Skatternas verkliga betydelse

Skatterna är den kanske viktigaste frågan i årets val. Deborgerliga motiverar förslagen om skattesänkningar nästanuteslutande med att de skulle öka sysselsättningen.Socialdemokraterna hävdar att det inte är bevisat attskattesänkningar ger flera jobb.

Varken ekonomisk teori om beskattningen eller systematiskaundersökningar ger särskilt god ledning. Ekonomiska utsagor omskatternas effekter verkar liksom ordspråk uppträda parvis, såatt det går att få stöd för de mest skilda åsikter. En klassiskmotsättning är att skattesänkningar (eller höjningar) gerantingen en substitutionseffekt eller en inkomsteffekt. Med denförra menas att ökade förtjänster lockar till mer arbete, attalltså valet mellan arbete och fritid ändras till arbetets favör.Med inkomsteffekten menas att skattesänkningen medför eninkomstökning som gör att man inte behöver arbeta lika mycketsom tidigare för att tjäna så att man blir nöjd. För det senaretalar kanske att arbetstiden under efterkrigstiden förkortats ialla industriländer i takt med stigande real-inkomster. Ju merman tjänar desto mindre behöver man arbeta, alltså.

Nyttig marginalskatt?

Ett annat exempel på motsättning är att de flesta ekonomertidigare ansåg att höga marginalskatter höjde lönekraven,eftersom de anställda såg till resultatet efter skatt. I dagtycker sig många se ett stöd för att marginalskatterna i ställetleder till större återhållsamhet i löneförhandlingarna. Skäletskulle vara att utbytet av en extra lönehöjning blir så litetsamtidigt som risken för arbetslöshet har ökat.

Motståndarna till skattesänkning brukar peka på att deskandinaviska länderna under lång tid har haft både de högs-taskatterna och flest sysselsatta. Det tyder ju inte på attskatterna motverkar arbete. Samtidigt är det många faktorer somstyr. Att kvinnor arbetar mycket i Nordeuropa men litet iSydeuropa beror knappast på skatterna.

Å andra sidan är den genomsnittliga arbetstiden per personkortast i Sverige, Norge och Nederländerna, som har högtskattetryck, medan man i USA, Japan och Schweiz, där skatternaär hälften så höga, arbetar längst av alla. Engenomsnittsamerikan arbetar 25 procent mer än en svensk, vilketförklarar merparten av amerikanens högre levnadsstandard. Ävenom det är svårt att bevisa enskildheter finns det en bredsamstämmighet bland ekonomer om att ett högt skattetryck minskarden ekonomiska effektiviteten. Det viktiga med bådeskattesänkningar och andra åtgärder är därför inte att de direktskapar nya jobb.

Poängen är i stället att det behövs åtgärder som gör attarbetsmarknaden fungerar bättre, att folk söker sig till områdendär sysselsättningen ökar, att de är beredda att flytta, göra enextra insats, skaffa sig rätt utbildning, söka aktivt och såvidare. Skattekilarnas negativa effekt är att de får folk att avprivatekonomiska skäl agera på ett sätt som ärsamhällsekonomiskt skadligt.

LÄTT ATT ÖKA SYSSELSÄTTNINGENEn del organisationer påstår att höga skatter på arbete minskarefterfrågan på samma sätt som höga alkoholskatter är avsedda attgöra. Men detta är ett helt felaktigt påstående. Det är inteheller riktigt att lönesänkningar eller kostnadssänkningaralltid medför högre sysselsättning. Motbilden av företagenskostnader är löntagarens köpkraft, som behövs för att skapaefterfrågan. Skatten används på motsvarande sätt till offentligautgifter.

Om skatterna däremot kunde sänkas utan motsvarandeutgiftsneddragningar skulle självklart efterfrågan öka, ochdärmed sysselsättningen. I dag har Sverige växande överskott iden offentliga budgeten och något egenvärde i detta finns inte.Hindret mot en mer expansiv politik, som skulle medföra snabbareökning av sysselsättningen, är i stället risken för inflation.Teoretiskt sett är det ingen konst att öka sysselsättningengenom att minska budgetöverskottet eller sänka räntorna. Konstenär göra det med bevarad låg inflation.

Den främsta effekten av skattesänkningar är att de kan fåarbetsmarknaden att fungera bättre och göra det möjligt att ökasysselsättningen utan inflationsdrivande flaskhalsar. Ett extrabidrag kan bli att skattesänkningar gör det möjligt att uppnåreallönehöjningar vid mycket låga avtal, vilket var omöjligtunder stora delar av 1970- och 1980-talen.

Att ett så högt skattetryck som det svenska, där nästan tvåtredjedelar av arbetsgivarens kostnader går till skatt ochavgifter, skulle ha saknat betydelse för lönebildningen och förSveriges svaga tillväxt vore verkligen anmärkningsvärt. Bevisadet, den som kan.

BILDTEXT: Den totala skatten för en medelinkomsttagare i Sverigeär 60-65 procent och skatten på en inkomstökning över 70 procent.Källa:Erik Norrman.