Misstro på ny grund

Sverige har fortfarande ett skakigt förtroende på deninternationella finansmarknaden. Statsminister Göran Perssonförsöker lägga skulden på de borgerliga politikernas föreslagnaskattesänkningar. Men det faller på att de borgerliga har sålångt till egen majoritet i opinionsmätningarna.

Marknaden tror knappast att det blir regeringsskifte. Avalternativen socialdemokratisk minoritetsregering med stöd avvänsterpartiet och borgerlig majoritetsregering är nog förövrigt finansmarknadens val ganska givet. Den säger knappast nejtill skattesänkningar, särskilt inte när det handlar om att tabort skatten på utdelningar och på förmögenheter. Sänkningar avinkomstskatten är dessutom någonting som skulle kunna dämpalönekraven.

INFLATION, INTE BUDGETUNDERSKOTTDet som marknaden är rädd för är i grunden att inflationen såsmåningom ska ta fart igen. Sverige har just nu lägre inflationän nästan alla andra länder, men placerarna är inte intresseradeav historien utan av framtiden. För att placera i Sverige villde ha låg framtida inflation som ger en stabil krona. Vore desäkra på detta behövdes ingen riskpremie.

I Sverige verkar alla belåtna över att löneökningarna blev sålåga (utom kanske löntagarna själva). Men enligt OECD:s prognosär de väntade ökningarna i år och nästa år högre i Sverige än ide flesta konkurrentländer. Och detta trots att Sverige haft enmycket sämre utveckling på arbetsmarknaden under de senasteåren.Sverige har under 1990-talet haft en svagare utveckling avsysselsättningen än alla andra industriländer. Arbetslösheten ärvisserligen något lägre än i EU-länderna, men därtill kommer attarbetskraften har minskat så kraftigt i Sverige. Utöver en totalarbetslöshet på omkring elva procent, eller omkring en halvmiljon människor, har 450.000 lämnat arbetskraften. En hel delhar börjat studera, men många har gett upp, i en del fallförtidspensionerats, och räknas inte längre som arbetslösa. Enperiod av kris i ekonomin, hård budgetåtstramning och tillsganska nyligen höga räntor samt en katastrofal utveckling påarbetsmarknaden räckte alltså bara nästan för att dra ned desvenska löneökningarna till omvärldens nivå. Skillnaden ärkanske att inflationsbekämpningen i övriga industriländerinleddes i början av 1980-talet men i Sverige på 1990-talet.Osäkerhet om lönebildningen är nog den viktigaste anledningentill att finansmarknaden har kvar sin misstro. Många undrarsäkert redan i dag hur det kommer att gå i löneförhandlingarnanästa gång. Till dess har ju socialdemokraterna lovat att minskaden öppna arbetslösheten till högst fyra procent.

FLASKHALSARDet är en nivå som OECD och flera svenska ekonomer bedömer sominte förenlig med fortsatt låg inflation. Redan i dag ökarantalet obesatta lediga platser, trots det stora antaletarbetslösa. Om arbetslösheten minskar ytterligare finns risk förinflationsdrivande flaskhalsar. Kanske socialdemokraternadessutom känner sig tvingade att sätta in stimulansåtgärder föratt nå fyra procent år 2000, vilket kan sätta fart pålönehöjningarna i den stora avtalsomgång som kommer 2001. Deflesta ekonomer bedömer det som nödvändigt med åtgärder somminskar trycket mot större lönehöjningar under de kommande åren.Men socialdemokraterna avvisar inför valet alla tankar påförändringar av det slag som bl.a. OECD rekommenderar. En delekonomer ser som den enskilt viktigaste åtgärden för att dämpalönekraven en begränsning av tiden för a-kasseersättning,eftersom långvarig eller evig ersättning antas minskasökbenägenheten.

Men diskussionen om en bortre parentes i a-kassan är heltorealistisk, sade Göran Persson i en intervju i Dagens Industrii måndags. När det gäller förändringar av arbetsrätten brukarsocialdemokraterna uttrycka sig mer försiktigt, men här är LO–ledningens motstånd mycket starkt.

Göran Persson hänvisar i stället regelbundet till attsocialdemokraterna kommer att värna om överskott i statensbudget och amortera ned statsskulden. Statsskulden är det endastora strukturproblem som finns i Sverige i dag, säger han i DI–intervjun. Men detta imponerar nog inte längre påfinansmarknaden.

PERSSON BLANDAR KORTENSlutsatsen blir kanske snarare att Persson försöker blanda bortkorten. Sverige är ett av mycket få EU-länder som har överskotti den offentliga budgeten. Den svenska nettoskulden är en av delägsta i världen, bara en tredjedel av genomsnittet inom EU. Detfinns inget teoretiskt stöd för att avbetalning av statsskuldenskulle minska inflationsrisken eller ha några andra positivaeffekter. Lindbeck-kommissionen nöjde sig till exempel med attha stabilisering av statsskulden som mål, men föreslog i ställeten mängd strukturella reformer i 113 punkter.

Snarare håller kanske tvärtom budgetöverskotten på att bli ettproblem. Växande överskott kan skapa krav på ökade statsutgifter,vilket också OECD varnar för. Om Sverige får ovanligt högtillväxt under en följd av år framöver, vilket är nödvändigt föratt sysselsättningen ska öka, kommer också de offentligaöverskotten att växa kraftigt eftersom omkring 75 procent avtillväxten går direkt in i budgeten.

Göran Perssons egen retorik om egna pengar kan därför tvingafram utgiftsökningar i ett läge när det är minst lämpligt.

BILDTEXT: Kronan och Göran Persson surfar i svallvågorna av deninternationella finansturbulensen.