Microsofts miljardsatsning i Värtahamnen – ”Embryot till en ny marknad”

Fabian Levihn står på en höjd ovanför Värtahamnen, ett av Stockholms nav för fartygstrafik från Östersjön. Han är forsknings- och utvecklingschef på Stockholm Exergi, och docent vid KTH.

I bakgrunden dånar ljudet från byggarbetsplatser och den intilliggande bilvägen.

Varje vecka kommer tiotusentals ton restprodukter från sågverk, massaindustrier och skogsbruk i Sverige och Baltikum hit med fartyg och godståg.

Biomassan eldas i det massiva kraftvärmeverket och förvandlas till el och fjärrvärme för huvudstaden.

Värtaverket har varit i drift sedan 1904. I dag drivs det av Stockholm Exergi. Bolaget ägs till hälften av Stockholms stad och andra häften av Ankhiale Bidco. Ett konsortium som består av pensionsfonder som Alecta, APG och PGGM.

Fabian Levihn pekar mot en plats som har väckt internationell uppmärksamhet, med artiklar i Bloomberg och The Economist.

Exergis anläggning har också lockat kända besökare.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, popartisten Ellie Goulding, den svenska regeringen och kungaparet har alla varit här.

”Och de kom inte hit för att prata fjärrvärme”, säger Fabian Levihn.

Investerar i koldioxidinfångning – får 20 miljarder av staten

Det som satt Exergi i rampljuset är satsningen på ett nytt affärsområde: koldioxidinfångning av biobränslen. En teknik kallad BECCS.

”Rökgasen som uppstår när biobränslet förvandlas till el och värme. Det ska avskiljas och komprimeras till flytande form. Sedan ska det skeppas iväg till berggrunden under Norge”, säger Fabian Levihn.

Exergi har tecknat ett avtal med norska Northern Lights för att lagra den infångade koldioxiden.

Satsningen är i sin linda, och Exergi blir deras första kund.

Exergis projekt fick i januari 20 miljarder kronor i stöd från Energimyndigheten genom en omvänd auktion. Av de sex inkomna buden var det Stockholm Exergi som erbjöd den lägsta kostnaden för att fånga in koldioxid.

Ytterligare 16 miljarder är öronmärkta för liknande satsningar.

Enligt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari kommer projekt som Exergis att vara ”helt avgörande för att Sverige ska behålla sin världsledande position i att minska klimatutsläpp”.

Anläggningen planeras vara i drift 2028. Därefter är förhoppningen att den ska fånga in 800 000 ton koldioxid per år.  Ungefär 1,8% av Sveriges totala utsläpp.

FN:s klimatpanel IPCC uppskattar att världen behöver ta bort omkring 10 mdr ton koldioxid per år fram till 2050 för att ha en rimlig chans att nå nettonollutsläpp. Merparten av detta ska ske genom traditionella åtgärder som återbeskogning.

Men en växande del väntas komma från högteknologiska lösningar som den Exergi utvecklar.

”Det här är inte ett alternativ till andra utsläppsfria metoder, men i vissa fall kommer det vara för dyrt eller tekniskt omöjligt att nå noll. Då behövs minusutsläpp för att balansera de kvarvarande, så kallade residualutsläppen”, säger Fabian Levihn.

Techjättar köper minusutsläpp

Huvuddelen av Exergis satsning finansieras av företag som vill köpa minusutsläpp. Så kallade carbon removal credits.

Samma dag som Affärsvärlden besöker anläggningen har Exergi utökat ett avtal med Microsoft. Techjätten ska över tio år köpa totalt 5,1 miljoner ton koldioxid.

Avtalet täcker omkring 60% av Exergis framtida kapacitet.

Exakt vad Microsoft betalar är inte offentligt. Men enligt CDR.fyi, en dataplattform som bevakar marknaden för koldioxidborttagning, uppskattas själva infångningen kosta 48–135 dollar per ton.

Med transport och lagring tros slutpriset landa på över 200 dollar per ton.

Eftersom Microsoft betalar för hela kedjan kan avtalet uppgå till närmare 10 mdr kr.

En del av Exergis framtida kapacitet är redan uppköpt genom ett avtal med Frontier, en sammanslutning av bolag som Meta, H&M och JP Morgan. Kontraktet gäller permanenta minusutsläpp till ett värde av drygt 500 miljoner kronor, med leverans mellan 2028 och 2030.

Marknaden bygger i dag på frivilliga köp från företag som vill positionera sig som hållbara. Det leder till lönsamhetsproblem i sektorn, där produktionskostnaderna oftast inte matchar marknadens betalningsvilja.

På sikt är målet att EU:s utsläppshandel ska göra det lönsamt för företag att köpa minusutsläpp.

”Alla våra framtidsprognoser visar att efterfrågan kommer vara tillräcklig för att marknaden ska stå på egna ben senast 2040. Men just nu gör vi avtal som aldrig tidigare skrivits. Vi skapar en 100% ny marknad”, säger Fabian Levihn.

”Sverige har möjlighet att bli ledande”

Det globala finansdataföretaget MSCI uppskattar att marknaden för teknisk koldioxidinfångning kan växa till mellan 40 och 110 mdr kr till 2030. Beroende på hur snabbt företags och staters klimatåtaganden realiseras kan det till 2050 nå 250 mdr kr.

”Det här är en marknad som i framtiden kan vara jämförbar i storlek med dagens el-, olje- och gasmarknader”, säger Nasdaq Stockholms styrelseordförande Fredrik Ekström. 

Han tror att Sverige kan kapitalisera på den utvecklingen.

”Norden har särskilt goda förutsättningar att skapa en exportindustri kring negativa utsläpp. Det finns flera anläggningar där tekniken redan kan användas.”

“Det handlar inte bara om Exergi utan även Öresundskraft och Skellefteå Kraft.”

Totalt finns ett fyrtiotal möjliga anläggningar i Sverige. Tjugosex av dem utvärderar tekniken aktivt, och en handfull har redan lämnat in bygglovsansökan.

CDR.fyi lyfter också Norden som särskilt intressant för internationella BECCS-investeringar.

Skälen är flera: tillgång till biomassa via skogsbruket, stark industriell bas och långsiktigt politiskt stöd.

Eftersom fjärrvärme, avfallshantering och pappers- och massaproduktion redan är etablerade, krävs dessutom relativt lite ny infrastruktur för att införa BECCS.

Att Nordsjön ligger nära underlättar dessutom lagringen. Där finns också befintlig infrastruktur från oljeriggar och dylikt som förenklar processen.

”Vi har en möjlighet att bli ledande inom att producera det och potentiellt bygga upp en industri kring det här och exportera det här till länder i exempelvis Mellaneuropa, som inte har samma möjlighet”, fortsätter Fredrik Ekström.

Samtidigt delas det ut miljardbelopp i statliga stöd. Klarar sig marknaden utan bidrag?

”Med ny infrastruktur är det vanligt att staten lägger bottenplattan. Detsamma är typiskt för nya osäkra marknader”, säger Fredrik Ekström.

”Men jag uppskattar att det kan stå på egna ben innan 2030.Flera BECCS-projekt står i startgroparna och kommer i gång med produktion inom några år. Det är på utbudssidan.”

Tror på växande frivilligmarknad

”Samtidigt ser vi mer och mer efterfrågesignaler. Många företag har uttryckt ambitiösa klimatmål och lovar att minska sina utsläpp med upp mot 80%. Då är BECCS ett givet alternativ.”

Fredrik Ekström pekar på Science Based Targets initiative. En global sammanslutning där tusentals företag förbinder sig att snabbt och kraftigt minska sina utsläpp.

Bland deltagarna finns storbolag som Apple, AstraZeneca och Adidas.

När tidsramen är kort och utsläppsminskningarna omfattande menar Fredrik Ekström att negativa utsläpp blir ett naturligt alternativ.

”I de två utvecklingarna har du embryot till en ny marknad.”

Idag är priserna för tekniken samtidigt skyhöga, något som avskräcker många köpare.

”När pionjärer som Microsoft visar vägen, följer andra efter. Det gör att vi kommer att få in nästa generation av köpare.”

”Och när industrin skalas upp finns det möjligheter att sänka kostnaderna likt vad vi har sett vid produktion av förnybar el.”

Analytiker skeptisk till CCS-hajpen: “Krävs andra köpare”

Harry Öhman är senior marknadsanalytiker på Veyt med fokus på koldioxidmarknader och den tunga industris energiomställning.

Han är betydligt mer tveksam till att BECCS-projekt kan bli någon svensk kassako.

”De som köper minusutsläpp i dag är oftast techbolag med höga vinstmarginaler och relativt låga utsläpp.”

Enligt data från CDR.fyi står Microsoft upp emot 80% av alla globala köp av minusutsläpp. På andra och tredje plats kommer Elsevier och Alphabet med 5 respektive 2%.

“Samtidigt är det industribolag som är huvudutsläppare. De är i hård konkurrens och har pressade marginaler.”

“Det är svårt att se att de kommer ha samma betalningsvilja.”

Han exemplifierar med stålsektorn. Den står för nästan 7% av världens utsläpp, och har i åratal skjutit upp CCS-planer.

Tankessmedjan Sandbag jobbar med klimatpolicyrådgivning inom EU.

I en rapport från förra året konstaterar de att CCS i stålindustrin är alldeles för dyrt, ineffektivt och energikrävande. I stället lyfts elektrifiering, återvinning och vätgasreduktion som mer kostnadseffektiva vägar till utsläppsminskning.

“Och grönt stål kämpar redan med lönsamheten. Det säger något om de ekonomiska utmaningarna för CCS – som är en betydligt dyrare väg till nettonoll.”

Få aktörer har råd

”Sedan kan projektet absolut bli en bra affär för Exergi.”

”Men att Microsoft är redo att betala för dyra utsläppsrätter skulle jag inte ta som bevis för att BECCS kan skalas upp till en svensk exportindustri. För det skulle andra sektorer behöva handla krediterna, och de har helt andra marginaler och prioriteringar”, säger Harry Öhman.

Han är också skeptisk till idén att EU:s utsläppshandel automatiskt kommer driva efterfrågan på minusutsläpp.

”Alla sektorer har sina egna alternativ för utsläppsminskning. Den avgörande frågan är vad det kostar.”

Dessutom lyfter han den teknologiska osäkerheten i de långsiktiga prognoserna.

”Det är fullt möjligt att andra tekniker utvecklas som är både billigare och effektivare än BECCS – även för de utsläpp som vi i dag tror kräver just den lösningen.”

”Så att vi måste satsa på BECCS, det tror jag inte på. Det är nog bättre att sätta ett koldioxidpris och ge måttligt stöd och se olika lösningar ta plats.”

Harry Öhman påminner om att EU dessutom redan börjat backa från flera klimatmål för att värna konkurrenskraft och energisäkerhet.

”Vi har sett det förut, inte minst inom vätgassektorn.”

”EU har satt upp väldigt ambitiösa mål, sedan blir det som en tradition att justera ned dem i takt med att verkligheten hinner ifatt.”

Protester mot miljardstöd

Även jordbrukssektorn har kommit med kritik mot statens 36-miljarderssatsning på CCS. Där menar man att det finns enklare och mer kostnadseffektiva sätt att binda kol.

Två av de sex anbuden till regeringens första CCS-auktion var rena protestansökningar. Företagen bakom planerade inte alls att fånga in koldioxid från skorstenar alls.

I stället föreslog de metoder som mellangrödor och plöjningsfri odling. Tekniker som enligt dem redan fungerar – till en bråkdel av kostnaden.

Även kombinationen av statligt stöd och klimatkrediter till globala företag får kritik. Den koldioxid som Exergi fångar in används för att minska klimatavtrycket både i Microsofts och Sveriges utsläppsredovisning.

Och Microsoft som har profilerat sig som klimatledare och lovat att bli klimatnegativa, har de tre senaste åren ökat sina egna utsläpp med 29%.

Fyra decennier med CCS utan prisfall i sikte

En av de mest avgörande frågorna för CCS är kostnaden.

CDR.fyi genomförde nyligen en omfattande enkät bland både köpare och producenter av koldioxidinfångning. Resultatet: ”Den tydligaste slutsatsen från undersökningen är ett stort gap mellan vad köpare är villiga att betala och vad leverantörer behöver för att nå lönsamhet.”

Vattenfall har i över tjugo år utlovat satsningar på tekniken, men prislappen har gång på gång satt stopp. Senast hösten 2024 skrotades planerna på infångning i Jordbro och Uppsala med hänvisning till att marknaden är “för omogen” och att ekonomin saknas.

Samtidigt har många entusiaster hoppats på en prisutveckling lik  den som skett för sol- och vindkraft. Men mycket talar emot att CCS skulle följa samma bana.

I en rapport från University of Oxford har forskare sammanställt priser och granskat teknikutvecklingen inom olika energislag ända sedan 1980-talet – då CCS först började användas.

Resultatet visar en tydlig kontrast. Medan förnybara energislag blivit dramatiskt billigare, har kostnaderna för koldioxidinfångning, transport och lagring inte sjunkit nämnvärt på över 40 år.

Tvärtom ser forskarna inga tecken på teknisk inlärning. De skriver:

”Många rapporter har förutspått sjunkande kostnader genom teknisk inlärning. Men de förväntningarna har hittills inte infriats. Snarare tvärtom – ju mer vi lärt oss om tekniken, desto högre har kostnadsprognoserna blivit.”

Läs mer:

Forskaren om vätgasplanerna: ”Bygger på orealistiska förväntningar”

Spanska CELSA och norska Statkraft begränsar satsning på stål med vätgas

EU drar i nödbromsen – väntas slakta rapporteringskrav