Maskineriet rullar i gång igen

Snålblåst viner kring detaljhandeln på Zeil-gatan i Frankfurt. Gågatan är Tysklands “omsättningsstarkaste” affärsläge, som tysken säger, och ligger fem minuter från finanskvarteren.

Det är här det avgörs om tyska konsumenter ska drabbas av depression över momshöjningen i januari till 19 från 16 procent. Pessimister har spått att tyskarna abrupt ska sluta handla och störta tillbaka landet i ekonomisk kräftgång.

En blåsig dag i förra veckan var det eländigt glest mellan kunderna på Zeil. Ännu glesare blev det av att julmarknadens Bratwurst und Glühwein-stugor var bortforslade. Skyltfönstren skrek ut “Sale” och “Reduziert bis zu 50%”.

Butikerna har haft stora kampanjer för att övertyga kunder om att priserna är oförändrade eller till och med lägre. Varuhus som Kaufhof och Karstadt tar radikala grepp för att bli kundvänliga. Nu ska de hålla öppet när potentiella kunder faktiskt är lediga. Från årsskiftet förlängde de öppettiden till klockan 22 torsdag till lördag.

Så sent som i november fanns en stor oro för Sturm und Drang. Nu har de flesta ekonomer svängt till optimism. Effekten blir inte så stor. En kortvarig nedgång är grundscenariot innan Tyskland från sommaren ångar vidare i hög takt.

Givetvis har större inköp av kapitalvaror och tjänster lagts före årsskiftet. I november var bilförsäljningen den högsta på sju år. Klädförsäljningen steg kraftigt under de två sista veckorna 2006 och sjönk i början av 2007. Allt annat vore konstigt.

Men nerverna håller. Restauranger berättar om bättre beläggning än i januari i fjol. Sedan november har vanligt folk också blivit betydligt mer hoppfulla om ekonomin och arbetslösheten.

Psykologin är viktig. Just i november gick arbetslösheten under magiska 4 miljoner. Den är fortfarande på astronomiska 9,8 procent (8,0 procent EU-harmoniserat), men trenden är nedåt. Folk är inte längre oroliga för att förlora jobbet. 600 000 arbetslösa fick jobb i fjol. Det är en imponerande armé att skicka till några köpcentra.

Hushållen har länge varit Tysklands akilleshäl. Privatkonsumtionen utgör 59 procent av BNP. Bristande framtidstro har varit avgörande för en blygsam konsumtion. Sedan har också löneökningarna varit måttliga. Det har i och för sig var nyckel till att reparera industrins svaga konkurrenskraft sedan EMU:s start 1999. Arbetskraftskostnaderna har sjunkit 1 procent i snitt årligen sedan 2000. Nu väntas högre löneökningar i årets industriavtal.

I fjol vaknade privatkonsumtionen, +0,6 procent efter att ha flämtat kring nollstrecket i flera år. Totalt steg BNP med hedervärda 2,5 procent, upp från svaga 0,9 procent 2005. Den superstarka exporten (+12,4 procent) är den primära drivkraften. Handelsöverskottet i november på 18,5 miljarder euro var det högsta sedan återföreningen 1990 och väntas ligga på hög nivå de närmaste åren.

Tysk industri har omstrukturerat och höjt produktiviteten. På många håll har arbetsveckan ökat till 40 från 35 timmar. Ställningen i världen är stark och Tyskland vinner på kraftig global tillväxt och EU:s östutvidgning.

Föga överraskande är företagens optimism rekordhög. Lönsamheten är god. Företagens investeringar (+5,3 procent i fjol) ger också hygglig skjuts åt BNP. Forskningsinstitutet DIW spår nu en tillväxt på 1,7 procent i år och 2,5 procent nästa år.

En slutsats för svenska företag är att tyskarna bjuder fortsatt tuff konkurrens. Men Tyskland är vår största exportmarknad och nedgången 2007 för konsumtionsvaror blir alltså inte bli s�� farlig.

Gott humör hos hushållen/väljarna är också viktigt för att tyska regeringen ska kunna fortsätta med ekonomiska reformer. (Alla kan vi göra en insats för världsekonomin genom att ge var tysk vi möter ett försåtligt pep-talk.)

Förbundskansler Angela Merkel har varit en succé utomlands, men har det tufft hemma. Hon har svag karisma och folk har inte sett så mycket resultat än. Dessutom försvagas koalitionsregeringen när kristdemokrater och socialdemokrater träter inbördes. De stockkonservativa grå gubbarna i CDU/CSU, nästan alla västtyska katoliker, ägnar sig mest åt att sabotera för henne, en protestantisk östtysk outsider.

I den sega terrängen har Merkel valt “de små stegens” reformpolitik. Arbetsmarknadsreformer, sänkt bolagsskatt (till 30 från 39 procent), föräldraledighet och andra reformer är på väg att förbättra den potentiella tillväxten.

Här och var klagar förståsigpåare över reformtrötthet och vill ha paus. Just som Tyskland får näsan över vattenytan vill de sluta simma. (Varför inte slopa momshöjningen, sa en del, nu när det tyska budgetunderskottet, på konjunkturtoppen och efter fyra år vid skampålen, klarar EMU:s krav på högst 3 procent?)

Det bästa läget för nya reformer är nu. Senare tilltar spänningarna i koalitionen inför viktiga delstatsval 2008. Närmare valet till förbundsdagen 2009 fattas inga svåra beslut.

I butikerna på Zeil fanns förtröstan. Enligt expediten i en av H&M:s butiker var det mer blåsten än snålheten som höll kunderna borta.

– Januari är alltid en svag månad. Inte är det så farligt. Folk trodde det skulle bli enorma prishöjningar, men det blev det inte. Nu märker de att vi har samma priser som i fjol.

Bengt Ljung

redaktion@affarsvarlden.se