14 februari

Det våras för fackförbunden

Under coronaåret 2020 ökade antalet medlemmar i de fackliga organisationerna. Det är ett trendbrott på svensk arbetsmarknad. För LO är det den största ökningen på 35 år. Frågan är om det är en hack i kurvan eller en mer bestående ökning.

För den största fackliga paraplyorganisationen LO ökade antalet medlemmar under fjolåret för första gången på tio år. Ökningen under 2020 var 22 320 personer (1,6%) till ett totalt antal medlemmar 1 432 926. Det är ett trend­brott för LO som de senaste fyra åren har tappat medlemmar i flera förbund. En stor ökning stod förbundet Kommunal för som ökade med 16 619 personer men även Handels ökade sina medlemstal och så gjorde även några mindre, nischade förbund som exempelvis Musikerna.

”Det är en historisk ökning. Det är den högsta ökningen på 35 år, 1985 var det senaste året som LO ökade så stort. Så det är ett viktigt trendbrott. Det vi ser att det är både effekt av corona och för att LO:s förbund aktivt har arbetat med att öka medlemsantalet systematiskt”, säger Lisa Bengtsson, LO:s andre vice ordförande.

Lisa Bengtsson, andre vice ordförande för LO.

Coronakrisen avspeglar ökningen men samtidigt har den ordinarie verksamheten med att kunna värva nya medlemmar på arbetsplatser inte kunnat ske för LO:s räkning.

”Så jag känner mig hoppfull i att vi håller i den här utvecklingen nu”.

Frågan är hur ökningen kan påverka svensk arbetsmarknad.

”Dels är det bra för medlemmarna med starkare fack, vi kan påverka arbetsvillkor och politiken mer. Dels är det bra för hela samhället eftersom villkoren på svensk arbetsmarknad regleras genom kollektivavtal med arbetsgivarna. Då är det bra att fler organiserar sig”, säger Lisa Bengtsson och tillägger att LO ska arbeta ännu mer aktivt med att öka antalet medlemmar framöver.

Även Sacoförbunden ser en ökning. Där är fackförbundet Sveriges Ingen­jörer största förbund men Saco samlar även mindre förbund såsom Sveriges Arkitekter och Sveriges Veterinärförbund. Under hela fjolåret ökade Saco­förbunden med sammanlagt 14 972 yrkesverksamma medlemmar. Det motsvarar en medlemsökning på 2,8% mot föregående år. Totalt finns numera 553 832 yrkesverksamma medlemmar i något av Sacofederationens förbund. Fjolårets ökning är procentuellt nästan dubbelt så stor jämfört med föregående år. Under 2019 ökade de med 1,6%.

”Det är mycket glädjande att allt fler ser nyttan av ett fackligt medlemskap. Säkert spelar pandemin in, men federationen som helhet har också haft en positiv utveckling i många år”, säger Sacos ordförande Göran Arrius i en kommentar.

Han tillägger att coronapandemin har skapat en osäker arbetsmarknad och säger att ”starka fack som kan tillvarata medlemmarnas behov på rätt sätt är viktiga för hela samhällsutvecklingen”.

Även centralorganisationen TCO vittnar om en kraftig ökning av antalet medlemmar under coronakrisen. Under fjolåret valde fler personer än någonsin tidigare att bli medlemmar i något av TCO:s 13 medlemsförbund. Totalt växte förbunden med över 36 000 medlemmar, vilket motsvarar en ökning på 2,6%.

”Pandemin har gjort det tydligt vilken nytta som ligger i starka fack­föreningar för både individen och samhället”, säger Therese Svanström, ordförande för TCO.

Att antalet medlemmar ökar var dock inget trendbrott för TCO. Ökningen skedde för tionde året i rad men i fjol hade tio av tretton förbund en positiv medlemsutveckling. Allra mest växte Unionen, som med sina drygt 700 000 medlemmar numera är Sveriges största fackförbund.

TCO:s medlemsförbund hade vid årsskiftet totalt 1 454 677 medlemmar, en ökning med 36 788 personer jämfört med föregående år. Ökningen är den största sedan år 1985, vilket var den senaste gången ett nytt medlemsförbund valdes in i organisationen.

Åsa Erlandsson är advokat med inriktning på arbetsrätt, samt delägare på advokatfirman Setterwalls. Hon poängterar att det är naturligt att fackliga medlemmar ökar i spåren av pandemin och välkomnar även den utvecklingen.

Therese Svanström, ordförande TCO.

”Många blev oroliga över sina jobb när krisen slog till. Då vill man ha stöd. Jag har inget negativt att säga om den utvecklingen alls. Tvärtom. Det är viktigt att medarbetare har ett gott stöd när de hamnar i situationer som berör deras anställningar och min erfarenhet är att fackförbunden generellt gör ett mycket bra jobb här. De har ofta både mycket erfarenhet och gott omdöme som är till god nytta vid hanteringen, både för arbetsgivare och arbetstagare”, säger hon.

Men den uppåtgående trenden för fjolåret kan också sättas i ett längre historiskt perspektiv som visar på en långvarig nedåtgående trend för facklig anslutningsgrad. År 1993 var exempelvis 85% av de anställda fackligt anslutna, år 2019 var det 68%.

På arbetsmarknaden har det också skett ett skifte där främst LO-facken har tappat medlemmar medan tjänste­mannafack har fått fler. Skiftet speglar i någon mån den förändring som skett på svensk arbetsmarknad med en växande tjänstesektor. Men enligt nationalekonomen Lars Calmfors är andra förklaringar mycket viktigare.

Lars Calmfors tror inte att fjolårets ökning kring facklig anslutningsgrad är här för att stanna. Han betraktar ökningen snarare som en tillfällig hack i kurvan, ett uppsving som beror på coronakrisen. I den nyutkomna studien ”Vad finns det för anledning att vara med i facket”, som han har gjort tillsammans med Julia Nederberg och Carolina Persson för tankesmedjan Fores räkning, kom de fram till att den historiskt minskade organisationsgraden också präglar en förskjutning från kollektivistiska till individualistiska värderingar.

”Motiven för att gå med i facken är inte längre att man vill påverka samhället i någon riktning, exempelvis att utjämna maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare eller minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Motiven är snarare individualistiska, och har främst med trygghet att göra. Ett viktigt skäl för att man vill gå med i ett fackförbund verkar vara missförståndet att man, genom fackligt medlemskap, även får tillgång till A-kassa. Det har sannolikt varit den viktigaste förklaringen till det uppsving vi nu ser”, säger Lars Calmfors.

Professor Lars Calmfors. Foto: Anders Wiklund / TT

 

Förutom att fråga löntagare om deras skäl att vara fackligt anslutna i den tidigare nämnda studien gjorde författarna även en annan sak. De låtsades att de var nyanställda och sökte sedan information om A-kassa och deras påhittade yrke på nätet. Det visade sig att man relativt snabbt leddes in på olika fackförbunds hemsidor.

”Där förklarades visserligen skillnaden mellan facklig anslutning och A-kassa men det var ibland ganska luddigt. Att människor tror att facklig anslutning är en förutsättning för att få A-kassa är inte särskilt konstigt och förmodligen en drivande orsak bakom medlemstillströmningen i fjol. I varje fall verkar det som de flesta löntagare fortfarande ser fack och A-kassa som ett gemensamt paket”.