Forskning på sparlåga

Hur står det egentligen till med svensk forskning? Utmärkt, säger forskningsminister Thomas Östros. Sverige lägger ner mer än något annat land på forskning och utveckling (FoU), nästan 4 procent av BNP. Utifrån denna starka position satsas nu ytterligare resurser, framhåller han.

Anslagen till grundforskningen höjs med omkring 1,3 miljarder kronor de närmaste åren. Men läget är alarmerande, säger andra. De statliga anslagen krymper för varje år. Flera länder satsar mer. Våra vetenskapliga publikationer blir inte så lästa och citerade som förr. ”Östros beskrivning av läget överensstämmer inte med verkligheten”, menar Örjan Wrange och Lars Wieslander, professorer i molekylärbiologi, alltså representanter för ett av de två områden regeringen vill prioritera, nämligen biotekniken (det andra är IT). De nya pengar som tillförs riskerar att gå till kringkostnader av olika slag och inte till grundforskning, menar professorerna. De får medhåll av Vetenskapsrådet, det nya organ som ska fördela pengarna till grundforskningen.

Vårbudgeten besvikelse

Även representanter för den mer tillämpade och industrinära forskningen är bekymrade. Anslagen minskar. Och vårbudgeten blev en besvikelse. ”Regeringen minskar anslagen för den industrirelevanta forskningen. Samtidigt är vi på väg in i en lågkonjunktur som påverkar näringslivets egna möjligheter att investera i forskning. Detta är ett hot mot utvecklingen i en tid när FoU-insatserna bör intensifieras”, me-nar Ann-Marie Nilsson, VD för branschföreningen IT-företagen.

Uthålligt stöd

Det nya organ som ska stimulera den industrinära forskningen, verket för innovationssystem (Vinnova), har fått sitt anslag nedskuret i budgeten. Sverige satsar därmed anmärkningsvärt lite på industrinära forskning, jämfört med exempelvis Finland som lägger ner sju gånger så mycket.

Företrädare för Vinnova har pekat på hur verkets föregångare (STU och Nutek) tidigt och uthålligt stödde IT- och telekomforskningen när vare sig industrin eller högskolorna gav området särskilt hög prioritet. ”Detta blev en viktig, kanske avgörande, komponent i den tillväxt inom IT/telekom som vi sett under 1990-talet i Sverige”, skrev verket i ett brev till forskningsministern i februari.

En liknande utveckling har vi sett inom bioteknikområdet. De argumenten bet dock inte på regeringen, som skar ned anslaget till Vinnova med 150 miljoner kronor.

Regeringen, forskare och berörda verk är uppenbarligen inte eniga om hur terrängen ser ut. Alla verkar ha sin egen karta. Då är det besvärligt att föra en vettig diskussion.

För en utomstående betraktare är det svårt att bedöma läget för svensk fou eftersom det inte finns någon färsk och lättolkad statistik. Affärsvärlden gör här ändå ett försök. Senast tillgängliga uppgifter om fou i Sverige och andra länder gäller 1999. Då satsade Sverige 76 miljarder kronor på fou, motsvarande 3,7 procent av BNP. Det är mer än något annat land. Närmast följer Japan, USA och Finland. Relationstalet ska dock tolkas med försiktighet. Man måste se vad det består av.

Först bör framhållas att relationstalet delvis kan varit uppblåst på grund av att Sverige länge haft en svag BNP-utveckling och att sättet att redovisa studiefinansiering av doktorander och lokalkostnader verkar skilja sig från andra länder, enligt en statlig utredning (SOU 1998:128 ”Forskning 2000”).

Två finansieringskällor

Grovt sett finns två finansieringskällor för fou: det som företagen satsar och det som staten står för. Till detta kommer viss finansiering från olika forskningsstiftelser samt EU-medel. Näringslivet finansierar 65 procent av all FoU i landet, staten 29 procent (varav en viss del sker i privat regi, främst försvarsforskningen) och de övriga sex procent. Den statliga andelen ligger under OECD-genomsnittet.

Det som avspeglas i FoU-statistiken är främst vilken industristruktur som finns i landet. I de flesta länder svarar näringslivet för huvuddelen av FoU-satsningarna. I Sverige är andelen större än någon annanstans, med undantag för Japan. Sverige har ovanligt mycket telekom och läkemedel, de två mest forskningsintensiva branscherna. För att företag i dessa branscher ska hävda sig måste de forska minst lika mycket som konkurrenterna.

Sverige har också, för att vara ett så litet land, en stor försvarsindustri, vilket drar upp FoU-andelen. Om vi mäter enbart den civila forskningen och relaterar FoU-insatserna till invånarantalet så satsar Finland mest i världen på FoU. Sverige kommer först på åttonde plats.

Sårbar forskning

Svensk forskning och utveckling är sårbar eftersom så mycket hänger på få stora företag i ett par branscher. Ericsson, Astra Zeneca, Pharmacia, ABB, Volvo och Saab svarar för kanske 70-80 procent av näringslivets fou. Flera av dem har blivit utlandsägda och håller på att dra ned, sälja av eller flytta ut forskningen ur landet. Huvudkontoret har i ett par fall lämnat Sverige, vilket kan förstärka den negativa trenden. I några fall har det fått dramatiska effekter.

Nettoeffekten positiv

Pharmacia har i stort sett avvecklat all sin forskning i Sverige. En del har hamnat i USA, annat har sålts och fått nya ägare i Sverige.

Nettoeffekten kan ha blivit positiv eftersom så mycket ny bioteknikforskning kommit i gång, främst i Uppsala sedan Pharmacia lämnat staden. Men det är negativt att huvudkontoret hamnat i USA. Därmed har motorn, som ska generera framtida forskning, flyttats ur landet, vilket kan slå hårt mot svensk läkemedelsforskning på lång sikt.

Den största FoU-neddragningen hittills är den som Ericsson nyligen presenterade i samband med sitt senaste effektiviseringsprogram. Bantningen på omkring 5 miljarder kronor motsvarar 10-15 procent av Ericssons totala FoU-budget. I fjol satsade koncernen drygt 40 miljarder kronor på FoU, ungefär hälften av det i Sverige, främst Stockholm och Lund. Av de 27.000 personer som är sysselsatta inom FoU i koncernen, finns omkring 13.000 i Sverige.

Ericsson är en jätte inom svensk forskning och utveckling. Av landets totala FoU-satsningar svarar Ericsson för uppskattningsvis en fjärdedel. Det belopp som Ericsson ska spara motsvarar nästan hela Volvos FoU-satsning på ett år. Därför kan de kommande neddragningarna bli kännbara för landet, beroende på hur bantningen går till och hur mycket som drabbar de svenska anläggningarna.

Sämre tider

Nedskärningarna behöver inte bli någon katastrof. De kan i bästa fall innebära att FoU-verksamhet drivs vidare i annan regi inom landet. Så länge Ericsson har kvar sitt huvudkontor i Sverige föreligger inte samma risk, som i fallet Pharmacia, att svensk forskning långsiktigt ska utarmas. Det bör påpekas att Ericsson under senare tid flyttat ut en ökad andel av sin forskning från Sverige, dels för att det varit svårt att få tag på svenska tekniker; dels för att komma närmare kunderna med sin FoU-verksamhet.

I den undre tabellen på sid 25 finns de svenskanknutna företag som satsar mest på fou, i absoluta tal. Vi saknar uppgifter om de icke börsnoterade och utlandsägda bolagen Volvo Personbilar, Saab Automobile och Tetra Laval, som alla hade platsat på listan. Av sammanställningen framgår att det är fler företag som minskat sina FoU-satsningar i fjol, jämfört med 1999, än som ökat. De sämre tiderna sätter tydligen sina spår i FoU-satsningarna. När Affärsvärlden för några år sedan gjorde en genomgång av alla företag med över 50 miljoner kronor i FoU-kostnader var det bara sju företag av 54 som redovisade minussiffror (Afv nr 12/1998). En tredjedel av företagen hade ökat sin satsningar med 20 procent eller mer. Nu ser det annorlunda ut. ABB, Saab och Electrolux drog i fjol ned FoU-kostnaderna med 15-20 procent. Pharmacia, Autoliv, Telia, SCA och SKF ligger också på minus. I år vet vi att även Ericsson kommer att tillhöra bantarna. I fjol ökade Ericsson sina FoU-kostnader med 26 procent.

Scania svarade för den största ökningen förra året, plus 28 procent. Företaget har dragit upp takten i utvecklingsarbetet efter stiltjen som uppstod i samband med den misslyckade Volvoaffären. Främst är det utvecklingen av nya, miljövänligare dieselmotorer som ligger bakom FoU-uppgången.

Försvarsforskningen

Om vi lämnar näringslivets FoU-investeringar och går över till den statligt finansierade forskningen så utmärker sig Sverige på ett iögonenfallande sätt. Sverige har gjort de största neddragningarna inom EU under perioden 1995-99, enligt Eurostat.

De statliga anslagen till FoU har minskat drygt 7 procent per år. Uttryckt som andel av BNP har den statligt finansierade forskningen gått ned från 1,2 till 0,8 procent.

Inget land har dragit ned så kraftigt. Också stora länder som Italien, Tyskland, Storbritannien och Frankrike uppvisar negativa tal. Förklaringen är främst neddragningar i försvarsforskningen. För Sveriges del handlar det om ganska rejäla neddragningar eftersom JAS-planet i huvudsak är färdigutvecklat.

Men det är även annan forskning som drabbats. Det framgår om man exempel-vis läser senaste årsredovisningen från Naturvetenskapliga forskningsrådet (som numera ingår i nya Vetenskapsrådet). Rådet har fått allt mindre medel att fördela ”med allvarliga konsekvenser för den naturvetenskapliga grundforskningen”. Många mycket bra forskningsprojekt har inte kunnat få nya eller förnyade bidrag. De minskande ekonomiska resurserna är mycket oroande, enligt rådet.