Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Stålnäven i silkesvanten

2010-11-16 21:00

Han är 40 år men har redan gjort ett jätteförvärv i USA och tagit sitt SSAB genom bolagets svåraste kris hittills. Olof Faxander är Årets ledare 2010.

Det gjorde ont. Och inte var det billigt heller. Men till slut satt SSAB:s logotype där, prydligt inristad på överarmen. De tre små trianglarna var intatuerade vid A:et. Vad hände då? Jo, chefen i Stockholm fick för sig att modernisera loggan. Att göra den kursiv, ta bort två av trianglarna och vrida på den tredje. Klart man blir förbannad. Klart man skriver ett riktigt långt och riktigt argt e-mejl till koncernchefen - med bilder på överarmen. I alla fall om chefen heter Olof Faxander.

- Han var ju stolt över SSAB, ville kunna gå vid poolen på Kanarieöarna och visa var han jobbade. Folk kunde gå fram och säga: "Så du jobbar på SSAB, trevligt", berättar Olof Faxander.

Mannen fick ersättning för att ta bort den gamla tatueringen och sätta dit en ny. Det säger en del, att en stålarbetare skriver direkt till vd om något så känsligt och personligt som sitt eget skinn. Och det säger också något att han blir tagen på allvar.

- Jag försöker vara en nåbar person. Jag tror att det är viktigt att man som chef inte uppfattas som alltför auktoritär, att folk på alla nivåer vågar föra en öppen diskussion med mig, säger Faxander.

Det kan verka som om silkesvantarna sitter hårt på SSAB:s vd. Men det är fel. Det visade Olof Faxander under krisåret 2009. Läget var det värsta som drabbat bolaget sedan det bildades 1978 av tre mer eller mindre konkursfärdiga företag. Resolut stängde Olof Faxander alla de tre masugnarna i Sverige och sade upp 15 procent av de anställda.

- Det var som att köra huvudet i en vägg, marknaden bara dog, telefonerna slutade ringa på marknadsavdelningen.

Efter ovanligt många år med stark efterfrågan, som dessutom dopades av lageruppbyggnad, var det givetvis en utmaning att få organisationen att bromsa. Hårt. Stora varsel var dock inget nytt för Olof Faxander. Innan han kom till SSAB 2006 arbetade han med rostfritt stål på Outokumpu och Avesta, där cyklerna var ännu mer uttalade. Han hade i neddragningar också ett bra stöd av fackförbunden på SSAB. Med tiden har han blivit ett riktigt fan av MBL och facklig styrelserepresentation.

- Vi jobbade igenom allting tillsammans med facken. Det underlättade för ledningen och det underlättade för facken. De har kommit med många bra inspel i processen, som ibland har lett till att vi tänkt om, säger han.

- Goda relationer till facket bygger en positiv atmosfär i hela företaget. De anställda går inte omkring och tycker att ledningen gör idiotiska saker som de inte förstår.

Därmed förstod de också vad som låg bakom att SSAB i maj 2007, på toppen av konjunkturen, belånade sig hårt för att köpa kanadensiska Ipsco för 8 miljarder dollar. Det är fortfarande en av de största affärer ett svenskt bolag gjort utomlands. Fast det är möjligt att en och annan ändå skakade på huvudet. Att köpa något så stort, så dyrt och så långt borta. Bakom beslutet låg en analys som inleddes i samband med att Olof Faxander tillträdde 2006. Bruket i Oxelösund konverterades till att tillverka kylda stål. SSAB blev ett nischföretag och fokuserade på en sorts stål där det under högkonjunkturen rådde extrem brist.

- En kund sa till min marknadsdirektör: "Vet du vad skillnaden är mellan guld och Hardox", som vår produkt heter. "Guld kan man köpa för pengar." Så stark var efterfrågan på marknaden för de här stålen, berättar Faxander.

SSAB behövde mer tillverkning. Och det utanför Sverige, alla tre produktionsanläggningarna låg redan här. Att gå till Kina direkt var förstås ett alternativ. Men det fanns begränsningar, utländska bolag fick inte heläga stålverk i landet och att släppa ifrån sig kontrollen - och ändå ge bort sitt kunnande - var uteslutet. I Nordamerika hade SSAB små marknadsandelar och alltså stor tillväxtpotential. Och där fanns Ipsco.

Bolaget var visserligen inte så stort inom SSAB:s nisch, men det fanns förutsättningar att ändra på det och kvalitetskulturen var den rätta, enligt Faxander. Halva verksamheten var dock inriktad på rör med gigantiska dimensioner, exempelvis till oljebolagens pipelines. Inget för SSAB.

- Vi började känna att finansmarknaden blev skakig redan 2007 och beslutade direkt efter förvärvet att rören skulle säljas. Vi träffade investmentbankers redan veckan efter att köpet blev klart.

Att sälja rören visade sig inte vara någon enkel operation, verksamheten hade inte särredovisat. När affären äntligen var klar nio månader senare var klockan fem i tolv. Minsta problem och det hade inte blivit någon försäljning, finanskrisen hade gjorde det omöjligt.

- Visst, vi hade tur. Men jobbar man på rätt sätt och driver frågorna på ett bra sätt har man tur oftare än de som inte gör det.

- Hade vi inte lyckats då hade vi haft en rördivision i bolaget under krisen. Det hade vi klarat hyggligt. Det hade väl blivit ännu fler artiklar om att vi hade för hög belåning, men faktum är att vi satt med en femårig finansiering utan covenanter.

Att villkoren för bankfinansieringen var så pass generösa var ingen "sådan där sfärgrej" som Olof Faxander uttrycker det, även om Handelsbanken (närstående till SSAB:s huvudägare Industrivärden) var en av flera långivare.

Men i och med att SSAB hade en relativt trygg finansiell position kunde Olof Faxander vara tuff i förhandlingarna med potentiella köpare. Verksamheten slumpades inte bort, trots att finanskrisen inletts när verksamheten såldes den 14 mars 2008. Samma dag kollapsade Bear Stearns och togs över av JP Morgan. Ändå lyckades SSAB få 4,1 miljarder dollar för verksamheten.

Men för Olof Faxander och SSAB är turbulensen inte över. Den senaste delårsrapporten, för tredje kvartalet, var en kalldusch. Verksamheten i EMEA (Europa, Mellanöstern och Afrika) gick med förlust, ett oplanerat stopp i en masugn minskade produktionen och orderläget var svagt, även för nischprodukterna. Sammantaget var resultatet 58 procent sämre än vad aktiemarknaden hade räknat med, enligt en sammanställning från SME Direkt.

- Vi tycker nog att vi varit tydliga om utvecklingen i våra prognoser, men marknadens förväntningar var högre. Även om stålpriserna stigit så har det inte räckt för att fullt ut kompensera de kraftigt höjda råvarupriserna.

I en rapportperiod då andra tunga industriföretag redovisade kraftigt förbättrade resultat, där den slimmade organisationen gav stor utväxling på återhämtningen, stack SSAB ut som en förlorare. Aktien rasade över 10 procent.

Men SSAB var inte ensamt. Samma öde drabbade kollegorna på Arcelor Mittal, Outokumpu och Rautaruukki. Och liksom deras ledningar är SSAB:s ledning van vid att jobba i en bister omvärld.

- Det finns ingen bättre teambuilding-övning än en tuff kris. Bolag som lyckas navigera bra genom kriser är de som lyckas hålla ihop ledningen och hålla en positiv atmosfär.

För att lyckas med det är det nödvändigt att ha en stark övertygelse om att den långsiktiga strategin är den rätta.

- Om man vill engagera en stor organisation men själv inte är engagerad eller tror på strategin är det omöjligt att få med sig folk. Det är få som är så bra skådespelare så att det inte skiner igenom om man bara låtsas.

Olof Faxander har givetvis gått igenom mängder av ledarskapstester. De brukar visa att han varken är utpräglat introvert eller extrovert, utan lite så där i mitten. Att han är beslutsam men prestigelös. Och otålig.

På en kurs skulle de 20 deltagarna knyta fast sig i ett rep och gemensamt bestiga ett berg som bitvis var hyggligt brant.

- Jag var en av dem som knuffades längst fram på repet och skulle få upp alla så fort som möjligt. Men när vi, som var längst fram, nästan var ända uppe tog det stopp. Det visade sig att någon i mitten hade enorm höjdskräck och hade brutit ihop, till och med börjat gråta.

De skulle förstås ha talat igenom strategin och förankrat ordningen först. Kanske skulle tempot, sträckningen eller ordningen anpassats efter de höjdrädda.

- Då hade vi kanske lyckats. Sådana övningar är ganska nyttiga.

Olof Faxander är inte direkt van att ta hand om gråtande medarbetare. Faktum att det inte har hänt en enda gång, den typen av känsloyttringar hör tydligen inte till kulturen på ett stålbolag (till skillnad från på SVT där Årets Ledare 2009, Eva Hamilton, får torka medarbetares tårar så gott som dagligen).

Annars vore det nog inte fel att gråta ut mot Olof Faxanders breda skuldra. Han framstår som lugn och trygg, även om han med sina nyss fyllda 40 år knappast är en fadersgestalt.

- Jag är inte särskilt temperamentsfull, jag är en väldigt lugn person. Visst, jag kan vara bestämd men jag står aldrig och skriker på folk i korridoren. Det har jag aldrig gjort i mitt liv, säger han.

Han jobbar fortfarande på att inte bli för frustrerad om andra har ett mer makligt tempo än han själv. Att vissa är mer reflekterande, och behöver fundera innan de är beredda att fatta beslut.

Men säger inte alla vd:ar att deras enda dåliga egenskap är att de är otåliga?

- Man måste nog vara lite extra drivande, ha en hög energinivå som vd. Så det kanske inte är någon slump.

Teorin att höga chefer gärna skyltar med sin otålighet för att det är en av få svagheter som de flesta kan stå ut med, kanske till och med uppskattar, verkar han inte hålla med om. Och så var det detta med Olof Faxanders ungdom. För några veckor sedan var det en journalist som påpekade att han ju faktiskt hade fyllt 40, så ung är han tydligen inte längre.

- Jag gick ut från intervjun och tänkte, jaha, nu är det slut på den typen av frågor, säger han och ser lite snopen ut.

Men även om han föryngrat SSAB:s ledningsgrupp är han fortfarande (tillsammans med personalchefen Anna Vikström Persson) yngst. I styrelsen är han också yngst. Och i Industrivärdens styrelse, där han sitter sedan 2009, är han 16 år yngre än den näst yngste (vd Anders Nyrén).

Så nog är han fortfarande, relativt sett, ung. Det skapar möjligheter när det gäller att rekrytera och bygga bolagets image, säger han.

- Det är möjligt att en ung chef upplevs som mindre auktoritär. Men det är också klart att man har mindre erfarenhet, även om man kanske har mer energi.

Han poängterar att han har haft mycket hjälp av sin ordförande, Sverker Martin-Löf, som har stor erfarenhet av basindustrin.

- Sverker är också prestigelös. Han kan säga: "Gör inte så där, när jag gjorde så för 15 år sedan då gick det åt skogen". Han kan vara väldigt öppen och jordnära.

Att Olof Faxander verkar vara en favorit hos Sverker Martin-Löf har fått många att spekulera i möjligheten att Faxander framöver kan få en ännu mer framskjuten position i Handelsbanksfären.

- Folk som sitter och planerar sina karriärer blir ofta besvikna. Det sker så mycket förändringar i omvärlden. Det viktiga är att man gör ett bra jobb där man är, säger Olof Faxander undvikande.

Han har snart varit vd på SSAB i fem år. Han är en av dem som pekats ut som en möjlig efterträdare till Leif Johansson som vd för Volvo.

- Jo, det står ju i tidningarna med viss regelbundenhet. Men det är rena spekulationer, det baseras inte på något konkret.

I det här fallet gäller inte "ingen rök utan eld" påstår han, men svarar inte på frågan om han skulle vara intresserad av jobbet.

- Jag tar saker och ting som det kommer, så får man se vad framtiden har att erbjuda.

Men en Industrivärden-man, det erkänner han gärna att han är.

- I och med att jag sitter i styrelsen för Industrivärden, och min ordförande är ordförande i den styrelsen, har jag ju en stark länk till den gruppen företag.

Han talar länge och väl om vikten av långsiktigt industriellt ägande. Nog passar Olof Faxander i sfärformen alltid. Han har rätt intressen också, segling och jakt. Jodå, han har skjutit älg, flera stycken faktiskt, men låter okaräktäristiskt oprecis när det gäller antalet.

- Okej då, två, säger han, fortfarande i en något svävande ton.

Faxander är en riktig gottegris, kan inte sluta äta förrän godisskålen är tom. Som tur är har han med åren blivit ordentligt sportig också. Faktum är att halva ledningsgruppen på SSAB sprang Stockholm Marathon i somras. Faxander på tiden 4.18.

- Nästa gång ska jag under fyra timmar, säger han.

I höstas sprang han Lidingöloppet (3.08) och han har simmat Vansbrosimningen. Därmed är han halvvägs igenom En svensk klassiker. Nästa mål är Vasaloppet. Sedan är bara Vätternrundan kvar. Fast den är värst, enligt många.

Det har sagts om Olof Faxander att han är en pedant.

- Ja, kanske. Jag blir väldigt nervös om det inte är ordning och reda. Jag är en sådan som nästan har ett rent skrivbord, säger han.

Undantaget är tre bilder: en på barnen, en på Faxander och Bill Clinton (från en lunch när expresidenten var i Sverige) och en där han står i jaktmundering med en knippe skjutna ripor i högsta hugg. Barnen är tre pojkar: fyra, sex och åtta år gamla, så han lär få ägna en del tid åt att plocka undan prylar hemma i huset i Nacka.

Det har också skrivits om SSAB-chefen att han inte unnar sig saker, att han är sparsam. Fast det stämmer inte, hävdar han. Han har bland annat köpt en fin segelbåt, en 39 fots Hallberg Rassy (priset för en tio år gammal ligger runt 3 miljoner). Och efter delårsrapporten häromveckan unnade han sig och familjen en veckas semester. Men inte vid en turkos lagun på Mauritius eller på en konstgjord strand i Dubai Det blev poolen på Kanarieöarna. Utan tatuering.

Såld på Apple-prylar

Ålder: 40 år.

Karriär: 1996-2001 Avesta Sheffield (bland annat chef för affärsenheten Degerfors Stainless), divisionschef Outokumpu 2005-2006, vd SSAB sedan 2006. Sitter i Industrivärdens styrelse sedan 2009.

Utbildning:Civilingenjör KTH (materialteknik) 1995 och civilekonom från Stockholms universitet (1996).

Uppväxt: Föddes i New Jersey (har amerikanskt medborgarskap) men flyttade som tvååring till England. Uppvuxen i Djursholm utanför Stockholm, där han gick i skolan med bland andra Lars Dahlgren, vd på Swedish Match (men de umgås inte).

Familj:Fru och tre söner (4, 6 och 8 år). Mamman är född i Ungern och flydde till USA i samband med Ungernkrisen 1956. Där träffade hon Olof Faxanders pappa som arbetade för Tändsticksbolaget. Pappan, som är ingenjör, har också arbetat inom basindustrin, i dåvarande Assi (skog).

Bor: Villa i Nacka.

Intressen: Segling. Löpning. Jakt.

Bil: Tjänstebilen är en Audi A6 Diesel (kör själv, SSAB:s chaufför är numera vaktmästare). Han har också en Porsche Cayman. När han jobbade i Finland körde Olof Faxander en Kawasaki-motorcykel på 1 200 kubik.

Prylar: Såld på Apple. Bland apparna i hans Iphone finns väder, RSS-flöde om SSAB, en konverterare (räknar om inches och feet till begripliga enheter) och Fat Booth (lägger på 200 kilo till den som fotograferas. "Den har vi skrattat mycket åt i ledningen").

Dröm:Vill gärna ge sig ut på långsegling när han blir pensionär.

Handlingskraftig vinnare

JURYNS MOTIVERING:"Pristagaren har med framsynthet lotsat sitt företag genom en svår kris och stärkt dess position som världsledande i en hårt konkurrensutsatt bransch. Pristagarens ledarskap kännetecknas av handlingskraft, prestigelöshet och personligt engagemang."

KRITERIER för utmärkelsen Årets ledare och listan på tidigare års pristagare återfinns på affarsvarlden.se

Juryn

Claes Dahlbäck: Senior advisor Investor (juryns ordförande).

Elise Andström:Partner Korn/Ferry.

Agneta Dreber:Vd Livsmedelsföretagen.

Peter Hägglund:Vd IFL.

Hans Larsson:Ordförande Handelsbanken.

Christian Lindell: Partner PA Consulting.

Carl-Henric Svanberg: Ordförande BP.

Jon Åsberg: Chefredaktör Affärsvärlden.

Anna Ekelund

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom