Lundbergs makalösa facit

Norrköpingssonen och finansmannen Fredrik Lundberg är inte känd för spektakulära framträdanden. Tvärtom har Lundberg gjort ett nummer av att vara tillbakadragen och han ger sällan intervjuer. När Fredrik Lundberg någon enstaka gång gör ett undantag blir det i allmänhet kortfattade kommentarer i samband med stämmor och resultatrapporter. Kanske har den låga profilen bidragit till att hans talanger som aktieplacerare inte brukar dissekeras. Men Affärsvärldens genomgång visar att finansmannen inte har något att skämmas för. Tvärtom. Siffrorna över avkastningen de senaste tio åren är imponerande, ja rentav sensationella.

Under åren 1998-2008 avkastade börsbolaget Lundbergs marknadsnoterade aktieportfölj i genomsnitt 11 procent om året, inklusive utdelningar. Under samma period gav börsen som helhet bara runt 4 procent per år, om utdelningar räknas in. Mätt över hela perioden innebär det av avkastningen på Lundbergs portfölj har varit närmare fyra gånger bättre än börsen, 184 procent jämfört med runt 50 procent.

Portföljbolagen är endast nio, varav fyra har hängt med sedan 1998. Två av dessa äldre innehav, Holmen och Hufvudstaden, utgör över hälften av portföljen. Och det sistnämnda bolaget är egentligen den enda aktien i portföljen som har slagit index med marginal. I stället har Lundberg ökat värdet på portföljen med hjälp av stora utdelningar genom åren. Inte minst från just Holmen och Hufvudstaden.

Den “tråkmånsanklagade” Fredrik Lundberg framstår plötsligt som ett investeringsgeni, en äkta värdeplacerare – eller Sveriges svar på Warren Buffett, om man så vill. Såväl Lundberg som dennes amerikanska motsvarighet hyllar det långsiktiga och betonar hela tiden vikten av att man ska förstå sina investeringar. Enkelheten i analysen och placeringsfilosofin är slående. Det handlar om att köpa företag med låg belåning och egna produkter som är stora på sina marknader. Kanske är det också därför som Fredrik Lundberg har lyckats hålla sig borta från dåliga investeringar inom bioteknik och it-bolag. En skillnad mellan investerarna är dock att Fredrik Lundberg knappt lägger någon tid på att kommunicera och marknadsföra sig själv. När Affärsvärlden ringer Lundbergs visar det sig att inte ens bolagets kapitalförvaltare har någon vetskap om hur bra aktieportföljen har utvecklats under åren. “Vi jobbar inte så”, blir svaret.

Och placerarstrategin har kommit aktieägarna i börsbolaget Lundbergs till del. Aktien har slagit index med hästlängder de senaste 10 åren. En investering i Lundbergs har vuxit med hela 175 procent, att jämföra med börsens index OMXS30, som knappt gett någon avkastning alls under samma period. Inkluderas utdelningar blir utfallet ännu bättre, plus knappt 50 procent för börsen medan Lundbergs ökat med 270 procent, givet att utdelningen har återinvesterats. Också en jämförelse med konkurrenterna Investor och Industrivärlden får Lundbergs att framstå som den överlägsna stjärnan. Lägg därtill att den granskade perioden enbart sträcker sig från 1999 och framåt. Skulle jämförelsen göras från mitten av 1990-talet skulle resultatet förmodligen bli ännu bättre.

Lundbergs har inga utdelningsmål eller andra finansiella mål. Det finns bara två förhållningsorder: Skuldsättningen får inte överstiga 50 procents belåning av fastighetsbeståndet, och aktieportföljen ska vara obelånad.

Slutsatsen är uppenbar. Fredrik Lundbergs investeringar följer skolboken och handlar om klassisk riskspridning i företag där produkterna och affärsfilosofin är enkla och går att förstå. Att ta rygg på Fredrik Lundberg är varken roligt eller speciellt spännande, men strategin fungerar. För privata investerare som vill bli miljonärer genom att anamma filosofin är det egentligen bara en fråga om tid och tålamod.

nullnullnullnull