Vad har du i bakfickan, Göran?

Alternativen inför höstens val är ytligt sett ovanligt tydliga.Socialdemokraterna satsar på trygghet och fördelning, enåtergång till traditionell socialdemokratisk politik, medan deborgerliga vill främja tillväxten genom skattesänkningar ochregeländringar på arbetsmarknaden och för företagen. Den nyvaldecenterledaren Lennart Daléus har ganska klart anslutit sig tilldet borgerliga lägret.

KVAR, MEN FÖRSVAGADEOpinionsundersökningarna pekar just nu mot attsocialdemokraterna sitter kvar i regeringsställning, om änförsvagade. En borgerlig majoritet verkar avlägsen.Regeringspartiet gynnas av förbättrad konjunktur och ökadoptimism bland hushåll och företag.

Men hur det sedan ska gå till att regera blir en annan fråga.Utan en ordentlig framgång i valet för socialdemokraterna iförhållande till dagens opinionsläge måste de iregeringsställning stödja sig på minst två andra partier. Dettroliga är att socialdemokraterna efter valet tvingas att vidtaåtgärder på arbetsmarknaden av den typ som de flesta ekonomeroch internationella organisationer rekommenderar. Risken ärannars stor att den kommande mandatperioden slutar iöverhettning och tendenser till inflation som måste motverkasgenom åtstramning och räntehöjningar, som i sin tur på nyttminskar sysselsättningen. Exemplen från både Danmark och Norge,som ligger ett par år före oss i konjunkturen, är avskräckande.

PERSSON BEGÄR MANDATPersson har också något kryptiskt antytt att en förändring avpolitiken blir nödvändig efter valet. Han har dels var-nat föröverhettning, dels uttryckt att han begär mandat för att skapafull sysselsättning. Det senare uttalade han både i sitt förstamaj-tal (Afv nr 19) och i riksdagens avslutande partiledardebattförra veckan.

I Aftonbladet har han därefter sagt: Det är två formuleringarsom är genomtänkta. Mandat och full sysselsättning. EnligtAftonbladet sade han också till reportern: Du vet hur vi användeuttrycket mandat förra gången. Och vad det har betytt förpolitiska möjligheter.

Förra gången var alltså i valrörelsen 1994 då socialdemokraternabegärde öppet mandat för att sanera statsbudgeten, vilketmedförde dubbelt så stora skattehöjningar och besparingar somman deklarerade före valet.

I den senaste OECD-rapporten beräknas den nivå på arbetslösheteni Sverige som är förenlig med oförändrat låg inflation vara 6,7procent. Även om uppgiften förstås är osäker innebär den att detknappast går att nå regeringens mål om 4 procent öppenarbetslöshet utan att löneökningarna tar fart igen. OECD, somväl får betraktas som världens mest kvalificerade expertorganför ekonomisk politik, har under senare år koncentrerat sig påvad medlemsländerna bör göra för att öka tillväxten ochsysselsättningen.

Här ingår att lönerna bör bli mer flexibla i förhållande tilllokala förhållanden och individuell yrkesskicklighet, isynnerhet för yngre arbetare, samt reformering av bidragssystem,arbetsrätten, ökad konkurrens, effektivare arbetsmarknadspolitikoch så vidare.

Den svenska regeringen har, som ekonomiprofessorn Lars Calmforsuttryckt det, närmast reflexmässigt avfärdat dylika råd ochrekommendationer. Arbetsmarknadsministern Margareta Winberg harkallat dem moderatpolitik (vilket ju indirekt betyder attmoderaterna har sakkunskapen på sin sida). Sverige har ocksåavvisat EU:s förslag om sänkningar av skatten på arbete.

IMF-KRITIKInternationella valutafonden, IMF, presenterade förra veckan enrapport om svensk ekonomi. I finansdepartementets medföljandepressmeddelande var rubriken att politiken får beröm från IMF. Isjälva verket handlade rapporten nästan enbart om att defundamentala problem som bidrog till den djupa krisen i börjanav 1990-talet kvarstår.

Med 4,5 procent av arbetskraften enrollerad i kunskapslyftet ochannan utbildning uppnås arbetslöshetsmålet bara temporärt, genomen minskning av antalet personer i arbetskraften. Officiellaprognoser innebär att 12 procent av arbetskraften ännu 2001kommer att vara i utbildning, arbetsmarknadsåtgärder eller öppetarbetslösa. Det är bara obetydligt under nivån på 13 procenttotalt arbetslösa som gällde 1994, skriver IMF.

VARNING FÖR FLASKHALSARDen stora risken för Sverige är, enligt IMF:s granskare, att denpåbörjade konjunkturuppgången snart ger problem med flaskhalsaroch kapacitetsbrist om man inte i tillräcklig grad genomförstrukturella reformer. Om inte arbetsmarknadens funktionssätt,inklusive lönebildningsmekanismen, förbättras är det intesannolikt med nämnvärd framgång i försöken att minskaarbetslösheten, heter det.

Även de senaste löneavtalen var, anser IMF, alltför höga.Visserligen hotas inte inflationsmålet, tack vare motverkandefaktorer, men misslyckandet i att hålla nere reallönerna är enhuvudfaktor bakom dagens höga arbetslöshet.

Enligt en studie av IMF kan en sänkning av skattekilen på arbetemed 10 procentenheter medföra en ökning av sysselsättningen med3-5 procent inom en period av fem till tio år.

Även om inte Persson och finansministern Erik Åsbrink godtarallt som IMF, OECD och andra bedömare skriver är det ändåtroligt att de efter valet, om de sitter kvar då, försöker vidtaen del av de åtgärder som ekonomer anser nödvändiga.Alternativet, att Sverige löper risk att hamna i en ny svårkris, är alltför avskräckandeBILDTEXT: Göran Persson lär inte avslöja vad han har i bakfickanförrän efter valet.