Ericsson ignorerar svenska teknikföretag

Kistas så kallade Wireless Valley håller på att utvecklas till ett imponerande styrkebälte för Sverige, men innebär samtidigt ett dilemma för landets största företag, Ericsson. Grundproblemet för Ericsson – ett problem som för all del också delas av andra storföretag – är att bolaget har svårt att behålla entreprenörstalanger i organisationen. Belöningssystemen är otillräckliga och den interna lönestrukturen är för stel. En anställd som har en god idé kan, särskilt när det som nu är enkelt att få riskkapital, lätt hoppa av och starta på ny kula.

Ciscos motsats

Det här innebär att allt mer av den tekniska utvecklingen världen över sker i nystartade verksamheter, som ofta är avknoppningar från etablerade koncerner. För att storföretagen ska kunna säkra sitt behov av nydanande teknik går därför en ström av företagsaffärer också åt andra hållet, det vill säga de stora köper upp de små. Storföretagen har i olika grad kommit att köpa nystartade utvecklingsbolag med teknik som bedöms som intressant. Amerikanska Cisco har drivit filosofin acquisition & development (förvärv och utveckling vilket ska ställas mot det traditionella forskning och utveckling) till fulländning.

Koncernen är inte mycket annat än en sammanslagning av myriader av uppköpta företag och har som målsättning att köpa 20 olika företag bara i år. Nu senast köptes det blott två år gamla svenska teknikföretaget Qeyton. För cirka 7 miljarder kronor kommer Cisco uppskattningsvis ett år tidigare till marknaden med Qeytons nyckelprodukt (en låda stor som en CD-spelare och som gör att det går att pressa in mer tele- och internettrafik i befintlig fiberoptik).

Svenska Ericsson är i mycket Ciscos motsats. Bolaget har under ett par år flaggat för att göra allt fler uppköp, en så kallad pärlbandsstrategi. Men av det pärlbandet har det inte blivit så mycket. Ericsson har bara köpt åtta företag under två års tid. Det är snart ett år sedan ett förvärv senast var aktuellt.

Ett problem är sannolikt Ericssons stora dominans här hemma, kombinerat med att bolaget alltmer kommit att inrikta sig på mobilt internet. Hur hänger detta ihop? Jo, för att komma över avancerad teknik borde Ericsson sannolikt köpa svenska snilleföretag eftersom Sverige ligger mycket långt fram inom mobilt internet. Ändå har Ericsson hittills valt att, med få undantag, göra sina förvärv utomlands. Ledningen tycker tydligen att gräset är grönare på grannens tomt.

Skälet till att Ericsson verkar ignorera de livskraftiga bolag som finns här hemma är att bolaget känner ett inneboende motstånd mot att köpa upp svenska nystartade bolag, eftersom man då skulle köpa tillbaka många tidigare anställda. Här är fenomenet Wireless Valley mest till besvär. Detta kluster baseras ju i mångt och mycket på anställda som hoppat av antingen från Ericsson eller Telia. Det skulle vara sällsynt demoraliserande för de anställda som hela tiden jobbat inom Ericsson att se sina före detta arbetskamrater komma tillbaka i koncernen som mångmiljonärer.

Det är begripligt att Ericssons personaldirektörer tänker i den här riktningen. Att integrera uppköpta bolag är inte enkelt och interna lönerevolter är inte heller att leka med. Men kanske sticker Ericsson ändå huvudet i sanden. För i och med att Ericsson släpper i väg sina entreprenörer alltför lättvindligt, bäddar ju bolaget för att konkurrenterna snabbare ska komma ikapp Ericssons position som branschetta inom systemutveckling för mobiltelefoni.

I kläm på Ericsson

Just Qeyton kan vara ett specialfall. Fram till 1998 arbetade de flesta av grundarna i den affärsenhet inom Ericsson som kom att hamna mest i kläm då bolaget satsade det mesta av sin utvecklingsenergi på mobiltelefonin. Den dåvarande affärsområdeschefen, Anders Igel, hade ett hårt sparbeting. De nu aktuella experterna inom fiberoptikutveckling tyckte att de hamnade i kläm. De hoppade av och tog med sig sin kompetens. Två år senare är Qeyton ett av de södra Stockholmsförorternas högst värderade företag (efter Ericsson).

“Alldeles säkert skulle Ericsson den gången ha kunnat göra något annorlunda nu när man ser vilket värde som skapats av människor som har stora delar av sitt kunnande hämtat från åren på Ericsson”, säger Jöran Hoff, chef för Business Innovation inom Ericsson. Hoffs enhet har till uppdrag att vaska fram entreprenörer i koncernen.

Ericsson planerar en förändring till sommaren som innebär att uppfinningar och innovationer ska lyftas högre upp i hierarkin. Kanske blir det då vanligare att Ericsson går in med minoritetsposter i intressanta företag.

Utländska köp

Efter de senaste amerikanska företagsköpen är i varje fall den här delen av branschen renskrapad i Sverige. Återstående kompetens i landet finns mest inom Ericsson. Först köptes Järfällaföretaget Altitun av ADC Telecommunications för 872 miljoner dollar och nu senast var det alltså Qeyton som gick för 800 miljoner dollar till Cisco. Båda bolagen har till och från förekommit som uppköpskandidater i skvallerspalterna i den amerikanska branschtidningen Red Herring.