Lugn – centralbanken trycker mer pengar

Sverige är ett av de länder som under längst tid experimenterat med negativa styrräntor. Experimentet varade under nästan fem år och avslutades i januari i och med beslutet att höja reporäntan till noll. Även om minusräntorna under perioden hjälpt till att knuffa inflationen mot inflationsmålet – KPIF runt 2 procent – har kommunikationen från Riksbanken på senare tid snarare fokuserat mer på riskerna än de eventuella fördelar man hoppats uppnå med negativa styrräntor. Överdrivet risktagande, problem för pensionssystemet, försämrad intjäning för banksystemet samt högt uppdrivna tillgångsvärden är några områden inom vilka man gett uttryck för oro. I protokollet från Riksbankens senaste penningpolitiska möte framgår tydligt en motvilja från delar av direktionen att gå tillbaka mot negativa räntor, även om inflationen underskrider målet på medellång sikt. I stället pratar man om att hellre, vid behov, stimulera med Riksbankens balansräkning. I klartext; att köpa ännu mer obligationer. Vilken typ av obligationer man i så fall ska köpa – stats­obligationer, säkerställda obligationer, kommun­obligationer, ”gröna” eller ”bruna” obligationer – är en intressant fråga i sig men inget jag tänker gräva djupare i här; den diskussionen är värd en egen krönika. Nej, det som jag grubblar på är hur länge man kan fortsätta med obligationsköpen – och går det alls att avsluta dem?

Riksbanken har under lång tid redan köpt stats­obligationer. Faktum är att man lyft bort cirka 45 procent av den utestående stocken från marknaden. Därav följer diskussionen om vilka eventuellt andra typer av obligationer man ska köpa i framtiden. Och Riksbanken är inte ensam. Efter finans- och eurokrisen började världens större centralbanker köpa obligationer i stor skala. Man har tryckt upp tusentals miljarder nya pengar i sina respektive valutor – centralbankerna äger ju sedelpressarna även om det i dag handlar om digitala pengar och inte sedlar och mynt – och köpt obligationer på marknaden. De som blivit avköpta sina obligationer har många gånger använt pengarna till att investera i andra tillgångsslag som aktier, företagsobligationer eller fastigheter. Centralbankernas nytryckta pengar letar sig därför ut i det globala finansiella systemet. Självfallet har också därför tillgångsvärdena ökat i princip oavbrutet under lång tid. Börser gör nya all-time-highs, kreditspreadar krymper och fastighetspriser drar iväg.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här

Annons från Trapets