Konjunktur: Under ytan

Hur mår den svenska ekonomin egentligen? Enligt statistiken ärdet bättre än på länge. Inflationen är låg, sysselsättningen harbörjat öka och hushållen är nöjdare än på länge. Räntorna ärlägre än någonsin och kronan är hyggligt stabil.

Men hur det är egentligen är en helt annan sak. Både inflationoch arbetslöshet påverkas just nu extremt mycket av olikatillfälliga faktorer och olika mått pekar åt helt olika håll.Den öppna arbetslösheten har under det senaste året fallitkraftigt från över åtta procent i början av förra året till 6,3procent i maj i år. Det låter riktigt bra. Många andraeuropeiska länder har ju en arbetslöshet på över tio procent. Omman i stället tittar på OECD:s standardiserade statistik, ärbilden en helt annan. Då hade Sverige i slutet av förra året enarbetslöshet på 9,3 procent, flera procentenheter övergenomsnittet för OECD-länderna och bara en procentenhet lägre ängenomsnittet i EU-länderna. Om man helt enkelt räknar in allasom är sysselsatta i så kallade konjunkturberoendearbetsmarknadsåtgärder i arbetslösheten, i maj i år 184.000personer, så motsvarade den totala arbetslösheten 10,7 procent.

Men att sysselsättningen har börjat öka måste väl ändå vara heltotvetydigt bra? I maj i år hade sysselsättningen ökat med 49.000personer från motsvarande månad förra året. Inte så mycketkanske, men alltid något. Tyvärr är dock inte ens dettaotvetydigt bra. Det som har dragit upp sysselsättningen under desenaste månaderna är nämligen framför allt kommunerna. Industrinhar inte alls ökat antalet sysselsatta.

Samtidigt som den offentliga sysselsättningen ökar innebärframför allt kunskapslyftet att utbudet av arbetskraft minskar.Och trots att den totala arbetslösheten fortfarande är myckethög finns det tecken på att till och med delar av den offentligasektorn redan nu har svårt att hitta arbetskraft. Inom industrinär det som vanligt brist på arbetskraft, särskilt så kalladetekniska tjänstemän. Bristen på yrkesarbetare är fortfarande lågi ett historiskt perspektiv, men den har ökat under det senasteåret. Trots att sysselsättningen inom industrin totalt sett intehar ökat alls under det senaste året.

Med denna situation på arbetsmarknaden finns det en klar riskatt löneglidningen inte alls blir så låg som de nya avtalenförutsätter.

Inflationen är visserligen mycket låg i dagsläget, i april hadepriserna stigit med 0,8 procent sedan motsvarande månad förraåret. Men även inflationen påverkas just nu ovanligt mycket avolika tillfälliga faktorer. Riksbankens olika mått påunderliggande inflation ger en bra illustration till hursplittrad bilden är. Sänkta räntor, fallande oljepriser,fallande importpriser till följd av Asienkrisen, höjda ochsänkta tobaks- och fastighetsskatter hör till det som gör detsvårt att få grepp om det underliggande inflationstrycket.Kanske är det mest tillfälliga effekter som drar ner inflationen?Om man räknar bort räntekostnaderna för egna hem var inflationenenligt riksbanken litet högre än enligt konsumentprisindex (KPI),1,2 procent i april. Om man dessutom räknar bort effekterna avatt oljepriserna har fallit skulle inflationen ha varit 1,4procent. Nästa steg är att riksbanken räknar bort alla effekterav priser på i huvudsak importerade varor. Då får man fram någotsom skulle kunna kallas inhemskt inflationstryck. Det steg merän till 2,1 procent i april i år. Bakom denna inflation döljersig dock ett antal så kallade administrativa prishöjningar avtill exempel bostadshyror, tandläkararvoden och annat. För attäven korrigera för detta har riksbanken beräknat ett mått på såkallade marknadsprissatta varor och tjänster, korrigerade föreffekter av ändrade skatter och subventioner, och enligt dettamått var inflationen 0,9 procent i april.

Den som känner sig en aning förvirrad vid det här laget är nog igott sällskap. Så här svårt är det att få grepp om denunderliggande inflationen. Men man kan i alla fall konstateraatt de olika måtten ligger i intervallet noll till två procent.Så det är svårt att hitta några alarmerande tecken på attinflationen är på väg uppåt redan nu. Mot den bakgrunden och medtanke på den höga arbetslösheten förfaller riksbankensräntesänkning rimlig. Trots inflationsriskerna på litet längresikt.