EMU: Blairs helomvändning

Ett antal svenska socialdemokrater trängs just nu i foajéer,möteslokaler och, får man förmoda, barer på labourpartietsjubelkongress i Brighton. Man vill förstås fira de brittiskapartibrödernas valseger i våras och låna litet vitalitet frånden just nu mest dynamiska politiska kraften i Europa. Men någonförbrödring blir det inte. Oro, osäkerhet och främlingskap ärbättre etiketter på socialdemokratins relationer till labour påsenare år.

Därför har partiledningen i Stockholm gjort en allvarligfelbedömning av den brittiska EMU-politiken – något som kan ståGöran Persson dyrt i nästa års val. Förr i tiden hade missgreppav det slaget varit otänkbara. Då kände man varandra väl. UnderTage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson var kontakternamed labourledningen täta och ofta också intima. En orsak tillatt labourpolitikerna så ofta kom till Harpsund och Bommersvikvar att Sverige under 1960- och 1970-talen uppfattades som ettmodellsamhälle som britterna gärna ville veta mer om. Det fannsockså en samsyn och en politisk intressegemenskap mellanpartierna. Båda var starkt beroende av fackföreningsrörelsen ochbåda såg det som naturligt med omfattande statliga ingripanden iekonomin.

Under 1980-talet började banden tunnas ut, i takt med att labourbesegrades i val efter val av Margaret Thatcher och i takt medatt socialdemokratin intresserade sig mer för Tredje världen änför det övriga Europa. Gammal vänskap, som den mellan IngvarCarlsson och labourledaren Neil Kinnock, gjorde dock attkontakterna fanns kvar.

När Tony Blair trädde till 1994 och labour började vända ut ochin på sig självt övergick britternas intresse för Sverige frånatt vara minimalt till att bli obefintligt. Labour betraktar,med rätt eller orätt, socialdemokratin som ett av de mestförändringsfientliga broderpartierna i Europa. I den mån man harhämtat inspiration från utländska politiska partier har dekommit från USA och Australien.

Labour hade ett desperat behov av att vinna valet i våras.Därför avvek inte labour nämnvärt – i sina officiella uttalanden- från den konservativa regeringen i sin skepsis tillvalutaunionen. Galna-ko-sjukekrisen hade visat hur infekterad EU–frågan var i landet. Blair vågade inte utmana opinonen alltförmycket.

Men inofficiellt sände labourpolitikerna ut tydliga signaler omatt ett strategibyte var att vänta (se specialen i Afv nr 12/97).I förra veckan togs det första steget, genom en läcka tillFinancial Times där det sades att en avsiktsförklaring är attvänta inom kort om ett brittiskt inträde i EMU strax efterstarten 1999. Varför lades politiken om? För det första varlabour aldrig så EU-fientligt som det verkade i valkampanjen.För det andra finns nu en allt mer utbredd insikt att EMU, medett stort antal länder, blir av som planerat. För det tredje harTony Blair fått mycket råg i ryggen efter sin jordskredsseger ivåras. De konservativa EMU-motståndarna har hamnat i marginalen.Partistrategerna tror nu att det finns goda chanser att det blirett ja i den folkomröstning om EMU som måste till (sannolikt isamband med valet till EU-parlamentet 1999).

Storbritannien blir ordförandeland i januari 1998. I god tidinnan dess, antagligen redan nu i oktober, måste Blair säga hurhan vill ha det.

De nya signalerna från London kommer som en kalldusch för densvenska regeringen. Att Sverige kan stanna utanför enbarttillsammans med Grekland är otänkbart. Om britterna tarställning redan nu innebär det att socialdemokratins vänta-och–se-strategi spricker – eftersom det ju då inte längre finnsnågot att vänta på.

För svensk del betyder det att valet 1998 kan bli ett EMU-val.Socialdemokratin är djupt splittrad i frågan, som därför blirännu en börda för partiet förutom de som redan nu drar ned desspopularitet (arbetslösheten, Göran Perssons person, med mera).Antagligen har vänta och se varit den enda möjliga politiken föratt bevara lugnet i partiopinionen det senaste året. Men detverkar som socialdemokratin faktiskt har trott att den skullekunna hålla EMU-frågan begravd till efter valet nästa år. Denförhoppningen hade partiledningen knappast närt om den haftbättre kontakter med labour och varit bättre påläst om partietseuropeiska ambitioner.

EMU-FEBERFinansmarknadens prognos för sannolikheten av EMU-medlemskap1999 (mätt genom relativa priser på tio-åriga ränteswappar).Procent.

1 22 29 sept sept septTyskland 100 100 100Frankrike 100 100 100Belgien 100 95 100Irland 63 83 100Portugal 79 89 93Spanien 78 89 92Italien 74 87 86Finland 68 76 84Sverige 66 69 76Storbritannien 31 38 55Danmark 44 46 55Källa: JP Morgans EMU-indikator