Välladdad valbudget

Den ekonomiska politiken är på kort sikt ovanligt bekymmersfri. Försvagningen av konjunkturen gör det möjligt att både sänka skatterna och ställa ut löften om ökade utgifter utan någon omedelbar fara för tråkiga följder i form av högre lönekrav och ökad inflation.

Det har varit fråga om att dela ut godsaker till allehanda grupper av befolkningen i form av sänkta skatter, ökade bidrag eller lägre avgifter för pensionärer och barnfamiljer, villa-ägare och hyresgäster, bönder och fackföreningsmedlemmar, låginkomsttagare och förmögna. Både sjukvården och skolan, landsvägar och järnvägar, arbetslösa och sjukskrivna lovas mer pengar (fastän omfattningen överdrivs).

Vettigt att sänka skatten

Enligt finansminister Bosse Ringholm blir det 20 miljarder kronor i skattesänkningar nästa år och lika mycket till reformer. Det motsvarar tillsammans två procent av BNP, vilket innebär att det är fråga om en av de mest välladdade valbudgetarna på årtionden. Samtidigt är det befogat att lätta på åtstramningen och sänka skatterna i dagens konjunkturläge, låt vara att skattesänkningarna borde ha varit mer inriktade på att också främja den ekonomiska utvecklingen på längre sikt.

Ändå hotade förhandlingarna att bryta samman. Hur ska det då gå i ett kärvare läge, när svensk ekonomi står inför de gamla vanliga problemen? Svaret är väl att det inte alls skulle gå.

När till exempel konjunkturen så småningom fortsätter uppåt och brist på arbetskraft och överhettning hotar, lär det knappast gå att få med vänsterpartiet och miljöpartiet i att skära ned utgifter och höja skatterna för vanligt folk. Ännu mindre lär det i budgetförhandlingar gå att genomdriva så kallade strukturella förändringar som lockar folk att arbeta mera, utbilda sig eller starta företag. Detta kanske kräver en omfördelning av skattetrycket åt motsatt håll mot vad partierna åsyftar i dag.

Vänsterpartiet och miljöpartiet kan nödtorftigt duga som partner i tider som gör det möjligt att driva en populär ekonomisk politik med allmän tilldelning. Avmattningen i konjunkturen har kommit som på beställning för socialdemokraterna. Kanske kan resultatet redan spåras i partisympatiundersökningarna.

En triumf

För Göran Persson och Bosse Ringholm blev det en triumf att samarbetet hållit så långt som till budgeten för valåret 2002. Man kommer nog att säga att samarbetspolitiken visar att socialdemokraterna är regeringsdugliga även i minoritet. Men i själva verket vet vi inte alls hur det ska gå nästa gång, i en annorlunda konjunktur.

För övrigt höjs röster från vänsterpartiet att detta ska kräva statsrådsposter om de båda partierna får majoritet i valet. I så fall kan det uppstå en helt ny situation i svensk politik, med skarpare uppdelning i höger och vänster mellan blocken. Alternativet kunde bli att socialdemokraterna blir ett mer renodlat, men förmodligen mindre, mittenparti som stödjer sig på hoppande majoriteter.

Sänkningarna av inkomstskatten nästa år, som också innebär att brytpunkten för statlig skatt justeras upp, kan få viss långsiktigt positiv betydelse. Annars är de flesta skattesänkningar, inklusive sänkningen av fastighetsskatten, sådana som knappast kommer att påverka arbetsviljan. Avdragsrätt för fackföreningsavgiften motiveras med att man vill »jämställa löntagarnas organisationsavgifter med företagarnas«. Detta är rent nonsens. Om jämförelsen dras full ut borde löntagarna bara betala skatt för det som blev över vid årsskiftet, det vill säga ofta ingenting.

Satsat på väg och järnväg

Det har gjorts ett stort nummer av en väldig satsning på både vägar och järnvägar med över 300 miljarder under de tolv åren 2004-2015. Men om man multiplicerar årets bud-getanslag till kommunikationer med tolv hamnar man, som en jämförelse, på ungefär 300 miljarder.

Just järnvägsinvesteringarna verkar dock tilltagna på ett sätt som kanske inte kommer att klara lönsamhetskalkylerna. Det blir nästan en Botniabana, Hallandsåstunnel eller Citytunnel om året. Men det finns tid till eftertanke, trots dagens överenskommelse.

Skatteväxlingen på två miljarder kronor kommer nog inte att ge särskilt stor effekt i form av minskad energiförbrukning. Eftersom man undantar industrin och trafiken, där priskänsligheten är högst, blir det hushållen som ska spara energi genom att sänka temperaturen i bostäderna. Kanske tvingas en del villaboende att offra litet komfort på detta område, medan det nog blir svårare att sänka värmen i hyreshus. Att orättvisan i moms mellan dagstidningar och tidskrifter undanröjs tackar Affärsvärlden särskilt för.