Islam i teori och praktik

Det är hårda tider för oss otrogna hundar. Även om vi inte roar oss med att teckna profeter utan byxor, är vi misshagliga. I såväl Paris som i Nordafrika och Mellanöstern är det tillräckligt att råka vara kristen, jude, eller muslim av fel slag, för att mördas eller bli offer för mordbrand. Inte nog med det. Mitt i detta, medan kyrkor, skolor och barnhem bränns ned och människor mördas, fördrivs och våldtas, får vi höra att den verkligt stora faran inte är de rättrognas automatvapen, bomber och granater. Den verkligt stora faran är islamofobin. Att vi riskerar att glömma att islam är en ”fredens religion”.

Något ligger förstås i det. Det islamistiska våldet drabbar mestadels muslimer och det vore orätt att skuldbelägga offren. Men det finns ändå något skevt i resonemanget.