Krönika: Tillgänglighet stärker börser

Det är mestadels inhemska pengar som legat bakom det senasteårets uppsving i Generalindex. Utlänningarna har visserligenköpt svenska aktier, för netto nio miljarder kronor sedanårsskiftet, men detta är blygsamma flöden jämfört med de somkommit från det svenska fondsparandet. Det är inget märkligt meddetta. Internationella investerare har investerat flera hundramiljarder i svenska aktier under 1990-talet och att många av demnu tar hem sina ansenliga vinster är inget att förbrylla sigöver. Ändå finns anledning att fundera över utlänningarnasreträtt från Stockholmsbörsen. Är den svenska finansmarknadensstruktur så placerarvänlig som den kan vara? Tekniskt sett finnsknappast något att klaga över. I tider av kris, som underbörskraschen 1987 och räntechocken 1994, har aktie- respektiveobligationsmarknaderna fungerat så bra som man kunnat begära.Någon skatteproblematik finns inte heller som stör bilden. Ändåär vi alltså inte så intressanta som vi en gång var. Under 1998är det andra europeiska börser, som exempelvis Milano (plus över50 procent), som haft den starkaste utvecklingen.

BRIST BÖR TAS PÅ ALLVARVisst kan man se detta delvis som ett naturligt skeende, alltsåatt utländska börser kommer i kapp den svenska som redan harflera års lysande värdestegring bakom sig. Detta kan ävenuttryckas genom det enkla konstaterandet att företagen i andraeuropeiska länder först nu börjat följa de svenska bolagen ispåren genom att sälja artfrämmande verksamheter, rationaliseraproduktionen och göra andra satsningar på aktieägarvärde. Ändåhar Stockholmsbörsen brister som bör tas på allvar. En sådan äratt så pass stor del – 25 procent – av det totala börsvärdetinte är tillgängligt för utländska placerare. Det är den andelav aktiestocken som ligger på mer än vanligt fasta händer,antingen genom korsägande eller andra slags kontrollposter,statliga eller privatägda. Visserligen har korsägandet luckratsupp väsentligt på senare år. Den så kallade hajburen i Volvo–Skanskasfären finns inte längre. Men maktsfärer och konstigarösträttsregler existerar förstås fortfarande. Visst går det atthävda att Percy Barneviks kampanj för ökat aktieägarvärde iWallenbergsfären är steg i rätt riktning. Det är ocksåvälgörande att aktiva ägare som Gas Vision i Aga sätter fart påstela ägarstrukturer. Länder som Italien och Frankrike liggerklart efter oss när det gäller att göra aktiemarknadentillgänglig för externa placerare. Detsamma gäller Norge, därstaten envisas med att äga 51 procent i det största noteradebolaget Norsk Hydro, och Tyskland, där ju bankernas ägarsfärerfortfarande är vidsträckta.

Men det är en väckarklocka att konstatera att inte bara Schweizoch Storbritanien har större free float av börsvärdet än Sverige,utan också att Holland och Finland (!) ligger före oss. Det ärknappast en tillfällighet att de aktiemarknader som värderaslägst i Europa just nu (kurs/bokvärde) är Norge och Österrikeoch att Schweiz ligger högst.

LITEN FREE FLOATTillgänglig 1) del av börsvärdet april 1998. Procent.

Storbritannien 90Schweiz 88Holland 80Finland 78Sverige 75Danmark 65Frankrike 62Norge 60Italien 59Tyskland 56Österrike 511) Som inte är föremål för korsägande, statliga eller familjeägdakontrollposter eller legala begränsningar. Källa: SalomonBrothers