Regeringens kris drabbar Sverige

Regeringen har ju retat upp sina egna traditionellaväljargrupper genom att föra, som det brukar heta, en borgerligpolitik. Detta borde, kan man tycka, leda till sympatier fråndem som brukar företräda just en borgerlig syn.

I stället kommer rasande angrepp också från företrädare för denprivata näringslivet, senast i ett öppet brev från ett urval avsvenska företagsledare, publicerat i söndagens Dagens Nyheter.Att en del kända namn från energitunga företag saknas bland de102 underskrifterna är antagligen en tillfällighet. Urvalet ärrepresentativt för vad man tycker inom näringslivets ledningar.Regeringen har alltså med sitt kompromissande, och sneglande motolika opinioner, lyckats väcka starkt motstånd från både högeroch vänster. Statsminister Göran Persson väljer att låtaenergiministern bemöta företagsledarnas kritik. Det tyder på atthan är skakad.

Rent valtaktiskt har företagsledarnas inlägg ingen betydelse.Snarare är det kanske en fördel för socialdemokraterna medkritik från det hållet när väljaropinionen sviktar. För trotskärnkraftsbeslutet och moderaternas framgångar är det flykten åtvänster som ses som det största hotet.

Men kritiken från näringslivet har betydelse på annat sätt. Dentyder på en håglöshet inom näringslivet som kan sprida sig ochfå betydelse för tillväxten. Och det som hägrar försocialdemokraterna är att opinionen skall svänga om tillväxtentar fart och arbetslösheten börjar minska.

Kritiken är väl inte särskilt konstruktivt formulerad, vilkettyder på att det inte är fråga om en välorganiserad kampanj. Detär knappast möjligt för regeringen att tillgodose kraven. Attden nu plötsligt skall backa från kärnkraftsuppgörelsen, som ärden omedelbara anledningen till kritiken, har väl inte ensbrevskrivarna räknat med.

Brevet verkar därför mera vara ett symptom på att vi nu har ettdåligt klimat i samhället som hotar att i värsta fall förlängakrisen. Regeringen har farit vilse med politiken och tänker mestpå hur den skall överleva nästa val. Den vågar inte komma medförslag som ytterligare skulle kunna reta upp väljarna. Tvärtomlovar den nu ytterligare pengar till kommunerna.

Logiken är inte imponerande. Först kraftig åtstramning så attkommunerna tvingas göra sig av med folk, sedan löften om nyapengar. Eller som ett statsråd nyligen uttryckte sig: -Vi harinte övergett den keynesianska stimulanspolitiken, men vi måsteförst ha sunda statsfinanser.

Bristen på linje i politiken och ständiga lappkast motverkar dentillförsikt som är nödvändig för att Sverige skall få fart påekonomin så att arbetslösheten kan minska. Det har blivit förmycket av negativ åtstramning och för litet av strukturellaåtgärder som kunde ha skapat optimism bland konsumenter ochföretagare. Regeringen fullföljde inte sina intentioner ivalmanifestet att tillväxt och minskad arbetslöshet skulle geett kraftigt bidrag till förbättring av statens budget. Detnästan enda positiva som hänt från tillväxtsynpunkt är denkraftiga deprecieringen som förbättrade konkurrensläget ochsatte fart på industrin. Potentialen här är knappast uttömd, menför en varaktig förbättring av svensk ekonomi krävs optimism ochuppsving också i de rent inhemska näringarna.