Jojje Olsson: Sluta urskulda Kina för sabotagen i Östersjön

”Benefit of the doubt” är en svåröversatt fras. Ordagrant innebär det att gynnas av tvivel, men den verkliga betydelsen blir snarare någonting i stil med ”positiv förstahandsbedömning”. Oavsett vilket så vet Kina vad detta innebär i praktiken.  

I oktober i fjol lämnade det kinesiska fartyget New Polar Bear Östersjön helt utan konsekvenser, efter att ha klippt en gasledning och två telekablar mellan Finland och Estland med sitt ankare. I mitten av november var det Yi Peng 3 som saboterade två kablar mellan fyra länder just utanför Gotland. 

Men denna gång stoppade Danmarks flotta fartyget som tvingades ankra i Kattegatt. Enligt tidiga rapporter i danska medier förde ”flera länder” dialog med Kina om att få inspektera Yi Peng 3. 

Vi har alltså på ett års tid haft två kinesiska fartyg med kinesiska besättningar som förstört infrastruktur i Östersjön med identiska metoder. Ändå tvekar många huruvida Kina har någonting med saken att göra. Istället pekas Ryssland reflexmässigt ut som ensam skurk och Kina som ett slags ovetande offer. 

”Sammantaget framstår det som mer sannolikt att detta i grunden är en rysk aktion”, skriver Patrik Andersson vid Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK), som etablerats av Regeringskansliet och Utrikespolitiska institutet för analys och rådgivning kring Kina. 

Antagandet motiveras med att sabotage av kablar i Östersjön skulle medföra ”betydande risker” och ha ”svårförståeliga fördelar” för Kina. Istället torgförs teorin att Ryssland hyrde det kinesiska fartyget och dess besättning, och att händelsen i så fall inte sanktionerats av Peking. 

Rysslands perspektiv viktigare 

Men det är här viktigt att vända på myntet. Jag talade nyligen Sari Arho Havrén, fellow vid den brittiska säkerhetspolitiska tankesmedjan Royal United Services Institute och geopolitisk rådgivare för Business Finland.  

Hon finner det snarare osannolikt att Ryssland på egen hand skulle muta ett kinesiskt fartyg och riskera sin ovärderliga relation med Kina genom att dra in Peking i en diplomatisk kris med Europa. 

Som Sari Arho Havrén påpekar, så har Kina och Rysslands militära samarbete formen av en allians. Då fabriker och företag i Kina redan förser den ryska militären med drönare och teknologi med dubbla användningsområden, så är det knappast förvånande om kinesiska fartyg hjälper samma allianspartner att sprida osäkerhet och så split i ett hav omgärdat av Natoländer. 

Tydliga kinesiska motiv 

Desto mer förvånande är analytiker och journalisters oförmåga att grubbla fram Kinas motiv för att klippa kablar i Östersjön. ”Det är svårt att begripa vad Kina skulle ha att vinna på en sådan aktion”, skriver Patrik Andersson vid NKK och menar att det hela skickar ”fel signaler” till Europa. 

I Studio Ett sa Sveriges Radios Kinakommentator Hanna Sahlberg vidare att hon inte kunde förstå ”varför Kina skulle vilja springa ryssarnas ärenden”, och därmed riskera motgångar för kinesiska företag som vill expandera i Europa. 

Bakom svenska skrivbord sitter man alltså fortfarande och hoppas att Kina till varje pris inte vill bli ovän med EU. Snacka om benefit of the doubt. 

Sari Arho Havrén påpekar att argumentet om ekonomiska förluster förutsätter att Xi Jinping och Vladimir Putin fattar beslut på samma grunder som europeiska ledare. Och om det är något vi har lärt oss de senaste åren, så är det att auktoritära diktatorers beslutsfattande skiljer sig avsevärt från merkantilistiska europeiska politikers. 

Säkerhetspolitik i Moskva och Peking

I Moskva och Peking trumfar säkerhetspolitik nu allting annat. Koordineringen i hybridkrigföringen mot väst har fördjupats. När Xi Jinping i fjol besökte Moskva, sa han öppet och gillande till Vladimir Putin att det båda länderna tillsammans driver på förändringar som inte har setts på ett århundrade. Och det var knappast finanspolitik som han syftade på. 

Sari Arho Havrén pekar ut kriget i Ukraina som anledning nog för Kina att understödja rysk hybridkrigföring i Östersjön. Peking vill till varje pris undvika att Putin försvagas av en förlust på slagfältet. Då de nordiska och baltiska länderna står starka i sitt stöd för Ukraina, så finns ett egenvärde i att avskräcka allmänheten genom intrycket att flera sabotage kan följa om detta stöd fortsätter. 

Rätt politiska signaler 

Ryskt intresse är lika med kinesiskt intresse i en tid av proxykrig mot ärkefienden Nato. Andra fördelar innefattar att skapa tvivel inför och skapa konflikter bland folkvalda politiker, samt testa Natos och Östersjöländernas reaktionsförmåga i kriser som denna. 

Dessbättre verkar våra politiker ha uppfattat de bakomliggande mekanismerna. För ett par veckor sedan höll Ulf Kristersson (M) ett möte i Harpsund med en handfull ledare från Östersjöländerna.  

I ett gemensamt uttalande varnade de för att Kinas ökade stöd för Ryssland skadar relationen med Europa, och uppmanade EU att stärka responsen mot hybridkrigföring med särskild hänvisning till sabotage av kritisk infrastruktur. 

Sari Arho Havrén lyfter fram den finska premiärministern Petteri Orpos anmärkning från mötet om att ”vi ser mer och mer Kina bakom Ryssland” som ett tecken på att ledarna vet mer än de säger utåt. 

Koordinering på lägre nivå 

Samtidigt är det möjligt att Kinas regering inte kände till operationen. Xi Jinping och Vladimir Putin sitter ju inte själva och planerar vilket fartyg som ska klippa vilken kabel i Östersjön.  

Men som Sari Arho Havrén framhåller så finns ramverket redan där. Signalerna från toppen är tydliga: Kina ska stödja Ryssland i konflikten mot den gemensamma fienden i väst. Utifrån detta kan sedan ambitiösa aktörer inom den kinesiska militären eller underrättelsetjänsten koordinera och samarbeta med sina ryska motparter. 

I min förra text om Yi Peng 3 för Affärsvärlden, konstaterade jag att nya kabelsabotage är att vänta om de får ske utan följder. I slutet av november meddelade Ulf Kristersson att Sverige framfört en formell begäran till Kina att Yi Peng 3 ska röra sig mot svenska vatten.  

Men vad sker om Kina inte samarbetar? Det är värt att notera hur Estlands utrikesminister i november avslöjade att man ännu inte har fått något svar på en juridisk begäran till Kina för över ett år sedan om hjälp med utredningen kring New New Polar Bear. 

En diplomatisk dragkamp pågår nu bakom kulisserna då Yi Peng 3 fortfarande ligger ankrat i Kattegatt. Situationen är även ett test för medier, forskare och näringsliv. Om Kina erbjuds benefit of the doubt även då landets fartyg gång efter annan tas på bar gärning i Östersjön, så är risken överhängande att kinesisk hybridkrigföring i norra Europa fortsätter i andra former. 

Jojje Olsson, författare och journalist, flyttade till Peking 2007, men bor och verkar sedan 2016 i Taiwan. Detta efter att ha nekats visum i Kina på grund av sin bevakning.

Läs också:

Jojje Olsson: Kinesiska fartyg saboterar infrastruktur i Östersjön utan konsekvenser

Jojje Olsson: Ny nivå av handelskrig att vänta

Jojje Olsson: Volkswagens kinesiska dödskyss