Lågkonjunkturen som aldrig tar slut: ”Glömt hur skadlig hög inflation är”

Det är 2024 och ett paket körsbärstomater kostar 30 kronor.

2025 kostar samma tomater 45 kronor.

Riktigt så stor är inte prisökningen egentligen, men det är så hushållen upplever den. Och det är just kärnan. För trots att inflationen nu är tillbaka runt målet och räntorna har fallit, har återhämtningen uteblivit.

Varför?

Svaret stavas: hushållens inställning.

Affärsvärlden träffar Konjunkturinstitutets (KI) generaldirektör Albin Kainelainen på hans minimalistiska myndighetskontor på Kungsholmen, för att bättre förstå varför ekonomin inte tar fart.

“Det är en lågkonjunktur, men ingen kris”, säger han för att klargöra var vi står.

Sverige tog sig igenom pandemin utan att ekonomin brakade samman. Inflationen var visserligen rekordhög, men har nu fallit tillbaka. Någon fastighetskrasch blev det inte, industrin tuggar på och börserna är nära rekordnivåer.

“Grundfundamenta i svensk ekonomi ser väldigt bra ut”, konstaterar Kainelainen.

Men ändå står vi kvar i lågkonjunkturen.

Psykologin som vägrar släppa taget

Sedan 1970-talet har Konjunkturinstitutet undersökt stämningsläget i ekonomin. Under 2025 har den varit dyster och hushållen har signalerat en pessimistisk syn på sin ekonomi.

Osäkerhet och en långsam anpassning till den nya högre prisnivån gör att konsumtionen växer långsammare än de reala disponibla inkomsterna, enligt den senaste undersökningen. 

“Hushållen reagerar väldigt kraftigt på inflation, så var det även på 70-talet. Jag tror att vi ekonomer, efter många år av låg inflation, hade glömt hur skadlig hög inflation är. Sådana här prischocker får långa efterverkningar”, säger Kainelainen.

Konsumtionen står för nästan hälften av BNP. Att hushållen håller i slantarna märks i såväl dagligvaruhandeln som i tjänstesektorn och byggbranschen.

Men trots att räntorna sjunker, inflationen faller och inkomsterna stiger – har hushållen inte börjat konsumera. Tidigare självklara ekonomiska modeller tycks inte gälla. Men det finns en förklaring.

“Hushållen ogillar inflation starkt, även när den formellt är under kontroll. De minns att tomaterna brukade kosta 30 kronor. Att de nu kostar 45 sätter sig i känslan. Hushållen tänker inte på inflation som vi ekonomer gör.”

I den senaste undersökningen från myndigheten framkom att hushållen upplever att inflationstakten är 15%, istället för den faktiska 2,5.

När hushållen inte agerar som förr

Det är en psykologisk förskjutning som dröjer sig kvar, vilket gör det svårt att spå framtiden.

2022 prognostiserade KI att lågkonjunkturen skulle vara över 2025. En bra bit in på året kan man konstatera att så inte är fallet.

“Det är det här som är så svårt. Vi skjuter hela tiden återhämtningen framför oss. Vi tänker ‘nästa kvartal kommer det dra igång’, men det har ännu inte inträffat”, säger Kainelainen.

Vad krävs för att det ska lossna?

“Det finns en direkt effekt: hushållen har faktiskt mer pengar nu. Men det verkar inte räcka. Den andra, mer svårfångade effekten handlar om känslan – när man vågar säga: nu är det nog över, nu kan jag köpa ny kyl eller bil.”

Än så länge syns bara tendenser till en ljusning. I juli noterade KI en kraftig förbättring av hushållens stämningsläge. Efter ett antal år av ovanligt högt sparande tros även det minska under 2026, vilket kan betyda att hushållen istället vågar lägga pengarna på konsumtion.

Den senaste prognosen pekar på att ekonomin tar fart 2026, men Albin Kainelainen förhåller sig försiktigt positiv.

“Vi tror inte att hushållen kommer rusa iväg i någon glädjeyra. Men vi hoppas att de så småningom återvänder till normala konsumtionsmönster. Dit är det fortfarande en bit kvar.”

Kan politiken göra mer?

Penningpolitiken har gjort sitt – nästan. Riksbanken har redan halverat räntan sedan toppen och sannolikt blir det fler sänkningar i höst. Men än så länge har hushållen inte svarat märkbart på centralbankens stimulanser.

Kan finanspolitiken spela en roll framåt?

“Absolut, men man måste komma ihåg att regeringen redan har beslutat om stora försvarssatsningar fram till 2030. Det begränsar utrymmet för ofinansierade åtgärder”, säger Kainelainen.

Men han utesluter inget.

“Om konsumtionen inte kommer igång kommer hushållen behöva någon form av ytterligare push från penning- eller finanspolitiken”, säger han och fortsätter:

“Men det är jättesvårt, vad är det hushållen väntar på?”

En annan sorts lågkonjunktur

Att Sverige befinner sig i lågkonjunktur råder det ingen tvekan om. Arbetslösheten är för hög, kapaciteten i företagen underutnyttjad. Men det är en annan sorts lågkonjunktur än den vi är vana vid.

Det är en svacka som inte känns dramatisk, men som biter sig fast. Där hushållen generellt har pengar – men slut på tillförsikt. Där priserna inte längre rusar – men upplevs som outhärdliga.

Och där tomaterna är dyrare än de borde vara.