ­böjer ner huvudet.

Will är 24 år och yngst av Lukas Lundins söner. Han berättar vad som hände i går ­efter middagen på Orrön, ön mittemot Nämdö, där Lukas har sitt ställe. Vid två­tiden på natten, under det som blev den sista dansen på terrassen, snavade han till och föll på en granitsten. Han fick plåstras om på sjukhus innan han ringde och väckte sin pappa vid halvfemtiden för att bli hämtad vid bryggan på fastlandet.

– Det var nog rätt vilt, konstaterar Eva Lundin som inte var med.

Will protesterar och försäkrar att det var en olyckshändelse.

– Nähä, du var inte vild? Du hade säkert druckit vatten hela kvällen, säger hon pillemariskt och ställer fram bröd, smör och ost åt honom.

Kort efter smyger Lukas Lundin in i huset, med örat mot luren, tar en skiva ost och går tillbaka ut för att lägga sig i en solstol efter att ha dragit av sig pikén.

Med undantag för sällsynta olyckor är det sommartempo i skärgården. Evas hundar springer in och ut ur huset, liksom barn och barnbarn.

Hit till Nämdö har familjen Lundin kommit årligen i över 50 års tid. Adolf Lundins arbete i oljebranschen gjorde att familjen bosatte sig utomlands, men sedan mitten på 1960-talet förlägger de en del av semestern i Sverige.

De två sista veckorna i juli har blivit tradition – i år är Eva här längre, en hel månad. Några av familjemedlemmarna saknas ­denna sommar, men på plats är tre av Lukas fyra söner.

– Jag har varit här 23 somrar. Jag har nog bara missat ett år, säger Will Lundin på engelska.

Ingen av sönerna talar svenska.

Han är utbildad mineralingenjör, det vill säga inriktad på gruvor. Han är just nu på semester från arbetet på Black Pearl Resources, ett av familjens oljebolag i Kanada, där han sedan i fjol jobbar som operatör på ett tungoljeprojekt i västra Kanada. Ett hårt ­arbete med pass på tolv timmar om dagen och flera nattskift.

– Vi har alltid haft valfriheten att göra vad vi vill. Vi har inte blivit pressade, säger Will. Min pappa liksom min mamma har gjort ett bra jobb med att uppfostra oss. Och jag frodas av att jobba hårt, gillar inte att sitta still.

Om några år vill han växla över till gruvor, det är det han har utbildat sig till.

– Jag har förstått att för att bli en bra ­ingenjör måste jag förstå hur det fungerar även på projektnivå. Min ambition är att en dag syssla med affärsutveckling i bolagsledningen, förhoppningsvis inom familjens bolag, säger han och slår fast att det mellan syskonen finns en hälsosam konkurrens.

– De äldre har hunnit göra mer, så det blir naturligt att man försöker matcha eller gå förbi dem.

Han uppskattar avbrotten med sommarresor hit då han får träffa den annars ­utspridda familjen.

– Jag älskar det. Det är kul att se sina ­rötter och var man kommer ifrån och få träffa kusiner i andra och tredje led.

Familjen har starka kopplingar till denna plats. Farfar Adolf kom hit som barn redan i slutet på 1930-talet. I alla år höll man till i huset bredvid prästgården. Eva Lundin köpte den för ungefär fem år sedan och Lukas Lundin köpte sitt ställe på Orrön för drygt tio år sedan.

Eva tycks vara lite glad över att den äldsta sonen inte är alltför nära henne.

– Det kan ju vara en del hålligång där, ­säger hon, inte direkt motbevisad av nattens händelser.

***

Familjen Lundin har sedan 1970-talet varit verksam inom olje- och gruvindustrin. De första bolagen, som nu är Lundin Petroleum och Lundin Mining, startades av Adolf och de utgör grunden till Lundin­gruppen, som i dag består av dryga tiotalet olje- och gruvbolag.

När Adolf Lundin gick bort i leukemi år 2006 uppgick värdet på bolagsgruppens ­noterade bolag till 80 miljarder kronor. I dag är gruppens samlade värde närmare 130 miljarder kronor. De största innehaven är Lundin Petroleum, Lundin Mining, ­Lucara Diamond, Africa Oil och Lundin Gold. ­Bolag av vilka man generellt äger 20–25 procent, i vissa fall något mindre.

Lukas Lundin, som fyller 60 nästa år, och Ian Lundin, som är två år yngre, har arbetat inom gruppen sedan tjugoårsåldern. Adolf Lundin involverade även de två döttrarna Nico och Mona och hustrun Eva.

– Vi har alltid diskuterat och jag har alltid varit road och ställt frågor. Vi levde alla med det. Särskilt pojkarna. De drogs ju in väldigt tidigt. Det var det enda som existerade, ­säger Eva.

Adolf och Evas fyra barn fick egna barn på 1980- och 1990-talet. Barn som i dag är vuxna, och flera av dem har arbetat i familjens bolag i ett par år eller mer.

– Nu ser jag de här barnbarnen, de är likadana. Speciellt Harry, säger Eva och syftar på Lukas son, den äldste av barnbarnen.

– Han är mycket imponerad av sin farfar. Han är kanske inte lika imponerad av sin far som sin farfar. När han var yngre var han ­jätteimponerad av sin pappa, men sen blev han besviken på Lucke. Besviken på hans privatliv. Han skilde sig ganska tidigt från hans mamma, det fungerade inte alls. Och hans privatliv därefter tyckte Harry inte ­alltid var så bra.

Harry Lundin, 31 år gammal, är äldst av den tredje generationens söner. Somrigt klädd i piké, shorts och loafers kommer han ut från en av ladorna bredvid huvudbyggnaden, som numera är gästrum. Även han får en sen frukost.

I sin farmors kök ger han ett lugnt intryck. Han är utbildad ingenjör på University of Arizona och har jobbat på familjens Lucara Diamonds i Botswana och på gruv- projektet Tenke i Kongo-Kinshasa, som Lundin ­Mining fram till nyligen hade ett delägande i. Efter några år på bolagen ville han vidare.

– Jag ville jobba med affärssidan, men hur gör man det? Så jag läste min master, ­säger han. Efteråt kände jag att det är en stor värld och ville utforska den utanför ­familjen.

Han hamnade på kapitalförvaltaren Sprott i Toronto, där han arbetade som ­aktieanalytiker i drygt 18 månader innan han med en kollega startade hedgefond­bolaget Bromma Asset Management, även det med bas i Toronto men namngivet efter farfar Adolfs uppväxtort.

Verksamheten drogs i gång i april i år. Hedgefonden blankar och köper aktier i råvarubolag. Förvaltat kapital cirka 150 miljoner kronor, där grundplåten lades av familjen. Svenskt kapital har man inte tagit in.

– De vill ofta ha ett track-record på två tre år innan de går in, säger han.

Fonden har backat sedan starten, vilket speglar marknadsutvecklingens nedåttrend med små upp- och nedgångar.

– Det är det mest utmanande marknads­läget för oss. Vi har dock gått bättre än de flesta råvarufonder i Kanada. Vi är inte nöjda, men jag är glad att vi ändå är inom toppkvartilen.

Ironiskt nog kan fonden blanka Lundinbolagens aktier.

– Nä, jag har inte gått kort i Lundin-aktier. Generellt är det bra bolag, med bra balansräkningar. De klarar nedgångar bättre än sina konkurrenter. Säg att kopparpriset ­faller, då går vi kort i kopparbolag med stora skulder och stora operativa kostnader.

Han tror starkt på att fonden kommer att lyfta.

– Därför har jag stoppat nästan hela min privatförmögenhet i denna fond.

Han sätter sig på en barstol och berättar att den kommande tiden finns planer på fler fonder. Först en fond som likt den första kan gå kort och lång i guldbolag, därefter en ­energifond.

Men att vara äldst i Lundins tredje generation är förpliktigande och han säger att framtiden finns i familjens bolag.

– Jag tror att jag kommer ge fonden fem år, säger han.

Eva beskrev Harrys beundran för sin ­farfar och besvikelsen över sin fars skilsmässa och privatliv. Harry vill dock inte jämföra sin far Lukas med farfar Adolf.

– Jag tror inte att det är rättvist att jämföra folk med min farfar. Han var i sin egen liga, alltid ödmjuk och ville alltid tillbringa tid med sin familj. För honom handlade det inte om att skryta eller bli rik.

Han låter ana skillnaden mot Lukas, som inte skäms för sin privatjet, som han köpt för 350 miljoner kronor, eller superlyxjakten ­Savannah som han lät bygga för uppskattningsvis 800 miljoner kronor häromåret.

Likheterna finns ändå, konstaterar han.

– Min farfar var involverad i affärerna tills han dog och jag utgår ifrån att min far kommer att göra likadant.

***

Solen gör tappra försök att synas över prästgården på Nämdö och förmiddagen har övergått i lunchtid. Därifrån går Eva med sin son och barnbarn i släptåg ner till bryggan. De passerar några turister vid ­kyrkan som inte tar någon större notis om familjen. Snart anländer en ribbåt framförd av Kjell, som tar hand om familjens många hus samt är allmän alltiallo.

Lukas Lundin hoppar på sin jetski, vinkar ett ”vi ses där” och bränner iväg.

– Som en rysk oligark, de älskar också sin jetski, säger mellansonen Adam och skrattar.

Han hoppar in i sin lilla plastbåt, rycker och drar i snöret för att få i gång motorn. Samtidigt sätter ribbåten av och några ­minuter senare anlöps bryggan kring vilken det finns flera mindre båtar, en jetski och så en större motorbåt. Lyxbåten Savannah, fem våningar hög och en av världens största, är inte här.

– Aldrig att jag skulle ta den till lutherska Sverige, säger Lukas som slår fast att den passar bäst i Medelhavet och är dessutom uthyrd, eftersom han har andra planer denna sommar.

Båthyran är 10 miljoner kronor per vecka.

– En av de mer framgångsrika amerikanska internet-miljardärna har hyrt den i två veckor, sen är det några andra, säger han.

Adam Lundin anländer i sin plastbåt. Han möts upp av sin fästmö och några vänner som också är redo för lunch.

– Han borde sälja båten, så vi kan starta ett nytt bolag, skämtar Adam och påpekar att båtarna har årliga omkostnader på 10 procent av båtens värde.

Innan vi lämnade prästgården berättade Adam också att han nu är redo för att ge sig in i familjens bolag. I tv-rummet på prästgården, under en rävmålning av Bruno Liljefors, berättade han om sin väg till den insikten.

Han började läsa till gruvingenjör på British Columbia Institute of Technology i Kanada, men under ett sommarjobb på en mäklarfirma fick han ett jobberbjudande.

– Jag tänkte att jag skulle ta studieuppehåll i ett år. Jag återvände aldrig till skolan, säger 30-åringen.

Det är nio år sedan och lika länge har han nu jobbat i finansbranschen. År 2012 rekryterades han till norska Pareto i New York. Där arbetade han på säljsidan, inriktad på bolag inom olja, gas och gruvdrift.

– Jag ville uppleva och se om jag kunde lyckas i New York. Men efter tre år frågade Pareto om jag vill flytta till London för att styra upp kontoret där.

Han skrattade åt beskrivningen att han i nästan ett decennium hjälpt några av ­Lundinbolagens konkurrenter med att träffa investerare och resa kapital.

– Ja, det kanske är udda, men bra också. För man får inblick i om det är någon som gör något intressant. Då kan jag ringa pappa och berätta för honom.

Han konstaterade att Lukas och Ian kom in i familjens bolag tidigt, medan han fått bida sin tid.

– När min farfar startade så behövde han folk, så min pappa och farbror blev anställda på en gång. Jag själv måste kunna bidra med ett värde för bolagen.

Han lyfter fram två bolag i gruppen, Lundin Petroleum och Lundin Mining. De är gigantiska med mångmiljardvärderingar, omfattande verksamhet och många anställda.

– Om man tittar på vd:arna Alex Schneiter och Paul Conibear, så är de ledande i industrin. Att jag ska komma in och ta deras roller är meningslöst, det är inte vad som är bra för aktieägarna, säger Adam Lundin, som ändå säger att han vill ha en operativ tjänst som ytterst ansvarig för verksamheten när han ska in i ett bolag.

– När jag kommer in för att jobba för något av familjens bolag vill jag vara vd och leda det. Jag tror att tiden är rätt nu, säger han.

Enligt Adam har även Lukas gett sitt medgivande.

– Min far och jag pratade om det och vi var överens om att jag är redo. Så snart det öppnar sig en position kommer jag vara en av kandidaterna och om jag är den bäst lämpade, så får det bli så.

Han räknar med att flytta om det behövs för att ta en sådan tjänst.

– Jag är ganska flexibel. Det är så min far och farfar uppfostrat oss, att sticka dit ­möjligheterna finns, säger han och uppger att han skulle föredra ett gruvbolag.

– Jag tror på koppar, för jag tror starkt på ­elbilar. Alla pratar om litiumjon-batterier, men det finns 3–5 gånger mer koppar i en elbil än i en dieselbil, så koppar tillhör framtiden.

Närmast väntar bröllop i Kanada slutet på augusti då han gifter sig med flickvännen ­sedan sju år tillbaka.

– Nä, jag är inte nervös. Vi har känt varandra så länge nu. Vi vill ha barn, men vi vill gifta oss först.

På Lukas Lundins terrass sätter sig ett ­dussintal personer vid långbordet. Den från stjärnkrogen Frantzén inhyrda kocken, sommelieren och servitören är redo för lunchserveringen.

Innan Lukas tar plats vid huvudändan drar han ut stolen åt sin mor som sätter sig till höger om honom. Adam får en sur blick av sin fästmö för att han inte gör likadant.

Vid bordet saknas Jack Lundin, 27 år, som för tillfället är i Ecuador för att arbeta på Lundin Golds stora guldprojekt där – vilket han gjort sedan förra sommaren. Han har studerat till gruvingenjör på University of Arizona och arbetade tidigare på Lundin Petroleum i Norge, med att göra ekonomiska utvärderingar av borrningar.

På telefon berättar han att planen är att jobba på Lundin Gold i ytterligare två tre år, tills man går in i produktion i Ecuador.

– Sedan vill jag nog starta mitt eget bolag och driva det i fem tio år. Jag är intresserad av att bygga bolag, expandera och göra ­affärer. Men jag vill inte ta några genvägar. Jag vill driva ett bolag som vd. Jag vill få den erfarenheten innan jag tar en mer över­gripande roll, säger han.

Förrätten kommer in: sallad med röd­betor och getost. Matchande vitt vin hälls upp. Följt av panerad gösfilé med curryemulsion, vitt även till det. Glasen återfylls snabbt av servitören som jobbar här i en månad, under den tid familjen är på plats.

– Med tanke på hur det kan gå kanske vi måste anställa en doktor här, säger Lukas halvt på skämt, efter att ha pekat mot stenen som Will slog huvudet mot.

Eva frågar sonen vad man gör av linne­servetterna.

– Äh, vi har köpt jag vet inte hur många, säger Lukas. Sedan skickar vi det till stan för tvätt.

På väg till lunchen kom frågan upp om vad han gjort av sin Gulfstream, privatplanet.

Han förklarade att piloter och planet står på Bromma flygplats, redo om familjen skulle behöva resa. Om någon dag så tar han den själv när han ska till Grönland för att paddla kajak med kompisar från branschen. Sedan väntar en mc-resa genom Albanien. ­Däremellan bröllop för sonen.

Lukas och Eva talar om hästarna på Evas hästgård i Frankrike, som man i all större ­utsträckning föder upp och säljer, efter att ha upptäckt att rika i-miljardärer köper ­hästar till sina ­ridande tonårsdöttrar.

– Vi driver det som en kommersiell verksamhet, säger Eva.

– Kommersiell verksamhet? Snarare verksamhet. Tjänar ju knappt några pengar, ­säger Lukas och smuttar på det vita vinet.

***

– Jag är ju den ende utan ett eget ställe där, säger Ian Lundin på telefon några dagar ­senare.

Han säger att han brukar vara med på sommarträffarna i skärgården.

– I år hann jag inte med det. Sedan brukar jag inte vara där så länge heller. Vi brukar bo hos morsan några dagar, säger han.

Eftersom Ian och hans hustru inte har eget hus har inte deras två barn varit lika ­flitiga besökare som Lukas; dottern Jenna, 31 år, var där senast för två år sedan och Axel, 27 år, kommer iväg vartannat år.

I år var Axel upptagen med arbete på en av Lundin Petroleums oljeriggar i Barents hav och han vill fortsätta med det.

”Så småningom vill jag ta efter den affärsstrategi som används här i Norge och göra om framgången med ett mindre företag”, skriver han i ett mejl från riggen.

Uppdelningen tycks tydlig. Sönerna är på ett eller annat sätt aktiva i bolagsgruppen medan döttrarna, liksom Eva Lundins två döttrar och deras barn, gör annat.

– Vi har aldrig riktigt satt någon sorts regel på det, säger Ian Lundin.

– Min dotter är en väldigt självständig ­person, säger han.

Hon bodde i New York under några år där hon studerade först arabiska, därefter konst och jobbade på modemagasinet Vogue i två år. Sedan några år tillbaka bor hon i London. 2015 gifte hos sig med en brittisk läkare med turkiska rötter.

– De fick barn förra året. Hon bor i London sedan fyra år och det är hennes väg framåt, säger Ian Lundin.

Axel Lundin har arbetat på oljebolaget i fem år, men har ännu inte fått någon ­erfarenhet i rollen som direktör. Ian Lundin ­utesluter inte ett sådant steg.

– Men det är rätt annorlunda. Numera har Lundin Petroleum en styrelse från olika ­delar av industrivärlden, å man måste vara lite försiktig. Bara för att det är familje­medlemmar betyder det inte automatiskt att man får en plats. Men förr eller senare kommer det säkert att ske.

Ian själv var vd för IPC, som blev Lundin Oil samt Lundin Petroleum i cirka fjorton år innan han blev styrelseordförande år 2002. Vd-åren förföljer honom i form av en för­undersökning, han är misstänkt för medhjälp till grovt folkrättsbrott under tiden ­bolaget drev verksamhet i Sudan.

– Vi vet inte vad som kommer att hända, säger Ian Lundin. Men det kommer nog inte ha någon påverkan på bolaget. Vi är över­tygade om att inga representanter för Lundin begick några felaktigheter i Sudan.

Att han nu skulle passa på att lämna över ordförandeklubban är inte aktuellt. I stället drar han paralleller till sig själv.

– Jag var 42 år gammal när jag blev ­ord­förande. Man ska inte ha så mycket ­brådska.

***

En läskande efterrätt med chokladglass och karamelliserade nötter serveras som avslutning på lunchen.

Dessförinnan har Lukas Lundin berättat om hur han ser på barnen och deras roll i ­familjens bolag. I Eva Lundins soffa konstaterar han att barnen uppenbarligen fötts med ett eget driv.

– De själva sätter press på sig att prestera, säger han och understryker att barnen vet vad det brukar sägas om tredje generationens familjeföretagare.

– Så det är tryck på det sättet. De är nog ganska roade av det vi håller på med. Och de är faktiskt hårt arbetande – jag är förvånad!

Barnen har knappast fått en massa fickpengar, menar han.

– Jag har massa kompisar som gör så, men barnen vill inte springa omkring i Gucci-skor.

– Ta Harry, han har ingen bil, säger han och skrattar högt. Han bor i en liten våning, som jag inte heller skulle bo i. Han är mer extrem än vad man behöver vara. Han är ­rolig, verkligen en minimalist.

Flygplanet parkerat på Bromma vill de tydligen inte heller låna.

– Det skulle jag göra, säger Lukas. Jag skulle sticka till Rivieran med Ferrari och ­jaga tjejer. Deras mamma måste ha gjort ­något rätt. Min andra fru … Jag menar min första fru, min enda fru.

Vi kommer in på samtal om hans ­relationsstatus då han i många år varit frånskild.

– Flickvän? Mitt liv är lite komplicerat. Jag har två nya barn med två olika kvinnor. En dotter som är fem och en dotter som är två.

De unga döttrarna är tydligen inte med på denna släktträff.

– Nä, jag kan inte riktigt blanda ihop allt. Då blir alla upphetsade, säger han.

Det visar sig att den äldsta dottern, 5 år, som han har med sin tidigare assistent från Vancouver, bor med sin mamma i Paris. Den yngsta dottern. 2 år, bor i Lissabon.

Att han inte har döttrarna närmare tycks delvis hänga ihop med mödrarnas egna ­beslut.

– Först visste jag inte vad jag skulle göra åt det hela. En av dem var intresserad av att åka till Paris och det fungerade ganska bra. Den andra vill just nu vara i Lissabon. Det funkar och är lättare för mig också. Jag vet inte om jag vill leva med någon på heltid.

– Jag träffar barnen mycket, ofta. Jag tycker det är jätteroligt. De är söta. Jag är nog lite som en farfar för dem, säger han.

Han funderar på vad han kan säga, för hans mor gillar inte riktigt situationen.

– Det är inga hemligheter, jag kan inte gömma det, säger Lukas. Men mamma blir upphetsad och min äldre pojke tycker det är lite jobbigt.

Ian Lundin, på telefon, tycker broderns ­utomäktenskapliga barn är en privatsak.

– Lucke är ju huvudperson i familjen. Han ser efter att allt är skött på rätt sätt, att allt tas om hand så att det inte blir en konflikt, säger han.

Ian Lundin syftar på ett läge som hos ­familjerna Bonnier och Stenbeck, där okända arvtagare skakat om bolagsgrupperna. I detta fall är de inte okända.

– Vi är förberedda. Det finns en familje-trust och det finns ett familjekontor, som sköter familjens affärer, säger Ian.

Lukas Lundin säger att han löst arvs­frågan.

– Jag är inte så orolig. Båda döttrarna har fått sina egna dealar. Det är viktigt. Lika bra att de fått det de ska ha i dag, så att det ­är färdigt. Då slipper man blanda ihop allt. Det kan bli såna jättefiaskon och det är inte ­särskilt roligt.

Ian Lundin:

– Det är hans liv. Och han har alltid sagt att han lever som han vill leva, så det är inte mitt val. Men jag hade kanske inte gjort på samma sätt.

Kommer de unga döttrarna Lundin komma till skärgården nästa år? Ian Lundin tror inte det.

– De är nog för unga för det nu. Men sen är det nog inte så aktuellt.

Att ha blivit småbarnsförälder på nytt innebär inte någon nedtrappning för Lukas Lundin.

– Det är roligt att ha skallen gående, säger han. Jag kan inte fiska hela dagarna och har man inte stimulans så blir man gammal och dör.

Bolagsgruppen

Lundin Petroleum. Börsvärde 60,4 miljarder kronor (28,7 %: 17,3 mdr)

Lundin Mining. Börsvärde 40,4 miljarder kronor (11,2%: 4,5 mdr)

Lucara Diamond. Börsvärde 6,8 miljarder kronor.

Africa Oil. Börsvärde 5,9 miljarder kronor.

Lundin Gold. Börsvärde 3,7 miljarder kronor.

International Petroleum Corp (IPC). Börsvärde 2,3 miljarder kr.

Blackpearl Resources. Börsvärde 2,3 miljarder kronor.

Denison Mines. Börsvärde 2 miljarder kronor.

Shamaran Petroleum Corp. Börsvärde 1,4 miljarder kronor.

NGEX Resources. Börsvärde 1,3 miljarder kronor.

Filo Mining Corp. Börsvärde 870 miljoner kronor.

Etrion. Börsvärde 670 miljoner kronor.

Africa Energy Corp. Börsvärde 390 miljoner kronor.

Totalt: 128 miljarder kronor.

LUKAS BARN

Harry Lundin, 31 år. Baserad i Toronto, Kanada.

Familj: Singel. ”Jag skyltar inte med vad jag gör eller vem jag är.”

Just nu: Driver hedgefonden Bromma Asset Management inriktad på råvaror. Familjen har stoppat in grundplåten av det förvaltade kapitalet som uppgår till motsvarande 150 miljoner kronor. Vill lansera en guldfond och en energifond de kommande fem åren, därefter ge sig in i familjens bolag.

Adam Lundin, 30 år. Baserad i London.

Familj: Gifter sig i Kanada i slutet på augusti.

Just nu: Har arbetat länge på investmentbolaget Pareto, först i New York och de senaste två åren i London. Ska inom kort få ett nytt uppdrag i familjens bolagssfär. Vill arbeta som verkställande ­direktör för familjens bolag.

Jack Lundin, 27 år. Baserad i Vancouver, Kanada. Arbetar just nu i Ecuador.

Familj: Flickvän i Vancouver.

Just nu: Arbetar sedan juni 2016 på Lundin Gold, med bas vid Fruta del Norte-projektet i Ecuador. Har tidigare även arbetat inom den norska verksamheten på Lundin Petroleum.

Will Lundin, 24 år. Baserad i Vancouver, Kanada. Arbetar i Saskatchewan-provinsen.

Familj: Flickvän i Calgary.

Just nu: Arbetar som ingenjör på Black Pearl Resources tungoljeprojekt i Onion Lake, Saskatchewan, i mellersta Kanada. Vill växla över till gruvindustri, läsa MBA och en dag arbeta med affärs­utveckling inom familjens bolag.

Elise, 5 år, i Paris.

Isabella, 2 år, i Lissabon.

IANS BARN

Jenna Lundin-Aral, 31 år. Baserad i ­London.

Familj: Gift med en brittisk-turkisk läkare, ett barn.

Just nu: Har nyligen fått barn. Tidigare studerat konst i New York och London, med inriktning på modern konst.

Axel Lundin, 29 år. Baserad i Norge.

Just nu: Arbetar på Lundin Petroleum ­sedan fem år tillbaka, just nu på oljeriggarna där man borrar efter olja i norska havet.

Emanuel Sidea

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom