Länsförsäkringar sänker avgifterna

Ökad konkurrens har givit en lång rad prissänkningar på fondförsäkringar. Från att ha varit dubbelt så dyrt som att spara direkt i samma fonder, är fondförsäkringar numera normalt bara mellan 25 och 50 procent dyrare än vanligt fondsparande.

Under 1996 och 1997 har Wasa har tagit bort sin premieavgift på 5 procent av insatt kapital, Trygg-Hansa har bland annat tagit bort sina fasta avgifter, Skandialink har tagit bort sin avgift på 10 procent av den reala avkastningen, SPP har sänkt sin årliga försäkringsavgift från 1 till 0,3 procent och Handelsbanken har både slopat sin årliga försäkringsavgift och sänkt sin premieavgift från 5 till 2 procent.

Senast i raden är Länsförsäkringar, som tagit bort sin premieavgift på 1,8 procent och sänkt sin årliga procentuella avgift från 1,0 till 0,65 procent per år, men samtidigt höjt sin fasta avgift från 144 till 180 kronor per år. Avgiften för fler än två fondbyten per år tas bort. Garantin att avgifterna för försäkringen totalt inte blir mer än två procent per år försvinner.

Kunder med ett stort sparande tjänar på Länsförsäkringars förändringar. Men de som har ett sparande under 14.000 kronor förlorar mer på höjningen av den fasta årsavgiften och slopandet av tvåprocentsgarantin än de tjänar på sänkningen av den procentuella årsavgiften.

Länsförsäkringars förändringar är inte särskilt dramatiska. 0,65 procent per år är samma nivå som hos Skandialink. Men eftersom både premieavgift och fast årsavgift är lägre hos Länsförsäkringar blir de nu entydigt billigare än Skandialink, vilket antagligen är ett viktigt argument i kontakten med kunderna.

Trygg och Handelsbanken billigast

Avgiftssänkningarna hos både Trygg-Hansa och Handelsbanken var betydligt större. Dessa båda säljer fortfarande de klart billigaste fondförsäkringarna enligt Affärsvärldens sparindikator.

Affärsvärlden har länge påpekat att fondförsäkringar är dyra produkter. Tidigare har kunderna uppenbarligen inte brytt sig så mycket om att de betalar betydligt mer för sitt fondsparande bara för att de valt att binda pengarna i en pensionsförsäkring fram till efter 55 års ålder. Ett annat sätt att uttrycka detta är att försäkringsbolagen har kunnat behålla en stor del av den skattefördel som pensionssparande ger.Affärsvärldens intryck är att antalet säljare (vanligen kallade »privatrådgivare«) länge spelade större roll för försäljningens storlek än avgifterna. Därför har S-E-Banken och Skandia som har många säljare trots relativt höga avgifter kunnat ta stora marknadsandelar.

Det senaste året har dock avgiftskonkurrensen ökat. Delvis beror det säkert på jämförelser i media, av den typ som Affärsvärlden gör. Men det är dessutom nödvändigt att tillräckligt många reagerar på jämförelserna. Först när tillräckligt många befintliga och potentiella kunder uttrycker missnöje sänker försäkringsbolagen sina avgifter.

Till slut borde fondsparande kosta lika mycket vare sig det sker direkt eller via en fondförsäkring. Kostnaden är rimligen densamma vare sig pengarna i datorsystemen registreras på ett vanligt fondkonto eller på ett fondförsäkringskonto.