Staterna och kapitalet

Hedgefonden LTCM:s hotande kollaps är på näthinnan hos destatsmän och bankmagnater som den här veckan samlas i Washingtonför Världsbankens och Internationella Valutafondens (IMF)årsmöte. Än viktigare diskussionsämnen är valutakriserna i Asien,Ryssland och Latinamerika. Klart är att den globalakapitalmarknaden inte fungerar lika bra som man hade trott.

HASTIGA KAPITALOMFLYTTNINGARKriserna har sin orsak i hastiga och oväntade omflyttningar avkapital i väldig skala. Det riskvilliga kapitalet, som sökte sigi floder till Asien, Östeuropa och Latinamerika under mitten av1990-talet, har försvunnit blixtrande snabbt.

Visst har det varit bra för företag och låntagare i dessa delarav världen att de har kunnat locka till sig pengar frånomvärlden. Men när inflödena blivit alltför stora har medlenofta investerats i golfbanor som ingen spelar på eller i andraobjekt som ger dålig avkastning. Och nu har likviditeten nästanhelt försvunnit från de så kallade tillväxtmarknaderna, trotsatt de har devalverat och borde ha hyggliga förutsättningar förtillväxt.

Antagligen måste det gå till på det här sättet när deinternationella flödena är av sådan storlek som de blivit påsenare år. Det här är fondsamhällets mer otrevliga sida. Denhårda konkurrensen mellan förvaltarna gör att mycket få vågar tarisken att vara särskilt annorlunda (ingen förvaltare fårsparken för att han agerar ungefär som konkurrenterna; ensoloartist kan däremot råka riktigt illa ut om portföljen gårdåligt).

FÖLJA-JOHNFölja-John-beteendet gör att alla förvaltare vill in ungefärsamtidigt i samma marknader. Det driver upp tillgångsprisernatills bubblan spricker. Då vill alla ut på en gång, vilket görmarknaden ifråga översåld.

Men fondrevolutionen har också medfört att det riktigtriskvilliga kapitalet har ökat i omfattning i industriländerna.Det här har flera orsaker. En är att den privata sektornsnettotillgångar ökat som en följd av ökad offentligskuldsättning. En annan orsak är att väldiga belopp flyttatsfrån banksparande till fonder.

VALUTAREGLERINGARAlla de hedgefonder som finns runtom i världen beräknas förvaltacirka 200-300 miljarder dollar. Till detta kommer denhögriskverksamhet som bedrivs av investmentbankernas egnatradingavdelningar.

Vad kan då göras för att skapa större stabilitet? Återinfördavalutaregleringar lockar en del nationer, inte minst för attKina och Indien verkar ha klarat valutastormarna bättre än deavreglerade grannländerna. Men de flesta politiker inser attsådana regleringar hotar handelsutbytet och det framtidavälståndet.

Ett reformförslag är att ge IMF och Världsbanken större resurserför att bekämpa finansiella kriser. Regeringarna i den såkallade G7-gruppen, världens sju viktigaste industriländer, harbörjar tänka i de banorna.

I övrigt är det tunt med konkreta förslag. Många västligapolitiker vill klämma åt hedgefonderna. Men det lär bli svårteftersom fonderna för det mesta är baserade på öar i Västindienoch andra skatteparadis.

Däremot går det kanske att se till att de banker och placerare iUSA och Europa som förser hedgefonderna med kapital tar reda påmer om hur fondernas strategi och inriktning. Idag sker intedetta.

MYSTIK FÖRKLARAR POPULARITETHur många av de som skjutit till kapital till de svenskahedgefonderna (Zenit, Nektar, Strategi, med flera) begriper tillexempel fullt ut vad fonderna håller på med? Placerarna nöjersig med vaga upplysningar. Själva mystiken med hedgefonderna ärkanske också en förklaring till deras popularitet. Ökadeinformationskrav lär det alltså bli i de flesta länder. Men detlär ta tid att införa dem och de lär knappast bli så stränga atthögriskförvaltarnas handlingsfrihet beskärs i nämnvärd grad.

BILDTEXT: Kriserna har sin orsak i hastiga och oväntadeomflyttningar av kapital i väldig skala.