Från stålbad till tvärnit – Sveriges värsta kriser i modern tid

Deflationskris under 1920-talet

Under första världskriget gynnades Sverige ekonomiskt av sin neutralitet. Efterfrågan på svenska råvaror och industriprodukter ökade kraftigt, särskilt från krigförande länder, vilket ledde till högkonjunktur och inflation.

När kriget tog slut vände konjunkturen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken för att återgå till guldmyntfoten och försvara kronans värde. Höga räntor och åtstramningar ledde till kraftig deflation: mellan 1920 och 1922 föll konsumentpriserna 29 månader i rad.

Affärsvärlden rapporterade om en industriproduktion i fritt fall, en närmast obefintlig export och en stämning inom näringslivet som blev “allt mera dyster”. Slutsatsen var: “Vårt ekonomiska läge är mera allvarligt än kanske någonsin. Det svåraste är att man för dagen icke kan spåra några tecken till ljusning”.

Mot slutet av 1922 stabiliserades kronans värde, vilket minskade behovet av fortsatt åtstramning. Samtidigt började industrin återhämta sig, delvis tack vare rationaliseringar och effektiviseringar. År 1924 återinfördes guldmyntfoten formellt.

De följande åren präglades av stark industriell tillväxt, teknologiska framsteg och exportframgångar. Företag som Electrolux och Ericsson växte, och perioden har i efterhand beskrivits som en tid av ekonomisk optimism och modernisering.

Svarta torsdagen och 30-talsdepressionen

Börskraschen i USA 1929 markerade starten på en global lågkonjunktur. Depressionen blev långvarig, med fallande industriproduktion och massarbetslöshet. I Sverige förvärrades läget av Ivar Kreugers död 1932 och den efterföljande kollapsen av hans imperium – ett hårt slag mot finansmarknaden.

Direkt efter Kreugers självmord skrev Affärsvärlden att händelsen var “det hårdaste slag som någonsin drabbat Sveriges ekonomiska liv”, jämförbart med ett förlorat krig. Kraschen lamslog Stockholmsbörsen. Kreugerpapperens fall drog med sig hela marknaden och skapade en stämning av “nästan absolut förtvivlan”.

Vändningen kom gradvis från 1934. Även om krisen mattades av, levde dess effekter kvar under hela 30-talet. Det var först genom den ökande kapprustningen inför andra världskriget som ekonomierna på allvar började återhämta sig.

Oljekrisen på 1970-talet

I samband med Oktoberkriget 1973 införde de arabiska oljeproducerande länderna ett embargo och produktionsnedskärningar. Oljepriserna fyrdubblades på kort tid, vilket chockade världsekonomin.

Sverige försökte stimulera ekonomin med en expansiv politik, i väntan på en global återhämtning. Strategin misslyckades. I stället ledde den till överhettning, löneexplosion och ett snabbt försämrat bytesbalansläge. Industriproduktionen minskade i Sverige när den återhämtade sig i andra länder. Det blev en inhemsk lågkonjunktur.

Krisen förvärrades av en andra oljechock 1979. Devalveringar, avindustrialisering och strukturella kriser inom basnäringarna präglade slutet av decenniet. Tillväxten uteblev och obalanserna i ekonomin blev djupare.

90-talskrisen: fastighetskrasch och valutaoro

I början av 90-talet sprack en fastighetsbubbla driven av överbelåning, låga realräntor och ett gynnande skattesystem. Finansbolag och banker kollapsade. Staten tvingades gå in med garantier och stödpaket, och kreditförlusterna uppgick till runt 200 miljarder kronor.

“Erik Penser är utblottad. Han är luspank”, sa Björn Wahlström, dåvarande ordförande för Nordbanken, till Affärsvärlden vid en presskonferens den 26 augusti 1991 efter att banken tagit över Erik Pensers företagsimperium för en krona.

Samtidigt kämpade Riksbanken för att försvara den fasta växelkursen. Under några dramatiska dagar i november 1992 höjdes räntan till 500 % – utan resultat. Kronan fick flyta, vilket ledde till en brant försvagning. Krisen medförde recession, massarbetslöshet och ökande statsskuld, men banade också väg för ett nytt ekonomiskt ramverk med inflationsmål och starkare statsfinanser. Exportindustrin gynnades snabbt av den svaga kronan.

Finanskrisen: Sverige slår i väggen

När Lehman Brothers gick omkull 2008 slog finanskrisen mot hela västvärlden. Sverige, med sitt exportberoende, drabbades hårt. BNP föll 5,3 % under 2009 – ett av de djupaste fallen i OECD.

Arbetslösheten steg snabbt, men tack vare starka statsfinanser återhämtade sig ekonomin relativt snabbt.

Coronakrisen: historisk tvärnit

Pandemin 2020 innebar en unik chock – både på utbuds- och efterfrågesidan. BNP föll med 8,6 % under andra kvartalet, och tjänstesektorn – särskilt i storstäderna – drabbades hårt. Det blev en lågkonjunktur utan motsvarighet i modern tid.

“Det kommer inte att ske någon återhämtning. Det kommer att vara social oro, våld och socio-ekonomiska konsekvenser, dramatisk arbetslöshet. Invånare kommer att lida”, sa Jacob Wallenberg till Financial Times i mars 2020.

Staten och Riksbanken agerade med massiva stödåtgärder. Trots de dystra prognoserna blev återhämtningen snabbare än väntat, särskilt tack vare Sveriges exportindustri och digitaliserade arbetsmarknad. Helårsutfallet blev ett BNP-fall på cirka 3 %.