Finanschefen tvingas ta större ansvar

Aindrew Fastow i Enron och Scott Sullivan i Worldcom har givit finanschefen ett ansikte. Ett otrevligt och föga representativt sådant. De båda herrarnas inblandning i respektive konkurs visar vilken tung roll finanschefer numera spelar i stora företag. Utvecklingen hänger nära ihop med finansmarknadernas framväxt under 1990-talet. Den speglar också finansverksamhetens ökade komplexitet i företagen.

– Jämför man med för tio år sedan har det skett en glidning i rollen, säger Hans Ola Meyer, finansdirektör på Atlas Copco.

– Förr ägnade man mer tid åt det inre arbetet i koncernen, som att minska kapitalbindningen. Idag prioriteras aktieägarvärde på ett helt annat sätt och det ställer krav på finansfunktionen. Finansmarknaden vill veta mycket mer om hur företagen mäter resultatet.

Därför får också finanschefen, ofta kallad Chief Financial Officer (CFO), spela en allt mer övergripande roll, som berör operationella och inte bara ekonomiska frågor. Finanschefen ska inte bara se till att siffrorna stämmer utan också sköta investerarelationer, driva utvecklingen av ekonomiska styr- och rapporteringssystem, och så vidare.

Det är nästan så att det går att hävda att finanschefen fungerar som en extra vd. När Sandvik genomför sina kapitalmarknadsturnéer, road shows, brukar exempelvis vd Lars Pettersson och finanschefen Peter Larson dela upp mötena mellan sig för att hinna träffa fler investerare.

Krisbolagen

I problemtyngda företag ställs särskilt stora krav på finanscheferna. Sten Fornell på Ericsson och Peter Voser på ABB har en nyckeluppgift när respektive företag ska försöka återvinna marknadens förtroende. Och intresset för Gunilla Bergs tillträde som finanschef på SAS har inte enbart att göra med att hon är kvinna och enda svensk i koncernledningen utan också med det arbete hon förväntas utföra.

Dagens finanschef tenderar att ha en annorlunda profil än som var fallet för fem-tio år sedan. – Jag är mer generalist nu. Det gör jobbet mer spännande, säger Peter Larson på Sandvik.

– Jag ägnar mig mer åt att hitta verktyg och processer som alla i koncernen ska använda sig av snarare än att vara direkt engagerad i löpande operativa frågor, säger Hans Ola Meyer på Atlas Copco.

Den klassiske redovisnings- och detaljorienterade finanschefen är på väg ut, anser amerikanska managementtänkare. De menar att det i stället krävs mer av strategiskt tänkande, kreativitet och intuition.

Om trenden från USA står sig kan svenska finanschefer också förvänta sig påökt. Enligt en sammanställning av den amerikanska finanschefstidningen CFO.com ligger snittersättningen till en finanschef på cirka 40 procent av vd:s. Det skulle i så fall innebära att till exempel SKF:s finanschef Tore Bertilsson skulle ha erhållit drygt fyra miljoner kronor för år 2001. Vi utgår här från vd Sune Carlssons ersättning om 10,5 miljoner. Bertilssons lön är inte känd. I svenska företag anges bara vd:s villkor i årsredovisningen.

Även bolag som går bra måste förstås umgås med finansmarknaden. Hans Ola Meyer på Atlas Copco lägger ner 20-25 procent av sin tid på presentationer, road shows och förberedelsearbete i samband med externa kontakter. Peter Larson har en lägre andel, cirka 10-15 procent, tack vare att investor relationsavdelningen hanterar många frågor direkt. Anders Rydin, finansdirektör på SEB, anger siffran för sin del till 20 procent.

Göran Sjöblom, finansdirektör på vapentillverkaren Saab, poängterar det inre arbetets betydelse:

– Visst har det blivit mer efterfrågan på information utifrån. Men en finanschefs huvudfokus har alltid varit och kommer alltid att vara att kämpa, hetsa och driva fram ekonomiska resultat.