Miljöpartiets stolleprov

Miljöpartiets kongress i Luleå antog i lördags ett förslag till partiprogram där man förklarade att »inkomster som grundar sig på ägandet av pengar, aktier, obligationer osv. inte bör förekomma i vårt framtida gröna samhälle«. Efter ingripande från partistyrelsen gjordes senare på kvällen en ny omröstning, då motionen avslogs.

Både det sakliga innehållet i förslaget och sättet att utöva föreningsdemokrati förvånar säkert de flesta. Den officiella förklaringen är att man »hade missat att votering hade begärts, vilket medförde att motionen av misstag bifölls«. Men en radikal förändring av ett riksdagspartis program sker knappast av »misstag«.

Miljöpartiets förslag i olika frågor skulle säkert förundra också många av de egna väljarna. Politiken handlar långtifrån bara om miljöfrågor, utan spänner över de flesta samhällsområden. En framträdande punkt är att folk bör arbeta mindre:

»Vi anser att människors liv är för värdefullt för att domineras av lönearbete«, heter det i partiprogrammet.

Partiet vill införa 30-timmars arbetsvecka. Man vill ha grundtrygghet i socialförsäkringarna, lika ersättning för alla som långsiktigt är borta från arbetet, och i framtiden »möjligen« medborgarlön. De flesta ekonomer ser annars som det stora samhällsproblemet att svenska folket arbetar för litet, till följd av bland annat marginaleffekter och så kallade fattigdomsfällor, så att det blir allt svårare att försörja de i framtiden växande grupperna av pensionärer.

I praktiken skulle nog miljöpartiets politik, om den genomfördes fullt ut, dramatiskt sänka den materiella levnadsstandarden. Effekterna på miljön blir väl därmed också tämligen ovissa, att döma av jämförelser mellan länder med olika levnadsnivå.

Egentligen är det kanske inte någon som bryr sig om miljöpartiets program, kanske inte ens de egna väljarna. Som en av talarna på kongressen påpekade visar undersökningar att 90 procent av miljöpartiets väljare röstar på partiet för att de vill värna om miljön. De konstiga samhällspolitiska förslagen får de på köpet.

Och någon möjlighet att de blir genomförda, eller ens kommer upp till någon avgörande votering i riksdagen, finns knappast.

Starkt varumärke

Trots att diskussionen på partikongressen mest gällde annat än miljön, är det just denna fråga som hållit partiet över fyra-procentsspärren till riksdagen. Miljöpartiet har sin största tillgång i namnet. Varumärket har visat sig tåla många konstigheter i partiets förslag och program.

Partiet lever ändå farligt. Antalet aktiva medlemmar är bara omkring 5.000, men det krävs 210.000 röster för att partiet ska få stanna kvar i riksdagen. Och just miljöpartiets väljare är särskilt ombytliga. Kärnväljarna är få. En av talarna på kongressen trodde att de flesta svenska väljare någon gång måste ha röstat på miljöpartiet, så många som var nya i varje val.

Om miljöpartiet hamnar under riksdagsspärren skulle det kunna leda till att de borgerliga får majoritet i nästa val. Chansen, eller risken, att partiet åker ur måste bedömas som stor, åtminstone utan den politiskt begåvade Birger Schlaug i en ledande roll.