Strategier för slagig börs

Sorry, men det finns inga gratis luncher. Att hålla koll på och varsamt vårda sin aktieportfölj är det bästa sättet att hålla avkastningen på rätt sida om nollstrecket. Därför kan det vara klokt att lägga några timmar på att se över portföljen före semestern.

Men först lite historik.

Det är en myt att börsen brukar gå starkt på sommaren, i alla fall om perioden definieras som de tre månaderna juni till augusti. Faktum är att det är våren som är bäst. De senaste 61 åren har januari till maj bjudit på 8 procent i genomsnittlig börsuppgång, medan snittet för juni till augusti varit plus 1,8 procent. För den traditionellt svagare hösten blir facit 1,5 procent.

Om det hade funnits några indexfonder år 1901 hade den som varit med hela vägen haft en genomsnittlig årsavkastning på 13 procent, utdelningar oräknade.

För att återgå till sommaren, så kan vi konstatera att börsen 39 gånger har legat på oförändrat eller bättre, varav det vid 14 tillfällen gått riktigt bra, det vill säga en uppgång på mer än 8 procent. Fjolårets uppgång på 15 procent kvalar in på lista. Bäst gick det 1981 med en uppgång på 18 procent.

De 22 somrar som börsen har fallit har det varit riktigt illa nio gånger. Allra sämst gick det 1992 då börsen rasade 22 procent. Hur ska det då gå i år?

Normalt brukar en stark vår följas av en bra börssommar. Det stora undantaget var 2003 då börsen bara orkade lyfta 3 procent under våren, för att sedan stiga 16 procent under sommaren. Slumpen gör att vårens uppgång är exakt lika stor i år. Men det är knappast något vi kan dra några större växlar på. Förra året ansåg vi att oddsen var goda för en bra börssommar. Denna gång är vi inte riktigt lika säkra. Bästa gissningen är fortsatt skakigt fram till rapportperioden som startar med Investor och SEB den 13 juli. Sedan finns chans till mer positiva tongångar. Åtminstone verkstadssektorn borde bjuda på hyggliga rapporter för andra kvartalet, i alla fall i jämförelse med i fjol.

Vad är då lämpligt att göra med sin portfölj inför sommaren? Enligt portföljteorin är det allokeringen som är det viktigaste för att få önskad risknivå och avkastning i en värdepappersportfölj. Det vill säga hur stor andel av kapitalet som ska vara placerat i räntebärande papper, obligationer, respektive i aktier.

En tumregel är att andelen obligationer ska motsvara placerarens ålder, det vill säga en 20-åring bör ha 80 procent i aktier medan den som fyllt 60 år ska ha 40 procent. Allt enligt tesen ju längre placeringshorisont desto högre risknivå. Anta att utgångsläget är hälften av varje och sedan börsen uppför sig som under förra året. Då blir aktieandelen automatiskt för stor. Steg ett blir därmed att återställa balansen. Det är något som lämpligen kan göras en eller ett par gånger om året.

Nästa steg blir att se över de enskilda aktieinnehaven. Även i detta fall kan det finnas poster som har vuxit sig lite väl stora. Den som till exempel köpte Billerud eller Wesc på Affärsvärldens köprekommendation förra våren har fått se värdet på sitt innehav trefaldigas medan den som köpte SEB minst har fördubblat sin investering. Även om vi fortfarande tror att dessa aktier har mer att ge finns det, som sagt, anledning att fundera på diversifieringen.

Det klassiska sättet att säkra sin aktieportfölj mot nedgångar är att köpa säljoptioner som skydd. Efter den senaste månadens stora kursrörelser på världens börser har volatiliteten skjutit i höjden och denna strategi blir en tämligen kostsam historia. Men det finns andra sätt att använda derivatinstrument som innebär att den höga volatiliteten i stället blir en fördel.

Först en liten grundkurs i hur optioner fungerar. Priset bestäms i huvudsak av fyra faktorer:

l Hur priset på den underliggande tillgången rör sig, i det här fallet aktier.

l Hur hög volatiliteten är och principen är enkel – ju större kursrörelse desto dyrare optioner. Men för att krångla till det hela handlar det inte om hur mycket kursen historiskt har rört sig, utan om hur stor den förväntade framtida, implicita, volatiliteten är.

l Den tredje faktorn är hur lång livslängd optionen har och principen är att en option med lång tid kvar till slutdagen är dyrare än en som snart förfaller.

l Den sista komponenten är gällande marknadsränta, som vid dagens låga ränteläge har en försumbar betydelse. I utdelningstider tas även hänsyn till aktieutdelningen.

För de mest omsatta aktierna finns standardiserade köp- och säljoptioner noterade på Nasdaq OMX. Varje kontrakt optioner motsvarar 100 aktier. En handelspost är normalt tio kontrakt vilket motsvarar 1 000 aktier i exempelvis Ericsson eller SEB. Aktieoptioner har alltid slutdag den tredje fredagen i lösenmånaden och det finns ett antal olika månader att välja på.

I stället för att köpa dyra optioner ska vi utfärda köpoptioner mot aktier som finns i portföljen, en strategi som kallas för covered call. Medan köparen av en köpoption har rättigheten att köpa en aktie till ett förutbestämt pris är utfärdaren skyldig att sälja. Det innebär att vi är skyldiga att sälja aktierna till optionens lösenpris om innehavaren av optionen så önskar, vanligtvis då aktiekursen är högre än lösenpriset. Är kursen lägre får utfärdaren behålla både erhållen premie och sina aktier.

Exempelvis kan ägaren av 1 000 A-aktier i Swedbank öka sin avkastning med 5 000 kronor, eller 7,5 procent, genom att utfärda köpoptioner med lösenpris 65 kronor i augusti. Risken är att aktien drar i väg och då säljs aktierna på 65 kronor, oavsett om man vill eller inte. Men fortsätter aktiekursen att traggla sidledes fram till dess att rapporten för andra kvartalet läggs fram den 15 juli har optionen sjunkit i värde och kan köpas tillbaka till en lägre kurs. Och sedan kan naturligt vis proceduren upprepas vid lämpliga tillfällen. Strategin fungerar utmärkt för att öka avkastningen när börsen är lite småtrist. Däremot måste det utfärdas en varning mot att utfärda köpoptioner utan att man har några aktier att leverera. Dessa måste då köpas in på marknaden vilket kan blir en riktigt dyr historia.

En annan variant är att köpa aktier genom att utfärda säljoptioner. Poängen är att på detta sätt komma in billigare än att köpa direkt på börsen. Extra bra betalar sig strategin för aktier med högt betavärde, som Boliden, SEB och Swedbank. När index rör sig 1 procent så blir kursrörelsen för trion runt 1,3 procent, samtidigt som optionerna blir betydligt dyrare än för mer stillsamma aktier. Den som överväger att köpa 1 000 Boliden för 87,5 kronor styck kan i stället utfärda tio kontrakt säljoptioner med lösenpris 85 kronor i augusti och få 6 kronor per aktie för besväret. Det betyder att anskaffningskursen i praktiken blir 79 kronor. Håller sig aktiekursen över 85 kronor under perioden behålls premien.

Men se upp för frestelsen att ta för stora positioner. Det är då som det kan gå illa. Att handla med optioner är som att köra en Ferrari – det är inte bilens fel att föraren trycker gasen i botten.