Coronika om förebådade dödsfall

Covid-19 är fortfarande en väldigt gåtfull sjukdom. Och 2020 har visat att världen vi lever i är mer gåtfull än de flesta av oss trott. Vem hade för ett år sedan gissat att:

• Det funkar att stänga ner halva ekonomin och världshandeln utan katastrofala konsekvenser för varuförsörjningen.
• Näringslivet har på kort tid överlag framgångsrikt ställt om till en helt ny verklighet med fortsatt lönsamhet. Det är oerhört imponerande och det förklaras endast till liten del av offentliga stöd.
• Demokratier kan på några veckor med bred folklig uppslutning anamma totalitära regler av typen Orwells 1984.
• Sverige är ultra-libertarianernas föredöme vad gäller mild lockdown medan frihetens vagga USA enögt följer lockdown-anhängarna.
• Marknaderna har inga problem att acceptera triljoners dollars budgetunderskott.
• Börsen kan tolka summan av allt detta som skäl för en uppgång.

Vi har också lärt vissa andra saker relaterat till covid-19.

Monumental okunskap

En undersökning i USA, UK, Tyskland, Sverige och Frankrike där 1000 slumpmässigt valda personer per land svarade så framkom att man i snitt överskattar dödsfallen från covid-19 med 100-300 gånger. I snitt trodde folk att 3-9% av befolkningen dött av covid-19. Ett medelvärde blir dock lite knasigt. Medianvärdet ger en rimligare bild men även här får vi bevis för skrämmande okunskap. I England trodde medianpersonen att 1% av befolkningen dött i covid-19 vilket alltså är 10 gånger mer än verklighetens 0,1%. Bara fyra av 100 svarade ungefär rätt, alltså att dödligheten är klart under 1%.

Dessa grova missuppfattningar förstoras upp ytterligare när folk bedömer risken för dem själva. 40-50% av befolkningen i Europa är enligt Yougov ”väldigt orolig” eller ”ganska orolig” för att själva bli allvarligt sjuka eller dö i covid-19. Det är helt vansinnigt. Hittills har knappt 6000 svenska dött i covid-19. Det är 0,06% av befolkningen. Och 9 av 10 av dessa dödsfall inträffade april-juni. Perioden juli-oktober har “bara” cirka 500 personer dött. Nu stiger dödligheten lite igen men det är ärligt talat en bagatell jämfört med allt annat som människor dör av varje dag. Visst medför vintern extra virusdödlighet men det gäller varje säsongsinfluensa varje år. Faktum är att enligt data från Macrobond och analysfirman Gavekal är mortaliteten i Sverige hösten 2020 den klart lägsta sedan åtminstone 2012. Samma mönster syns många andra länder, exempelvis USA och Schweiz. Så samtidigt som halva befolkningen går runt med dödsångest så är den faktiska dödligheten i landet rekordlåg.

Ensamhet i kolerans tid

Krönikans rubrik alluderar till en bra roman av Gabriel Garcia Marquez. Två andra bra romaner av samme förförfattare heter Hundra år av ensamhet och Kärlek i kolerans tid. Den här namnkavalkaden är lite krystad men det finns teman också i dessa två böcker som är relevanta för virusåret 2020. Så som ensamhetens konsekvenser och avvägningen mellan rationalitet och känslor.

Känslan av ensamhet är en av vår tids stora folkhälsoproblem, och den verkar hela tiden öka. Social isolering korrelerar med både fysisk och mental ohälsa men även ekonomisk utsatthet och radikalisering av åsikter. Möss i isolering blir aggressiva. Efter fyra veckor i isolering tenderar möss att brutalt anfalla den nya mus som därefter släpps in i buren. Längre isolering leder till större aggressivitet. Icke-isolerade möss brukar inte anfalla nykomlingar. Isolering av människor leder också till ett stort lidande även om det inte står “ensamhet” som dödsorsak någonstans. Samma sak om de miljoner barn som varit mer eller mindre inlåsta i sina hem veckor i sträck och missat månader av normal skolgång. Deras sämre skolresultat och sociala ensamhet syns inte i BNP här och nu men har ändå långtgående konsekvenser för individer och samhälle.

Väst är fjärran från Fjärran Östern

Beroende på plats har det nu gått 6-12 månader sedan viruset spreds i till världens alla samhällen. Det är plågsamt uppenbart att inget land kommit närheten av den skicklighet som Sydostasien uppvisat i att hantera covid-19. Dödsfallen är en bråkdel av vad Västvärlden haft och inget Västland har varit i närheten av samma effektivitet som Korea, Vietnam, Taiwan eller för den delen Kina uppvisat i att hindra smittan. Vad orsaken till detta är kan vi spekulera om en annan gång men klart är att Väst är totalt besegrade av Öst i detta avseende (också).

En möjlig konsekvens av Kinas hårda corona-linje är nog också att Väst försökt efterlikna denna men utan att ha grundförutsättningarna på plats. Den som tittat på asiatiska pressbilder har sett ett samhälle där man desinficerar alla ytor dagligen, bums testar och kontrollerar alla som tillåts lämna hemmet och i allmänhet bär skyddsdräkt från hjässan till tårna. Oavsett sanningshalt eller vetenskaplighet i detta så är det uppenbart att Väst inte klarat att matcha dessa insatser. Endast Ostasien låg ostasiatisk dödlighet har. Det Väst däremot lyckats med genom sina mindre proffsiga lockdowns är att knäcka ekonomin. Kina är den enda stora ekonomi som kommer uppvisa tillväxt i år. Alla andra har sin djupaste recession i mannaminne.

Nyttan av lockdown överskattas

När vi tänker på vad som är rätt nivå av lockdown räcker det inte heller att se till antalet döda. För givet hur våra samhällen ser ut kommer ett antal människor dö av covid-19 alldeles oavsett grad av lockdown. Och i andra ändan finns det en väldigt stor spontan och självvald beteendeförändring som bygger på omsorg om den egna och omgivningens säkerhet.

Sverige är ju ett bra exempel på det. Mobilitetsdata från Google visar att svenskar dramatiskt dragit ner på sin rörlighet. Trots formell frihet är det många som väljer att stanna hemma istället för att gå i butiker, vara på jobbet eller umgås i grupper. Det visar att riktlinjer och råd räcker väldigt långt för att uppnå önskade beteenden.

120 miljoner i extrem fattigdom

Världsbanken beräknar årligen andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom, definierat som en dagsinkomst på upp till 1,9 USD per dag. Andelen i extrem fattigdom har minskat varje år så långt mätningar gjorts. Men trenden bryts 2020. Världsbanken beräknar att utan viruskrisen hade 7,5% av världens befolkning levt i extrem fattigdom 2021. Nu antas andelen istället bli 9% och kanske värre än så. Skillnaden på 1,5% motsvarar cirka 120 miljoner människor som annars skulle haft ett väsentligt bättre liv.