EXPORTUNDRET: Österut!

Det intressanta med det svenska exportundret är inte bara densnabba ökningen av exporten. Det har också skett en förändringav exportens inriktning, främst när det gäller länderområdena,men också i varufördelningen.

Västeuropa har fortfarande en förkrossande dominans. Dit gick ifjol drygt 67 procent av vår export. Men medan ökningen tillVästeuropa på fyra år var omkring 40 procent ökade exporten tillFjärran Östern med 150 procent och exporten till Östeuropa medhela 170 procent. Enbart exporten till Ryssland är femton gångerstörre nu än vad den för fyra år sedan var till hela det gamlaSovjetunionen. Och dessutom var enbart exporten till Ukraina ifjol större än till hela Sovjetexporten 1992.

Därför har det nu skett en förändring i exportandelarna, somsäkert kommer att fortsätta. Västeuropa har sedan början av 1990–talet förlorat 6-7 procentenheter (minskat från grovt räknattre fjärdedelar till två tredjedelar av vår totala marknad), somi stället tagits av de båda nämnda snabbväxande områdena.

SYDOSTASIEN ÖVER EN TIONDELSydostasien, inklusive Japan och Kina, svarade i fjol för 11,3procent av vår totala exportmarknad (7 procent 1992). Densydostasiatiska marknaden är därmed större än Nordamerika (9,3procent) och nästan lika betydelsefull som vårt enskilt störstamottagarland Tyskland (11,7). Exporten till Japan har ökat likakraftigt som till resten av Sydostasien. Dess andel har sedan1992 vuxit från 2 till 3,2 procent.

Östhandeln ökar alltså ännu snabbare, men från en lägre nivå.Detta område tog i fjol emot 4,5 procent av vår export, jämförtmed 2,5 procent för fyra år sedan. Det största enskildamottagarlandet är Polen (1,5 procent).

En följd av den snabba exportökningen till vissa områden harblivit att överskotten i handeln har vuxit kraftigt. Enfjärdedel av fjolårets handelsbalansöverskott på 120 miljarderhänför sig till Sydostasien. Det betyder alltså atthandelsöverskottet gentemot Sydostasien är 30 miljarder, attjämföra med ett överskott på bara 8,5 miljarder i handeln medEU.Exporten är 80 procent större till Polen än importen därifrånoch exporten till Ryssland drygt 60 procent större än importen.

För övrigt har vi 25 miljarder kronor i överskott motNordamerika. Exportökningen till de nya länderna har i högre gradinriktats mot tekniskt avancerade produkter, maskiner och bilar.Den snabbväxande exporten till Kina bestod i fjol till 60procent av teleprodukter. Motsvarande andel till Japan var 30procent. Exporten till Europa har mycket större inslag avbasvarorna skogsprodukter och stål. Exporten till övriga Nordenär mer varierad och gynnar i högre grad mindre och medelstoraföretag. Det mer avancerade innehållet i exporten tillSydostasien och Östeuropa innebär säkert en fördel för Sverige.Därmed stimuleras den lönsamma högtekniksektorn. Sveriges exportkommer annars i högre grad än andra industriländers frånråvarubaserad och kapitalintensiv produktion.

MINDRE SKOGLiksom i länderfördelningen har den kraftiga exportökningen sattsina spår i varufördelningen. Skogsprodukterna har gått ned iandel från 18 procent 1992 till 15 procent 1996. Motsvarandeökning har skett för verkstadsvaror, där enbart elektrovaror,inkl datorer, ökat i andel från 11,3 till 17,2 procent, ochdärmed passerat skogsvarorna. Uppgifterna avser bruttoexporten,vilket innebär att den kan innehålla importerade insatsvaror.Den kraftiga ökningen av exporten till främst Sydostasien tyderpå att svensk industri gynnas av en snabb industriell uppbyggnadoch utveckling i andra länder. Vi har också stora företag somklarar att ta upp konkurrensen med internationella bjässar. Dethar säkert också gynnat svensk industri att de fornastatshandelsländerna har omvandlats till fria marknader.

BARA BÖRJANÖsteuropa har troligen en ännu större potential för Sverige änSydostasien. De östeuropeiska länderna är fortfarande ganskaobetydliga som marknad för Sverige. Bara 0,9 procent av Sverigesexport gick förra året till Ryssland och 0,7 procent till debaltiska länderna. Men man kan räkna med att exporten dit kommeratt fortsätta att växa kraftigt.

Den nya inriktningen av exporten ökar våra chanser attlångsiktigt stärka konkurrenskraften. I dag kanske denna mestbestår i låga lönekostnader. Men ett lands verkligakonkurrenskraft bör man mäta i den materiella levnadsstandarden.Och där ligger vi numera ganska illa till.