Sandström: Klimatlag är inte naturlag, men ”historiens slut” är nu historia

Globala klimatsamarbeten har kollapsat, Europa har hamnat på efterkälken och den gröna given har inte fungerat. Samtidigt har Putin och Xi Jinping blivit kompisar. Hur länge kan EU:s klimatmål och Sveriges klimatlag överleva i ett sådant klimat? Beslutsfattare inom politik och näringsliv behöver nog ta höjd för en eventuell kovändning, skriver Christian Sandström.
Sandström: Klimatlag är inte naturlag, men ”historiens slut” är nu historia - vindkratensgeografi (62)
Christian Sandström frågar sig hur länge Europas och Sveriges klimatmål kan bestå i nuvarande klimat. Foto: TT / Mikhail Metzel.

Följande har hänt under det senaste decenniet:

  • Europa har hamnat på efterkälken
  • Internationella klimatsamarbeten har kollapsat
  • EU:s gröna giv har mest gett problem
  • Utsagor om “historiens slut” har blivit historia

Låt oss med hjälp av ett antal grafer beskriva dessa fyra punkter. I ljuset av dessa omvärldsförändringar går det sedan att diskutera sannolikheten att EU:s klimatmål (“Fit for 55”) och Sveriges klimatlag kommer bestå.

1. Europa på efterkälken

Fem grafer gör gällande att Europa tappar i konkurrenskraft,  i förhållande till såväl USA som Kina. Tyskland har gått från motor i EU till att vara kontinentens sjuke man. Två år i rad av negativ tillväxt. Bortsett pandemiåret 2020 har landet underpresterat i relation till EU varje år 2014-2024.

2. Globala klimatsamarbeten har kollapsat

Parallellt med Europas utdragna ekonomiska kräftgång har det globala klimatsamarbetet kollapsat.

På tio år har Kina ökat sina utsläpp med 50%. Indiens utsläpp har också växt en hel del. Ökningarna för dessa två stora ekonomiers utsläpp överstiger med råge de minskningar som skett i EU och USA. Och USA är inte intresserat av något internationellt klimatsamarbete.

Kvar står Europa – och Sverige. Med en sjunkande andel av en växande utsläpps-kaka. Moraliska stormakter – åtminstone enligt egen utsago.

3. Den gröna given ger mest problem

I en värld där EU:s och Sveriges agerande påverkar allt mindre av utsläppen har klimat- och miljöpolitiken sålts in som ett sätt att skapa konkurrenskraft och tillväxt. Och om så varit fallet hade klimatpolitiken stått stadigt oavsett omvärldsförändringar.

EU:s gröna giv har dock hittills mest gett huvudvärk. Det gäller såväl elektrifieringen som energipolitiken och vätgasen.

Elektrifieringen leder till kortslutning

Europas försök att elektrifiera bilflottan leder till kortslutning, undergrävd konkurrenskraft och beroende av Kina. Kinas dominans inom elbilar är i stort sett total och Europas ambition att bygga upp egna värdekedjor har lett till gröna bubblor av episka proportioner.

Elektrifiering utan pålitlig elproduktion

EU:s strategi för elektrifiering har länge byggt på att fasa ut ett fossilfritt kraftslag (kärnkraft) till förmån för andra, fossilfria och väderberoende kraftslag.

Följden har blivit att den totala möjliga elproduktionen ökar, alltmedan den faktiska produktionen och elanvändningen sjunker. Samtidigt som elnätet i länder som Spanien blir mer sårbart.

De väderberoende kraftslagen skapar tillfälliga över- och under-skott som medfört en växande andel negativa elpriser. I Sverige har utbud och efterfrågan gått skilda vägar i mer än ett decennium.

Negativa elpriser innebär att värdet på det som produceras är negativt – det finns inget behov och den som vill bli av med elektriciteten måste allt oftare till och med betala för detta. Den el som produceras är inte ens värdelös – den har ett negativt värde.

Vätgas-projekt går upp i rök

Dåvarande EU-kommissionären med ansvar för den gröna given, Frans Timmermans, kallade vätgas för hållbarhetens rockstjärna.

Rockstjärnan verkar dock ställa in alltfler framträdanden.

Satsningar på fossilfritt stål med hjälp av vätgas läggs ner eller skjuts på framtiden runtom i Europa. Trots att företag som ArcelorMittal och ThyssenKrupp fått tiotals miljarder kronor i offentliga stöd för sina vätgasprojekt kastar de in handduken. I Norge cancellerar spanska CELSA och Statkraft inköp av elektrolysörer och LKAB har bromsat in sina satsningar på vätgas. Alltfler experter sågar EU:s vätgasstrategi.

4. “Historiens slut” är nu historia

Tidigt 90-tal proklamerade statsvetaren Francis Fukuyama att vi nått “the end of history”. Det kalla krigets slut innebar enligt Fukuyama att västvärldens liberala demokratier segrat – en gång för alla.

I veckan besökte Xi Jinping Moskva. Soldater från Kinas armé deltog i den ryska militärparaden.

Afv:s krönikör Jojje Olsson skrev i veckan om hur Dagens Industris ledarsida vid upprepade tillfällen tagit parti för Kina:

“Hade tidningens ledarredaktion styrt Sverige vore vi redan fast i kinesiskt 5G, med Nordens enda kinesiska djupvattenhamn precis norr om Göteborg.”

I Sverige är dock Di ganska ensamma om denna hållning. Idén om “historiens slut” tillhör historien och veckans tredagars-möte mellan Vladimir Putin och Xi Jinping bådar inte gott för framtiden. Alltmedan Europa sitter fast i ett beroende av rysk gas.

“Dömd att misslyckas”

Hur länge har Europa råd att förstöra sin konkurrenskraft genom att försöka lösa ett problem som man inte kan lösa på egen hand? EU står för 7% av de globala koldioxidutsläppen. Kinas andel växer – och kommer fortsätta växa framöver. Betänk sedan hur prioriteringar kan ändras i Europa i och med att Putin och Xi Jinping verkar ha funnit varandra.

Fem år in i EU:s gröna giv och flera decennier in i Tysklands och Spaniens Energiwende framstår alla försök att “gå före” mest som ett lämmeltåg ner i avgrunden.

Åtminstone om man ska tro tidigare brittiske premiärministern Tony Blair, som skrev att klimatpolitiken i dess nuvarande utformning är “dömd att misslyckas – politiskt, ekonomiskt och tekniskt.”

Annat klimat för klimatmålen

Man kan tycka vad man vill om Blairs uttalande. Kanske kommer sanningen från barn, fyllon och före detta toppolitiker.

Hursomhelst har sannolikheten att klimatmål, klimatlagar m.m. reverseras eller skjuts upp ökat väsentligt.

Skickliga företagsledare och investerare behöver analysera olika framtidsscenarier utan att moralisera över huruvida vissa utfall är önskvärda eller inte. Om klimatmål kastas ut eller sopas under mattan kommer det påverka hela det ekonomiska och politiska landskapet för näringslivet.

En klok beslutsfattare gör nog rätt i att åtminstone börja skissa på hur ett sådant scenario kan påverka verksamheten.

Kovändning svensk paradgren

I mars 2022 proklamerade dåvarande statsminister Magdalena Andersson att ett Nato-medlemskap “skulle destabilisera säkerhetsläget.” Tre månader senare beslutar regeringen att skicka in ansökan om medlemskap.

Detta med samma självklarhet som neutralitetsdoktrinen upprätthölls under hela det kalla kriget.

Historien lär oss att 180-graders kovändning är något av en svensk paradgran.

Läs mer:

Jojje Olsson: Kina blir ingen bra vän för att USA har blivit sämre

Spanska CELSA och Statkraft begränsar satsning på fossilfritt stål

Operatören varnade för “andelen förnybar el”

Tony Blair sågar klimatpolitiken

Inte ens EU lyckas följa EU:s gröna taxonomi

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Annons från Curasight